Författararkiv: Nina

Om Nina

Jag som skriver den här bloggen heter Nina och jag lever ett alldeles vanligt men helt underbart liv tillsammans med min man Jonas, min bonusson Sebastian och våra tre ganska ovanliga schäferpojkar Frasse (12 år), Yaxxon (10 år) och Nisse (1 år). Bloggen handlar om livet i allmänhet och - för att citera Jerry Williams - slöjdandet med hundarna i synnerhet :)!

ÄNTLIGEN LITE VINTERVÄDER

Nr 1 – vågar man hoppas att vintern är här för att stanna ett tag? Nr 2 – kommer jag att kunna öppna dörrarna på min bil när jag ska köra hem efter jobbet? Jag har väldigt svårt för att åka omkring i en jätte-jätte-jättesmutsig bil och tänkte att jag skulle vara lite smart och köra en biltvätt före jobbet och låta den stå och torka i garaget under dagen för att undvika att dörrarna fryser fast. Bara det att garageporten havererat och nu står Silverbullitt på gatan här utanför i minusgrader 👿 . Jag köpte även ett sånt där silikonstift som jag skulle kleta in listerna med innan hemfärd … ORKA 🙄 !

Jaja. Det blir som det blir med det är och lite våld brukar lösa det mesta, tänker jag.

Nu var det ett tag sen igen. Dagarna har fortsatt att rulla iväg i en jäkla fart och det har egentligen inte hänt så mycket. Det bestående intrycket är att jag gått med hundar, torkat hundar, dammsugit, moppat golv och tvättat hundhanddukar så att tvättmaskinen gått varm. JÄVLA skitväder, rent ut sagt! Jag har väl aldrig varit med om maken till långdragen höstjävel (pardon my french 😳 !). Det var nästan så jag bröt ihop av lycka igår när det började snöa! Det kan nästan vara värt att jag får bända upp dörrarna på bilen med kofot faktiskt, bara jag slipper regn, blåst, lera och skitiga hundar 🙂 .

Nisseträningen har till största delen ägt rum inomhus och vi fortsätter med att rätta till positionen i fria följet, apporteringen och sitt/ligg under gång. Det där med att backa honom i positionen är inte det lättaste. Eftersom jag inte fixar att gå omkring och klämma fast en boll i armhålen (har provat 100 gånger och … nä, funkar inte) har jag nu lånat en sån där magnetboll av Lars och Tazz. Kan ju inte bli annat än bra med just den bollen, med tanke på deras framgångar 😎 .


Lars och Tazz tog brons på Riesen VM 2016

Jag tänker inte ha bollen i armhålan men däremot uppe på skuldran. Jag återkommer med rapport 🙂 . För en gångs skull tänkte jag lugna ner mig och inte shoppa loss förrän jag testat produkten, så att det inte blir som med den där kampdutten med ben till framåtsändandet.

Igår var vi och tränade ett skyddspass och det kändes bra. Nisse är ju en känslosam kille och behöver öva på att sortera bland sina känslor. Han är endera överglad och jättebusig eller också är han arg (Dalle tyckte att han såg helt livsfarlig ut 😀 ) … för att uttrycka det enkelt. Han måste lära sig att jobba i rätt känsloläge i olika situationer och det var så intressant att se Pierre jobba med honom en bra stund igår och dessutom få förklaringar till vad som hände under tiden. Mitt i alltihop fick jag instruktionen att sätta Nisse fot och gå fritt följ med honom i en fyrkant med vänstersvängar och så fint har han ALDRIG gått, totalt fokus på mig och med perfekt energi. Hur gick det till lixom 😯 ?! Det är i detaljerna det sitter och nu ska vi grunda ordentligt, så att både jag (som aldrig har tränat skyddsarbete) och Nisse lär oss. Nisse var helt slut mentalt efter träningen och sov som en sten ända till det var tid för långrundan på kvällen.

Igår fyllde Frasse 13 år och det firades med lite extra gott i maten – vilket han inte föreföll notera över huvudtaget -, ganska mycket godis vid sidan av maten, slemmig tuggis och en långpromenad i relativt krispigt vinterväder 🙂 . Frasse har bott hos oss i 8 år nu och när han fyllde 5 år, hade han just kommit och fick ett paket av sin förra familj (husse, matte, barnen och kaninen Stampe <3 ). Året efter fick han ett brev från sin efterträdare 🙂 .

 

Apropå hundar har vår Faxe extraknäckt som filmstjärna i en film om Grannsamverkan. Han är sig lik, den lille stollen <3. Gå in på Helsingborg Stads Facebooksida och kolla videoklipp om just Grannsamverkan (kunde inte dela filmen här, tyvärr).

Ridningen har gått bra de här veckorna, om man inte räknar studsdelen av hoppträningen förra veckan 🙄 . Det var 5 studs på rad och jag vet inte vad det är men jag tycker det är skitläskigt och rider med handbromsen åtdragen … Eller jo, jag VET vad det är och det är att hindrena kommer emot oss i en jäkla fart och jag känner det som att vi kommer att störta när som helst 🙁 . Nibbi tycker å sin sida att studs är buskul men eftersom jag bromsar blir det ju svårt för honom att studsa. Vi red ett konditionspass med en fyrkombination med ett galoppsprång mellan varje hinder på ena långsidan i ridhuset och med studsen på andra långsidan. Kombinationen satte jag och Nibbi direkt utan problem och där vågade jag gasa men i studsen blev det mesridning. Charlotte var jättesnäll och plockade ner 2 hinder i studsen när det var vår tur så vi fick konditionsträna i två kombinationer istället. Jag hoppas verkligen att vi får till det här med tiden för det är jättedrygt att rida med rädsla. Vi ska studsa satan i gatan ända till det sitter! Ja just det – Nibbi har nog aldrig blivit så duschad som de senaste 14 dagarna, vita ben i kombination med lera skojar man inte bort 🙄 . I och för sig är han en mästarrullare också men leran på halsen kan man ju iaf borsta bort.

Förra helgen var det KM i hoppning och jag var funktionär på banan tillsammans med Alexander och Ebba, de hade jordens koll på läget så det var bara för mig att lyda order. Perfekt! Stort grattis till årets klubbmästare i hoppning för ponny – Sandra Sörensen med  Djessie – och årets klubbmästaree för häst – Matilda Johansson med Costa Plenty. Lite extra grattis till Matilda och Costa Plenty ”Pelle” som både blev klubbmästare i dressyr och hoppning och kombimästare. Sa jag det förresten? Att Nibbi tränar i samma specialgrupp som mästarhästen och hans stormatte Sanne 🙂 ? It might rub of 😎 .


Den snygga förklass- och KM-banan på plats (här 60 cm). Ponny-KM körs i Lätt C (10 cm högre för de som startat Lätt A) och storhäst körs på 1 meter (110 för de som startat 1,20).


Matilda, Pelle och den blågula rosetten 🙂

Annat som vi hittat på sen senast att är att vi firat Sebastians kusin Filip på 8-årsdagen med ett riktigt trevligt kalas i Östra Grevie. Man märker att tiden går när barnen börjar önska sig pengar i födelsedagspresent 🙂 .

Nu fick vi just mail om att garageporten är åtgärdad och det är bara att galoppera iväg och hämta bilen. Jag tror inte att dörrarna hunnit frysa fast men man vet aldrig så håll gärna en tumme 🙂 .

 

26 DAGAR KVAR TILL JULAFTON

Så blev det ny vecka igen. POFF! Lite väl bra snurr på tiden just nu, tycker jag. Jag läste nån form av logiskt resonemang kring varför tiden går snabbare och snabbare, ju äldre man blir. Jo, när man var liten kändes ju en dag lika lång som ett år (den känslan kan man fortfarande få men förutsättningen är vanligtvis att man gör nåt riktigt tråkigt, bara för att det är obligatoriskt 🙄 ) och förklaringen ska – enligt resonemanget – vara att t.ex. en vecka i ett barns liv motsvarar en betydligt större del av den totala livslängden än vad en vecka gör för t.ex. en 50-åring. Lätt som en plätt, helt logiskt.

HÄST

Förra veckan gick, som sagt, jättefort. I måndags och tisdags red jag Nibbis vikarie Jackson, en jättefin men ganska ung häst av lite större modell. Dressyrlektionen gick väl ganska bra även om han blev trött av övningarna eftersom han verkligen fick koncentrera sig. Hopplektionen … den arkiverar vi. Jag hade väldigt svårt att få fram Jackson för skänkeln och när jag slutade driva stannade allt av. I det läget vågade jag helt enkelt inte hoppa. Vi tog ett skutt men eftersom jag var så upptagen med att få honom att bjuda framåt kunde jag inte fokusera på vägen och … ja. Medan de andra hoppade red jag lite dressyr där jag inte var i vägen och så var det med den saken. Inga skugga ska falla på Jackson utan det var jag som inte hade kraft nog i skänklarna att reda ut det.


Jackson

I fredags var Nibbi tillbaka på jobbet och vi inledde med en tuff dressyrlektion med fokus på skänkelvikningar. Efter en viljornas kamp de luxe (där även Nibbis matte Charlotte var inblandad) fick vi till det riktigt bra, flera gånger 🙂 . Så härligt det var att sitta upp på ”min” häst och så pigg han var <3.

I söndags hoppade vi på förmiddan och det är bara att konstatera, att jag har en rejäl formsvacka i hoppningen 🙁 . Nibbi gjorde så gott han kunde men jag fick helt enkelt inte fram flytet som vi haft förut. Jag rattade med tyglarna, var obeslutsam, drev dåligt och övertänkte alla svängar och avstånd. Helt sjukt, att det kan bli så där dåligt helt plötsligt, men så har det blivit. Jag hoppas verkligen att det vänder snart, att jag tar mig samman för när jag rider så illa är det inte lätt att vara häst 😳 . Vi fick till några bra skutt och landningar men på det stora hela kändes det inte alls bra. Efter hoppning ska man riva banan och baxa undan alla hinder och medan vi gjorde det fick hästarna – Lena, Tyskan, Faustus och Nibbi – ströva runt och götta sig i ridhuset 🙂 . Nibbi och Faustus – the Skäckstenizers – har för övrigt en riktig bromance <3.

  Igår fick jag ett stresspåslag de luxe innan dressyrträningen 😯 . ”Vår” dressyrsadel var upptagen av Dina och Wilde, som trimmade ett pass precis när det var dags för mig att sadla och när jag skulle ta ner hoppsadeln upptäckte jag att fårskinnspadden var borta och som nödlösning fick jag montera loss en padd från en annan sadel och krångla fast den under Nibbis sadel. När detta var klart upptäckte jag att min ridhjälm var borta och innan jag hade hittat en som passade i lånehjälmslådan hade jag gått i konen på riktigt 🙄 . TACK O LOV hjälpte Malin mig att tränsa Nibbi och ta honom till ridhuset <3 .När jag väl kom till ridhuset hade min ridhjälm lokaliserats där (tog tydligen av den när vi rev banan i söndags) och min puls gick ner till normala 62 … Vissa dagar alltså 👿 ! Ridningen gick bra. Vi red ett ganska lugnt pass efter en tuff helg. Ja, just det – jag hittade padden under en ponnysadel och nu är den märkt, det står NIBBI med stooooora röda bokstäver under den. Tack bästa Sofia för hjälpen <3 !

HUND

Nisses träning går framåt. Vi grejar med detaljer inomhus och det går ganska bra. Apporteringen går mestadels bra men ibland spinner han loss alldeles och då är det bara att lägga undan apporterna och göra nåt annat. I söndags efter ridningen åkte vi till Knickarp i ösregn, blåst och 3 graders ”värme” och körde först lite lydnad med andra hundar på planen. Nisse var helt med mig hela passet och även om det var lite extra studsigt och busigt var jag jätteglad över det 🙂 . Pierre hjälpte oss med tajmingen i belöningen i ronderingsträningen och vi fick till det riktigt bra flera gånger. Vi körde på två skärmar och fick jobba in ”HÄR!” (kom till mig) ”RONDER!” (spring vidare och runda skärmen tajt). Trots vädret var det riktigt roligt att träna! Bara det hade jag ju aldrig trott skulle vara möjligt 😀 . Efter lite vila fick Nisse sitt första ”skydds”-pass sen i augusti och han var jätteduktig. Eftersom jag blir så stressad bara av tanken på att råka göra fel med linan och släppa fram Nisse för långt, hålla honom för kort eller – i allra värsta fall – tappa honom fick jag sätta fast honom i en lina som redan satt fast i ett träd och istället stötta upp med kopplet vid sidan av Nisse istället, bara för att få in ”känslan”. Vi tränade på startkommando, bett, belastning, hålla ärmen/kudden stilla, lägga sig, loss, lämna ärmen/kudden till figuranten, gå tillbaka och sen starta om. Jag älskar när jag förstår vad jag tränar på, varför jag tränar på det och får tydliga instruktioner till på köpet 🙂 . När det sen inte blir för mycket cirkus och hallaballoo är det ännu bättre. Så roligt vi hade, både jag och Nils-Gunnar 😎 .

SOCIALT

I fredags efter ridningen käkade vi en god thaimiddag i ridhusets cafeteria. Det var Carro – Arthurs matte – som dessvärre har fått ridförbud ett tag på grund av en olycklig skada i ryggen som var så snäll och köpte med sig thaimat till oss allihop 🙂 . Det var ett helt gäng ryttare med respektive + ridlärare som satt kvar en bra stund. Efter maten bjöd Maj på en sanslöst god tårta till kaffet. Lyxigt!

I lördags åkte vi till Åhus för att fira pappas 75-årsdag med familjemiddag i form av en medelhavsbuffé 🙂 . Hur mysigt som helst och – som vanligt – hade mamma fixat så mycket mat att vi fick med oss matlådor hem 😀 . Pappa blev jätteglad för sina presenter, närmare bestämt luktegott och ett inramat foto på Fanny från studenten.

SHOPPING

Min dunjacka, som jag köpte för minst 5 år sen hade börjat se lite väl dassig ut med utstickande dun och evighetsfläckar och jag var helt tvungen att köpa en ny ”gå till jobbet”-jacka. Jag ville ha en kappa den här gången och hittade den perfekta dunkappan på nätet. Det är alltid lite gambling att shoppa kläder på nätet men den här gången hade jag tur – kappan är lika snygg i verkligheten som på bilden i XXL:s nätshop och dessutom passar den perfekt 😎 .


Nya kappan och i nederkant skymtar den gamla sunkiga mattan 🙂

Adjektivet ”dassig” räcker inte för att beskriva hur vår gamla matta i hallen såg ut 🙄 . När jag hade städat en kväll i veckan fick jag helt enkelt panik, mätte liket och kastade mig ut på nätet (igen) och googlade ”matta 80 cm x 300 cm” för att se om det fanns nån snygg matta i rätt storlek till ett rimligt pris. Hittade en röd snygg Gabbeh till rimligt pris, kollade med Jonas om den funkade för honom med och vips hade jag klickat hem den. Två dagar senare kom mattan med posten och vår hall ser riktigt civiliserad ut igen 🙂 . Kan varmt rekommendera alla mattsökande ett besök på http://www.carpetvista.se!

 

Pro Pet hade utförsäljning av hundfällar i helgen och Charlotte, som hade planerat att åka dit köpte tre nya jättefina fällar i ”pojkfärger” till oss. Tack för servicen <3 !

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med veckans shopping – så många bra grejer utan att behöva trängas och stöka med en massa folk i en endaste affär. Älskar det 🙂 !

Idag väntar hoppträning – måtte det gå bättre än senast – och till helgen är det KM i hoppning som ska råddas. Nånstans däremellan hoppas jag att vädret skärper till sig rejält så att det blir läge för spårträning med både Nisse och Yaxxon. Det ser dystert ut just idag men det var ännu värre igår. Hoppet lever 😎 !

NOVEMBERSCHLETEN

Nu har dagarna verkligen rullat iväg med en jäkla fart. Snart är den här stressiga månaden strax till ända och det känns rätt skönt, även om det hänt rätt mycket roliga saker 🙂 . I lördags var vi t.ex. hemma hos Sophia och Fredrik och hade en riktigt mysig kväll med god grillmiddag, uppdatering om livet, lockhäng och perversa mängder godis 😎 . Passade även på att träna lite passiv markering av ostbåge med Fredriks tjänstehund Jäger FM Jonis III) 🙂 .

I helgen som gick jobbade jag både lördag och söndag i ett övertidsprojekt på jobbet. Jag har en helt ok lön – jag gnäller verkligen inte – men det finns normalt sett inte så stora möjligheter att tjäna extra pengar till större utgifter, som t.ex. nya vinterdäck och julafton 🙄 . När det väl dyker upp ett projekt, som det här, vill man lixom hoppa på tåget och dryga ut kassan 😎 . Jag har sammanlagt jobbat 18 timmar övertid och känner mig faktiskt riktigt duktig.

Tyvärr har det inte blivit så mycket Nisse-träning de senaste helgerna men han har fått en del lydnads- och fysträning och verkar tycka att det är roligt det med så jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete. December blir lugnare på alla fronter och då ska vi ta igen både spår- och skyddsträning. Eftersom vi bor här nere i södern är snörisken inte så värst överhängande. När det väl kommer lite snö blir det snökaos i 48 timmar och sen töar allt bort igen. Lydnadsträningen fortsätter att gå bra. Han är på hugget, den lille Nils-Gunnar, och söker själv aktivitet/samarbete när vi är ute och springer före upp på övervåningen när vi är inne 🙂 . Apporteringen börjar arta sig riktigt bra och vi varvar med att backa bandet (håll fast – inkallning med apporten) och utöka svårighetsgraden (inkallning med apporten liggande mellan oss, rulla iväg apporten en liten bit + grip + ingång). Han tycker att själva apporten är buskul så det gäller att hålla det hela på en vettig aktivitetsnivå och att inte få topplockssprängning när han gasar iväg. Han föredrar apporten framför bollen och jag har fått byta ut belöningen från bollen till en kampdutt eller en annan apport. Fria följet börjar ta sig riktigt bra och han plogar mindre och mindre. Sitt/ligg och stå under gång börjar han kunna skilja på riktigt bra. Jag är iofs försiktig med att blanda för mycket men ändå 🙂 .


Nisses nya leksak, han fick den av vår bästa sponsor Mach4Dogs 🙂 .

 Förra helgen var det KM i dressyr och jag var jättenöjd med vår prestation men missnöjd med resultatet. Sammanfattningsvis. Förra deltävlingen red jag både fel väg och i fel galopp på sista diagnolen och fick ihop 60,1 procent och den här gången red jag både de rätta vägarna noggrant och hade rätt galopp på sista diagonalen och fick bara 60,8 procent 🙁 . För samma domare 😯 . När vi gjorde sista halten kände jag bara YES! och var bombsäker på att ha skrapat ihop 63-64 procent men så var alltså icke fallet.  Nu var det fler som fick samma förvånade känsla när de fick sina resultat och då var det väl helt enkelt en dag med riktigt tuff bedömning. Nibbi och jag tränar massor på att länga traven och det funkar på träning mellan varven men vi fick inte till det på tävlingen + att han taktade ett par steg i skritten men 60,8 … njae.

 


Vi var iaf värda minst 65 procent exteriört, om jag får säga det själv 😀

Ändå. På dressyrträningen i måndags fick vi till traven flera gånger, typiskt nog. Den här veckan vilar Nibbi eftersom Charlotte tyckte att han såg lite sliten ut på en lektion i torsdags och jag ska rida en annan häst på träningarna. Oklart vilken men det visar sig 🙂 . Även om det är tråkigt att inte träna med bästa hästen värmer det mitt hjärta att Charlotte och de som jobbar i stallet verkligen ser alla hästar på det sätt som de gör och alltid sätter deras välbefinnande främst. I fredags tog vi oss en myseftermiddag, jag och Nibbi. Han fick lite spabehandling och så gick på en promenad innan han fick beta en bra stund på grönaste gräset 🙂 . Tänkte åka till stallet så jag hinner pyssla med honom också innan ridningen ikväll <3.

Nu är det bara att hugga tag i den här veckan som mest innehåller jobb men även en helgkurs på ridskolan, födelsedagsmiddag i Åhus för pappa som fyller 75 år och hundträning 🙂 .

KANINER, HUNDAR, HÄSTAR & PAKET

Måndag igen och ytterligare en helg är genomstökad 🙂 . I lördags var vi och fyllde i kanonhålor på klubben – never ending story, det där. Miljarder kaniner genererar miljarder kaninhålor och efter som ”någon” inte jobbar på SBK:s Malmöavdelning (heller 😉 ) har träningsgrupperna delat upp kaninhålsfyllningen mellan sig över året. I lördags var det vår tur och vi hade verkligen tur med vädret 🙂 . Efter jobbet bjöd Lars och Tazz på smörgåstårta för att fira sin prestation på årets riesen-VM där de kom 9:a. En rolig stund på klubben, sammanfattningsvis.

   

På kvällen var jag på tjejmiddag hemma hos Maj, som hade lagat en fantastiskt god fisksoppa och till efterrätt serverade hon en grym chokladrulltårta med färska hallon 🙂 . En mysig kväll hemma hos Maj med goda vänner,  sammanfattningsvis.

I söndags var vi och tränade i Knickarp, jag och Nisse. Eftersom vi håller på att dona med detaljer i fria följet och inlärning av sitt – ligg – stå under gång och apportering hemma hade jag bestämt mig för att köra de nya momenten som inte kräver så mycket pill, nämligen längdhopp (med lite högre hinder i mitten), rondering och framåtsändande. Efter att vi hade laborerat lite med avståndet och han hade sprungit vid sidan av några gånger hoppade han utsträckt och fint över hindret och de nedlagda bänkarna ett par gånger. Gott så! Framåtsändandeleksaken som jag köpte för ett tag sen visade sig inte fungera optimalt alls, Nisse såg den inte bland löven och bromsade av mot slutet av sträckan för att leta efter kampdutten. Fail de luxe alltså. Det blir till att använda riktningspinne med väl synlig boll istället. Vi avslutade med att rondera två skärmar – en i taget – på ena sidan av planen och det gick bra. Jag får tänka på att skicka honom med mig själv placerad på olika håll i förhållande till honom bara. Det har jag inte ens tänkt på att man måste göra 😳 . Tur att man har träningskompisar med koll på läget 🙂 . Passade på att fråga om momenten i IPO 1 och det visade sig att de fläskar på med alla tre apporteringarna redan där – slätapportering, apportering över hopphinder och apportering över A-hinder 😯 . Helt sjukt.

 

Efter Nisseträningen åkte jag vidare till ridskolan för att vara med på programridning för Lollo inför nästa helgs KM del 2 i dressyr. Jag och Nibbi kör Lätt B2 igen. Jag red ju vilse sist och skäggade iväg i fel galopp på sista diagonalen och fick bara ihop drygt 60 procent. Nu kommer vi inte ha med någon topplacering att göra men det känns ändå som att jag vill försöka putsa till resultatet med att komma över 62 procent (godkänt) innan jag byter klass uppåt. Jag tycker att programmet gick bra, på det stora hela. Det är mellantraven (något ökad trav i förhållande till arbetstrav) som är vår akilleshäl. Nibbi är ju ingen gångartsfantom precis och även om jag har fått till riktigt fina ökningar i trav på träning fick vi inte fram den igår. Alls 🙄 . Jaja. Vägarna, skritten och galoppen blev i alla fall bra 🙂 . Det kluriga är hur jag bäst ska rida fram honom. Försöker ”härma” våra lektioner och hitta en metod men det går så där. Det bästa vore troligtvis att lägga ut bommar och bygga ett par hinder och hoppa fram honom men jag undrar jag, vad de andra som rider fram skulle tycka om det 😀 ? I måndags på dressyrlektionen fick vi i och för sig till det helt fantastiskt bra utan ett enda hinder men med måååånga skänkelvikningar, ökningar och minskningar av volter och övergångar. Man känner sig galet kompetent när hästen blir så fin, mjuk och samarbetsvillig. Lika galet inkompetent kände jag mig igår när jag först hoppade fram sjukt bra med fräsig galopp, bra bjudning och med landningar i rätt galopp hela tiden för att sedan hoppa en bana ”hej kom å hjälp mig”-style 🙄 . Deprimerande skit men som tur var fick vi göra om alltihop och då gick det betydligt bättre även om det blev korsgaloppen från helvetet på en distans och en felaktig landning 👿 . Det är bara att träna vidare och försöka göra rätt men just när man är på banan och allt tjorvar känner man sig totalt obildbar. Imponerande i sig att vi inte rev ett enda hinder på den skitdåliga rundan, trots 100 procent grodhopp. SUCK!

Igår fick vi ett paket med posten från Nisses brorsa Dexters matte Eva. I paketet låg en IPO-apport med snören och en hel jäkla drös med superfina uppletandeföremål. Jag lovar att jag ALDRIG har haft så många fina uppletandegrejer på en gång, nånsin 😎 . Idag ska jag skicka ett paket med torkade lammburgare till Dexter, som tack 🙂 .

Yaxxon blev illamående igår 🙁 . Han kräktes upp sin frukost och åt inte sin middag. Jag kan inte minnas att han någonsin varit illamående faktiskt. Hans allmäntillstånd var bra och han fick behålla vattnet han drack, alltså fick han följa med på långrundan på kvällen och tur var väl det för det visade sig – efter nån kilometer – att han var lös i magen också 😳 . Allt var lugnt till kl. 03.22 i natt när jag vaknade av att en hund pep jättehögt, det lät nästan som ett ylande faktiskt. Innan jag hade kopplat ihop ljudet med Yaxxon, kommit ur sängen och fått på mig kläderna hade den stackaren hunnit bajsa ner stora delar av grovköket. Det var bara att släppa ut honom i trädgården, rulla ihop fällen och kasta den i tvättmaskinen och ta ut dörrmattan och spola av den, torka bajs och moppa golvet med Ajax och Klorin. Man kan lugnt säga att jag var klarvaken efter det där. Försökte somna en stund till på soffan, det gick så där. Nisse var nämligen också klarvaken och extremt gosesjuk. Lite flyt att Jonas är ledig idag och jag har ordnat så att jag får jobba hemifrån imorgon. Yaxxon själv verkar ta det med ro. Han for omkring som vanligt på morgonrundan. Nu håller vi tummarna för att det inte är nåt smittsamt.


Min Kamelkung är ‘fuk <3

November snurrar vidare. Det verkar som att helgen blir ganska lugn ändå, det är bara KM i dressyr som är inplanerat så här långt och planen är att ta dagen som den kommer på lördag 🙂 .

 
#throwback

LITE SLITEN MEN NÖJD, GLAD OCH INSPIRERAD

Så. Nu har den sista stora stresshelgen på ett tag passerat och jag har inte bara överlevt, jag har haft riktigt roligt också. Inspirerad de luxe att fixa fler evenemang – jag har fått feeling 🙂 !

VHF:s tidigare hoppkommitté slutade efter Skånska Mästerskapen efter många års hårt arbete och föreningen hade en tävling kvar – Ponnyallsvenskan Div 2, omgång 3 – som vi övriga medlemmar bara fick se till att rådda iordning. Så klart med hjälp av den avgående hoppkommittén – tack 🙂 ! Vi fick PM från hoppkommittén om precis allt, att ha att utgå ifrån. Med Charlotte som tävlingsledare samlade vi ihop ett gäng som fördelade ansvarsområden sinsemellan – banbyggare, bana, underlag, cafeteria, sekretariat (mitt ansvarsområde), domartorn, sjukvårdare och ”övriga funktionärer”. Vi skapade en Facebooksida direkt, där vi uppdaterade varandra om läget.

Hur som helst. I fredags efter jobbet åkte jag till ridskolan för att ta emot varor till cafeterian från Axfood och placerade allt enligt anvisningarna jag hade fått av Irene (cafeteriaansvarig). Det tog nästan två timmar att få ordning på allt och när det väl var läge att ta en tur på Nibbi upptäckte jag att jag hade glömt den färdigpackade väskan med ridkläder hemma 👿 . Jag ORKADE bara inte köra hem och sen tillbaka till ridskolan, så nån ridning blev det inte. Det var kanske lika bra det för jag somnade som en stock när jag kom hem och sov i ett par timmar 😯 . I lördags åkte jag och Jonas och handlade lite kontorsgrejer till sekretariatet och grönsaker till blomkrukorna utanför ridhusentrén. Vi åkte vidare till ridskolan där Påjje (vår eminente kock) mötte upp. Jag pysslade med blommorna och städade iordning medan Jonas och Påjje kockade loss i köket.

 

I söndags var jag på plats tidigt och på grund av ett sent funktionärsåterbud fick jag hoppa in på parkeringen där jag förvisso höll på att frysa ihjäl men ändå hade en superrolig dag tillsammans med Anneli, som var så snäll och kom körande ända från Tomelilla för att hjälpa till <3 . Varken hon eller jag hade nån direkt koll på nånting men det var bara att bita ihop och sätta igång. Jag skulle vilja påstå att vi blev parkeringsproffs på kuppen, för att vi var tvungna 😀 . Vi hade typ ingen att fråga och 80 ekipage att placera. Allt gick bra men man kan lugnt säga att det är väldigt många som kör med släp som vill undvika att backa – till varje pris 😳 . Tävlingarna flöt på bra, cafeterian hade mycket att göra och de flesta verkade vara nöjda. Det finns alltid nån som ska gnälla – så klart – men det ingår och är inget att bryta ihop över 🙂 . Vi avslutade dagen med att tömma alla sopor och städa undan varje spår efter tävlingen och det kändes riktigt gött att ha en ledig måndag att se fram emot.

 

 

Eftersom jag var ute och rände och hjälpte till på prisutdelningen fick jag varken några foton på den superproffsiga banan med sina vackra hinder och gröna växter eller på prisutdelningen 😳 .

I måndags var jag – som sagt – ledig och körde till Åhus för att hämta hem Frasse, som i vanlig ordning haft det hur mysigt som helst hemma hos mamma och pappa. Tyvärr hade det inträffat en olycka mitt emellan två avfarter på E22:an vid Lund med följden att det blev totalstopp i trafiken i 37 minuter ( 😯 ) så resan till Åhus tog lååååång tid men å andra sidan står jag ju hellre still i 37 minuter på en ledig dag än är inblandad i trafikolycka som kräver både poliser, brandmän och ambulanspersonal 🙁 . Så läskigt! Hemresan gick bra.

Tog det lugnt på eftermiddan innan jag körde till ridskolan för att rida dressyrlektion med Nibbi. Vi hade en kanonbra dag på jobbet – trots bomhelveten på voltfan 🙄  – och det var t.o.m. så att de som satt på läktaren och skulle rida lektionen efter vår blev impade av oss. Det är så himla roligt att få lite beröm mellan varven 🙂 . Det behövdes efter förra veckans hopplektion som inte alls blev nån höjdare. Vi hoppade en serie – bom, kryss, oxer – och sen vidare ut på bana och jag tycker verkligen att det är skitläskigt att hoppa serier. Man ska gasa in i dem, höja blicken och gasa ur dem samtidigt som man ska styra och det känns som att hindren kommer emot en i 180. Jag får en känsla av att hela hästen ska snubbla åt helsefyr och kan inte låta bli att bromsa 🙁 . Det är inte lätt att vara häst ibland. Det blev bättre allteftersom men det kändes ändå allmänt åbäkigt. Tur att hopplektionen igår gick bättre, inte top notch men helt ok och det jag var mest nöjd med var vår stundtals riktigt fräsiga galopp och att vi fick till flytet över bommen på volten ALLA försöken 🙂 .

 

Förra måndan blev det ingen ridning eftersom vi överraskade Maj på 60-årsdagen med en privatlektion för henne och Tyskan (Quintess) hos Maria Gretzer 😎 . När Maj kom till stallet var Tyskan välgroomad och alla hennes grejer – inklusive snygga benskydd och ett sprillans nytt tävlingsschabrak – packade så det var bara för Maj att lasta henne på lastbilen och för oss att köra iväg. Maj hade först ingen aning om var vi var på väg men när vi svängde av mot Gessie och Tygelsjö började hon förstå var vi var på väg och började stresstugga nikotintuggummi 😀 . Hela ridgruppen satt på läktaren och fikade medan Maj red en tuff och lång lektion för Maria. Maria Gretzer är en grym instruktör – extremt häst- och ridkunnig, bestämd, noggrann, humoristisk och karismatisk – och vi som satt på läktaren fick lära oss massor, vi med. Maj blev jätteglad för sin present även om hon var sjukt nervös när hon satt upp och red in i ridhuset 🙂 . Själv blev jag faktiskt lite starstruck 😀 .

 

   

(Fotona tagna av Charlotte och Mia)

Förutom att Frasse har kommit hem har det faktiskt varit en del aktivitet på hundfronten. Jag och Nisse har satt igång med våra nya moment ligg under gång, sitt under gång och – inte minst – apportering plus att jag håller på att fixa till vårt fria följ. Jag lär in de helt nya grejerna inomhus, i lugn och ro, och när han kan dem inomhus flyttar vi ut på tomten och när han kan dem där DÅ flyttar vi till en appellplan med störning. Jag har funderat mycket på varför det tagit mig 100 år att lära faktiskt rätt smarta hundar vissa saker och bortsett från att jag själv inte är nån naturtalang som ”har det i händerna” tror jag att jag lagt för mycket inlärning ”på klubben”. På klubben har både jag och mina hundar haft mycket störning och det har inte blivit riktigt den koncentraton som behövs för en optimal inlärningssituation. Med Nisse har jag tänkt prova den här varianten. Med apporteringen har vi – som jag berättat förut – börjat bakifrån med att hålla fast och så här långt har vi kommit nu.

 

 

Nu ska inkallningen med apporten successivt bli längre och säker. Efter det ska han få gripa från längre och längre avstånd med fokus på snabbt/hårt gripande. Allra allra sist kommer jag kasta apporten.

Nu rullar livet vidare och – som vanligt – fylls det på med planer hela tiden. Idag ska jag byta däck på bilen, på lördag ska det fyllas i kaninhål på klubben och på lördagkväll ska jag på tjejmiddag hos Maj för att avsluta veckan med ”staketträning” med Nibbi och gruppträning med Nisse på söndag 🙂 . Staketträning innebär att vi ställer fram dressyrbanestaketen och tränar programridning för Lollo, Hökögat 😯 . Jaja. Man ska leva medan man kan 😉 .

 

TIME OUT OCH FULL RULLE

Ytterligare en vecka har – bokstavligen – runnit iväg. Det har, med några timmars ynkligt undantag, regnat nonstop sen förra måndan och råkar man gå på gräs sugs skorna ner i underlaget 👿 . HELT galet! Veckan har gått ganska fort och helgen har varit fullbokad så den har swishat förbi snabbt den också.

Nisse och Yaxxon har fått vara sällskapshundar den här veckan. Det är ganska skönt att ta en time out och bara ta det lugnt ett tag när man uppnått ett mål. Frasse är på SPA i Åhus sen förra helgen, när han fick åka med mamma och pappa hem. Han har enligt rapporterna snabbt rullat in i rutinerna och verkar ha det mysigt med 100 procents uppmärksamhet, långa skogspromenader, minst en bautastor morot om dagen och – inte minst – lite extra gott i matskålen stup i kvarten 🙂 . Mamma säger att han inte sover en sekund om dagarna för att han har fullt upp med att hålla koll på henne, pappa och byggarbetarna som håller på att stöka i det som tidigare var Åhus Folkets Park och som nu ska bli ett bostadsområde med lägenheter. När mamma och pappa sätter sig framför TV:n på kvällen somnar han som en stock och orkar knappt gå ut och kissa en sista gång innan natten 😀 . Det kostar att ligga på topp <3 . Tänk att Frasse fyller 13 år den 10 december. Otroligt att han också har fått vara pigg och fräsch så länge. Han har dock blivit lomhörd, precis som Kajsa blev (hon var stendöv det sista året 😳 ) men det kan man ju få vara när man är så pass gammal.

 


Ett gäng mästarmysare 🙂

I lördags var jag med Irene, Lotta och Håkan på MH med Polly (Olympia) i ett regnigt Skanör-Falsterbo. Lotta och Håkan har aldrig varit med på ett MH och var så klart lite nervösa. Polly är en jättegosig liten tjej av det försiktigare slaget som tycker att det är jätteroligt att leka. Hon tog sig fram till alla kusligheter även om det tog lite tid, hon avreagerade bra och la inte på sig något obehag inför sista leken och skotten. Dagens värsta var spökena 😀 .


Polly fotograferad av lillmatte Fanny <3

Efter MH:t skulle jag och Irene ”åka och lämna grejerna” på ridskolan, grejer som vi köpt inför kommande omgång i Ponnyallsvenskan. Jo tjena moss … 🙄 . Det slutade med att Irene kastade av sig ytterkläderna och började röja cafeterian som värsta tornadon och skickade ut mig i skytteltrafik med skrot till containern. Vi höll på att greja i cafeterian i tre timmar 😯 ! När det var klart fick jag kasta mig i bilen och åka till Sydslättens ridklubb i Anderslöv för att heja på laget i Equitours Seniorcup. Jag hade lämnat återbud eftersom jag insett att det skulle bli överstressigt att åka från MH till stallet för att göra iordning Nibbi, lasta honom och sen köra till Anderslöv och hoppa. Dessutom har jag glömt bort att ta bort tre stora blå (?! 😯 ) fläckar på mina vita tävlingsridbyxor. Maj – Nibbis bästa groom – och Tyskan (Quintess) startade i vårt ställe och herregud så BRA de var i sin debut tillsammans på tävlingsbanan 🙂 ! Hur som helst var vi några som hejade på VHF:s lag, som kom 6:a av 13 lag med 4 fel. Vi kommer tyvärr inte till final trots fina resultat (1 fel, 4 fel, 4 fel) men nästa år, då jäklar 😎 !


Maj och ”Tyskan”, tillsammans i leran i Anderslöv efter sin fina debutrunda 🙂 (fotot har jag helt fräckt lånat från Majs FB-vägg för att det är så fint)

Efter tävlingen körde jag hem för att rasta hundarna och byta om innan jag körde tillbaka till Vellinge kommun, närmare bestämt till Höllviken och restaurang Millenium där laget och några till samlats för att fira cupen och Maj, som fyllde 60 år förra veckan 🙂 . Det blev en mycket trevlig kväll med alldeles för mycket god mat.

När jag väl kom hem igen framåt 23-tiden var det hur lätt som helst att somna. Herregud vilken dag 😯 !

Igår jobbade jag sex timmar med biståndsmål i ett efterlängtat övertidsprojekt här på jobbet och det var ungefär vad jag orkade med 🙄 .

Ridningen förra veckan gick bra! I måndags red vi ett lyckat dressyrpass med fokus på bakbenskontroll genom framdelsvändningar i alla gångarter. Klurigt men roligt. På slutet galopperade vi några steg, gjorde halt, framdelsvändning och fattade ny galopp direkt. Nibbi blev som elektrisk och jättekänslig för hjälperna. En väldigt häftig känsla! I tisdags hoppade vi bana i Hagahill pay & jump-ridhus och det var precis vad jag behövde efter en kraftig självförtroendestukning på förra seniorcupsomgången när vi rev de tre första hindren. Det hjälpte inte mentalt att de sista sex hindren gick bra. Hur som helst. Vi hoppade en 90-bana med 10 hinder och 11 språng och det gick SÅ bra 🙂 ! Nibbi slog bakut i några galoppfattningar när vi värmde upp och var verkligen på hugget 😎 . Vi fick redig snurr på galoppen och tog oss runt banan med en enda rivning, som jag vackert fick kleta på mig 😳 . Jag kom snett in mot ett räcke och började ratta med tyglarna istället för med benen. Nibbi tappade balansen en aning och rev med frambenen. Känslan efter den rundan satt kvar i flera dagar, kan jag säga. Underbart! Det är en otroligt go upplevelse att bara åka med och känna hur hästen stampar av exakt på rätt ställe, landar och gasar vidare, är styrbar och aldrig tvekar. I fredags red jag och Maj ett pass för Lollo på kvällen och vi jobbade rakriktning, samling, ökning och skänkelvikning. Nibbi blev lite stark i skänkelvikningarna i trav och istället för att ge upp och börja om fick jag instruktionen att ta ner honom i skritt och göra klart och han blev lika fin som han var i måndags. Skänkelvikning med övergång från trav till skritt alltså. Det bästa var ändå att Lollo inte sa ”långa ben” till mig en enda gång. Det är annars hennes favorituttryck tillsammans med ”ner med hälarna”. Det tog jag – iskallt – som ett tecken på att jag fått en bättre sits och att jag inte började tjyvklämma med knäna när det blev jobbigt 🙂 .


Nibbi. Finaste hästen som kan så bra, bara jag gör som jag ska
<3 .

Nu är det bara en happening kvar som kommer att kosta lite tid och energi, nämligen tredje och sista omgången av Ponnyallsvenskan Div 2 som ska ridas i Vellinge på söndag. Vår hoppkommitté sen många år slutade efter Skånska Mästerskapen och i väntan på en ny organisation är vi några stycken som tagit på oss olika ansvarsområden inför den här tävlingen och har förberett allt efter bästa förmåga, med stöd av f.d. hoppkommittémedlemmar (tack <3 !). Det känns som att vi har allt på banan, förutom hindren som inte ställs upp förrän på söndag morgon. Det är några mindre detaljer som ska ordnas den här veckan och jag tycker det är riktigt bra jobbat av oss, så här långt 🙂 .

Lite stressvarning den här veckan också men sen ser det ut att bli lugna gatan igen. Får se om jag tar en flexledig dag på måndag 😉 .

 

BH-PROVET

Igår uppnådde vi vårt första gemensamma mål, jag och Nisse, genom att bli godkända på det s.k. ”BH-provet”. Nu har vi BeHörighet att starta IPO 1 men framförallt har vi lyckats ta oss över en första tröskel tillsammans. Det har inte varit helt lätt för mig att ställa om från coola Yaxxon till sjövilda Nisse och jag har faktiskt känt många gånger att ”det här kommer aldrig att gå”. Yaxxon har också varit busig och stollig genom åren men han har alltid haft en slags styrbarhet ändå. Yaxxon har studsat rundor och grejat men jämfört med Nisses dito har Yaxxons studsande och grejande varit som en ljum västanfläkt. Typ. När jag fick hem Yaxxon kände jag direkt att han var ”min hund” medan jag inte riktigt förstått mig på Nisse förrän den senaste tiden. Jag har tyckt om honom jättemycket från dag ett och har nog aldrig skrattat så mycket åt en hund, som åt Nisse men jag har – som sagt – inte riktigt förstått mig på honom. Inte förrän de senaste månaderna. Plötsligt hände det bara. Nisse och jag började ha riktigt roligt tillsammans även i träningen och han blev ”min hund” han också och igår klarade vi alltså av BH-provet 🙂 .

Själv provet då. Jag var så klart spänd och lite nervös men det var inte obehagligt eller så, det är guld att ha ett program att gå efter istället för att behöva lyssna på en tävlingsledare. Man kan lixom fokusera på rätt saker och man kan förbereda sig på vändningar/halter osv på ett helt annat sätt än när en tävlingsledare t.ex. får för sig att – som jag var med om en gång – börja fria följet med vändningar på stället 😯 . Man ska enligt programmet göra en vänstervändning innan man går in i gruppen men igår stod gruppen på höger sida och då var domaren Göran Wessman tvungen att ingripa för att styra mig rätt 😀 . Förvirrad tant på prommis där ett tag 😳 . Efter lydnaden var det platsliggning och helt plötsligt gav Nisse till ett skall när Tina kallade in Himla ute på planen (sista lydnadsmomentet) och då lovar jag att jag nästan fick en hjärtinfarkt 😯 . Lydnaden blev godkänd och efter lite lunch och fika var det dags för miljöprovet. Vi gick längs med en smal grusväg och först kom en cyklist cyklande fram och tillbaka, ganska nära och sen kom en joggare springande fram och tillbaka. Efter cyklisten och joggaren fick vi binda upp hundarna i ett staket längs med grusvägen för att sedan gå och gömma oss. När vi hade gömt oss passerade en person med hund fram och tillbaka framför hundarna. Nisse skällde till precis när jag hade gömt mig men satt sedan tyst och lugnt. Tillgänglighetsprov/hälsning i grupp gjorde vi före lydnaden.

Vi var tre stycken som gjorde BH-prov och vi klarade oss allihop. Grattis Tina med Imzedrift’s Himla och Angelica med Imzedrift’s Irma 🙂 !

Grattis också till Natalie med Imzedrift’s Claudia till en grym tävling där allt stämde till nästan 100 procent – 290 p (93, 98, 99) och cert och till Fredrik ”jag vet inte om jag ska starta” med Imzedrift’s Glock som klarade IPO II med 287 p (95, 96, 96). Inspiration deluxe!

Den här veckan ska jag lägga upp en träningsplan för Nisse och förhoppningsvis blir vi klara för IPO 1 till våren 🙂 .

SIBIRIENKÄNSLA

Måndagmorgon och ute är det kallt som satan eller – egentligen – kallare än vad man är van vid, trots en vädermässigt rätt tradig sommar. När man är nyvaken på en måndag känns 6 plusgrader och blåst värre än vintern i Sibirien. Så är det. Min nya jacka kom med posten förra veckan och den var jättefin MEN tyvärr hade jag förträngt att jag hade beställt den gamla jackan i en storlek större än vanligt just för att det är rätt så gött att kunna ha en tjock fleecetröja under, utan att det känns tjorvigt. Jackan passade perfekt men när jag provade med min tjockaste fleecetröja under blev det korvskinnsvarning de luxe så det var bara att skicka tillbaka den och byta mot en större. ORKA 🙄 !

Förra veckan var rätt så lugn även om jag fick mycket gjort. Yaxxon har fått ett bautasår på sin ena baktass, som jag upptäckte först när han hade opererat såret själv. Han är lite öm i tassen när han börjar gå men det går över efter hand så han har fått promenixa som vanligt men någon träning har det inte blivit, inte mer än ett spår i lördags på ett ösregnigt Revinge. Ett spår som han jobbade ut jättefint och hittade alla sex apporterna plus slutet – i alla fall enligt Jesper, spårtramparen 🙂 . Yaxxon hade lite bry på ett ställe och sköt iväg en apport med ena baktassen när han grejade med att reda ut problemet och Jesper räknade apporten som ovanligt klockrent markerad medan jag själv tyckte att den var missad 🙂 .

Nisse har fått träna desto mer och eldprovet ägde rum igår när han både fick ligga plats medan söta Irma och hennes lika söta matte Angelica gick sin lydnad bredvid.


Imzedrift’s Irma

Jag var lite spänd på hur det skulle gå men Nisse låg faktiskt kvar, lugnt och fint – trots att Irma fick sin boll som belöning efter inkallningen 🙂 . Det kändes helt fantastiskt skönt och jag blev allt lite stolt över min lille gosse.

Vi körde så klart igenom lydnadsprogrammet också med ”domare”, lite publik och grupp och även det gick bra. Han plogar och tränger en del stundtals och det jobbar vi på men han håller i koncentrationen genom hela lydnadsprogrammet utan belöning, lek och pauser. Härligt – hur som helst – att ha träningskompisar att fråga om det som jag inte kunnat utläsa ur reglerna. Jag hade t.ex. ingen aning om att man ska gå igenom gruppen i fritt följ direkt efter det man gjort det i koppel och att man ska hålla kopplet i vänster hand 😳 . Efter lydnadsprogrammet ville jag prova det där med att binda upp honom, gå utom synhåll och sen låta en hund passera. Jag hade väntat mig ett visst tumult men Nisse satt så fint, studerade hunden och gjorde inte en ansats att börja stöka och böka <3 .

Just ja – jag provade att rondera en fullstor skärm några gånger och det gick bra. Tänkte att det kanske skulle kräva lite förklaringar från min sida men icke 😎 . Förutom lydnadsträningen i veckan fick även Nisse spåra på Revinge i lördags – så klart – och det gick ganska bra. Fortfarande för mycket kraft framåt men han går 100-procentigt djupt och fint i kärnan. I andra spåret hade jag gjort en vinkel och den tog han jättefint och exakt. Vi tränar vidare!

Planen för den här veckan är, att vara konsekvent med Yaxxons sår – tejpad gallerkorg hela tiden utom på promenader och när vi har honom under uppsikt, oavsett hur jobbigt det känns och hur lidande han ser ut – och att träna lydnad med Nisse. På söndag ska vi avlägga BH-provet. Håll gärna en tumme eller två 🙂 !

Nibbi har också fått träna den här veckan. I måndags var det dressyrträning och vi kom till riktigt fin ridning. Det var ett ganska svårt pass eftersom alla övningar inte sitter i ryggmärgen hos mig – jag måste lixom tänka för att göra rätt. Hur som helst körde vi en övning med idel framdelsvändningar och vi klarade ut att göra framdelsvändningar i galopp 😎 . Jag gjorde inte rätt alla försök men åtminstone några stycken och det var jag jättestolt över. Framdelsvändningar i galopp – fatta alltså. Det är stort. För mig 🙂 ! Nibbi lyfte sig väldigt fint och på slutet kändes det som vi dansade fram. Den känslan. I tisdags körde vi en ganska klurig övning på hoppningen med fokus på att styra med skänklarna – in på volt över cavalettibock, varv på volt, ut ur volt över cavalettibock, över hinder, tillbaka in på volten ett varv och sen ut över hinder.

På slutet hände exakt samma sak som på tävlingen, vi kraschade oxern (dubbelhindret) rejält och det berodde på att jag – faktiskt – gjorde rätt och gav Nibbi mycket utrymme för halsen men eftersom han är van vid att jag stöttar och meckar en del blev det fel för honom och han sprang i princip rakt genom hindret 🙁 . Så klart gjorde vi om och gjorde rätt 🙂 . På tävlingen var första hindret jättestort och jag tog ett tag i manen och troligtvis fick Nibbi inte det vanliga stödet och då blev det som det blev. Igår körde vi ett skrittpass med framdels- och bakdelsvändningar, skänkelvikningar och skritt på lång och kort tygel. Så klart travade vi och galopperade lite men mest grejade vi, som sagt, i skritt.

Nu är det hög tid att kicka igång den här veckan.

 

TID FÖR TOLLARP

Igår var det den 1 oktober och hösten kom på riktigt med lite regn och en jäkla massa blåst. Jag insåg att jag inte har någon vettig, lite varmare hundjacka som man kan gå in på Ica med utan att skämmas 😳 . Jag är för snål för att lägga nästan 2 000 kronor på en Arrak Original-jacka, som dessutom inte finns i någon färg som passar 100 %:igt till befintlig garderob och därför valde jag att beställa en jacka för 800 kr från Engelsons. Jackan heter ”Tollarp” och den ser ut att vara mer än bara lite inspirerad av Arrak original 🙂 . Jag har en jacka från Engelson sen tidigare som funkat klockrent ett par höstar/vintrar men som börjar bli sliten och därför får bli stalljacka hädanefter. Så Tollarp it is 😎 .

Veckan som gått har varit lite speciell eftersom Jonas blev kommenderad till Göteborg i onsdags, han åkte iväg i torsdags och kom hem igår – välbehållen <3. Det var allt lite oroligt i och med att polisen mannat upp så pass, vilket de inte gör om de inte förväntar sig riktigt liv i luckan. Nu gick allt bra och polisen fick dessutom mycket beröm för sin insats, vilket inte hör till vanligheterna precis 🙄 . Att vara polis innebär normalt sett att diverse förståsigpåare anser att man gör fel, hur man än gör.

I fredags slutade jag lite tidigare än vanligt för att slippa stressa med hundarna och passade på att ta en långtur med Nisse på Revinge, mycket uppskattat 🙂 . Jösses vad den pojken kan springa, bara för att det är roligt 😯 . Gick och tittade på honom där han for omkring och funderade på hur i all världen man orkar springa sitt allra snabbaste utan att ha bråttom nånstans eller vara jagad av vargar 😳 .

På kvällen kom Fredrik, som brukar bo hos oss när han är nere i Malmö för att träna hund, och vi tog en långpromenad med Yaxxon, Frasse och Glock. Lite muskler och brumbrum i början men det tog inte lång stund förrän de traskade på, sida vid sida. Frasse fick som vanligt gå i mitten, lite som FN.

I lördags var det dags för omgång två i Equitours Senior Jump Cup och den här gången gick resan till Ystad Ridklubb och jag fick köra lastbilen, eftersom ordinarie chaufför – Jonas – hade fått förhinder. Det blåste rejält och det kändes bitvis lite vingligt men efter ett tag fick jag feeling – som Sara brukar få när hon kör skydds – och vi kom fram välbehållna. Bästa Maj var med som groom igen och styrde upp det praktiska och rastade Nibbi när jag gick banan (och på toaletten). Banan var enklare än den i Malmö och på framhoppningen var känslan ”clear round” på riktigt men så blev det inte. Tyvärr. Vi kom helt fel i rytmen från start 🙁 . Nibbi blev lite stel när han fick syn på ut- och insläppet som höll på att stängas och vi rev de första tre hindrena. Efter den urusla starten spottade vi iaf upp oss och red felfritt på återstående sex hinder eller som Charlotte sa ”Va bra det blev när hon kom igång!”. Usch, så besviken jag var på mig själv direkt efteråt, att jag inte gjort Nibbi bättre rättvisa. MEN vi tog oss runt inom maxtiden (vi var faktiskt snabbast i laget ända till Sanne och Pelle hade startat och nollat IGEN!) och det var trots allt 2/3 som blev riktigt bra. Nibbi är en liten kämpe. Medan många av de andra hästarna som var med var vana resenärer som tävlat mer och på högre höjder än honom, hade Nibbi svårt bara med att vara ensam i ridhuset på hemmaplan så sent som för ett år sen. Nu får vi se om vi åker med en gång till eller om vi avvaktar till nästa års seniorcup men oavsett vilket ska vi fortsätta att träna och bli bättre, både han och jag <3. Vi har fått massor av erfarenheter av de här två starterna, erfarenheter som inte hade gått att få hemma. Det där med framhoppning bland en miljard okända hästar och människor är en historia för sig, bara det 🙂 . Ikväll väntar dressyrträning och imorgon är det hoppning igen och vi kör på.

Film från lördagens runda med de två sista rivningarna och de bättre två tredjedelarna


Nibbi med sin ordinarie matte Charlotte (som tyckte att han är världsbäst ändå) och med Maj, hans alldeles egna groom 🙂 . En mycket älskad häst.

När jag kom hem från stallet hade Fredrik varit ute med hundarna – 10 000 tack för det <3 – och jag kunde pusta en stund och göra mig iordning i lugn för att gå på Knut Wahlströms 4-årskalas. Det finns inget som passar så bra som smörgåstårta och massor av bakverk efter en dag på hopptävling, det är en sak som är säker 🙂 .

Igår startade vi dagen med att spåra i rätt kraftig blåst. Jag la ett ganska långt spår till Nisse och Fredrik gick med oss när vi tog vårt spår. Jag fick med mig en hel del bra förslag och råd, framförallt kring starten och slutet och vilka rutiner han har när det är ”på riktigt”. Nisse spårade hur som helst väldigt bra men en aning för snabbt. Som vanligt. En riktigt rolig spårträning och nu känner jag mig plötsligt riktigt taggad och inspirerad att få till det där IPO-spårandet ordentligt. Man känner sig lite vilse när man ska börja med nåt helt nytt och jag har tänkt ”äsch – jag kör det vanliga ändå” väldigt många gånger, just för att jag kan så pass lite och är mer hemtam i appellklass, som jag har tråcklat mig igenom några gånger nu 😳 . Jag gick med i Glocks spår sen och han visade verkligen sin bästa sida i spåret – superfint! Vi har en bit kvar, jag och Nisse, den saken är klar 🙄 . Efter spåret tränade vi ett pass lydnad, jag och Nisse. Det var fler hundar på planen som både tränade moment och lekte och ändå gjorde Nisse inte en ansats att lämna mig utan han höll ihop bra. Vi körde igenom lydnaden för BH-provet och även om han fortfarande plogar lite tyckte jag att han var duktig. Han orkade hålla ihop sin lilla valnöt och stördes – som sagt – inte nämnvärt av aktiviteterna runtomkring. Vi avslutade träningen med en fem minuter lång platsliggning med störning och han låg kvar utan anmärkning. Gött mos!

En bra Nissedag helt enkelt och när vi kom hem hade även Jonas kommit tillbaka från Göteborg <3.

Den här veckan blir förhoppningsvis något lugnare och mer som vanligt. Jag älskar ”som vanligt”.

LÅNGHELG

Nu är jag tillbaka på jobbet efter en fyra dagar lång helg 🙂 . Skulle utan problem kunna förlänga helgen med ytterligare ett par dagar eller med ett helt år men bättre lite långhelg än ingen alls.

Vi har fixat en del som legat i röret de här två extradagarna, bl.a. har vi handlat ett gäng nya dörrmattor, gummilister till duschdörrarna, sängkläder, nya spotlights och halkskydd till ett gäng mattor som är på rymmen mest hela tiden. Spännande grejer – not – men ack så nödvändiga 🙄 . Igår gjorde jag en storsanering av duschen med min ångtvättmaskin och fick gå över duschdörrarna två gånger för att få bort allt kalk. Skämsmössa på den och hädanefter ska badrummet avkalkas betydligt oftare 😳 . Det har varit grymt skönt att få sova ut ett par dagar extra och att bara ta dagen som den kommer.

I lördags kom Jonas föräldrar på besök från Småland och det var roligt. Vi satt mest och uppdaterade oss om läget, de kollade på uterummet och så käkade vi gott grillat. Rätt så chill 😎 . Nu till helgen kommer mamma och pappa ner för att hälsa på och vi håller verkligen tummarna för att det fina vädret håller i sig. Uterummet och trädäcket gör sig bäst i solsken 😉 .

Borde ha åkt ut och spårat med Nisse och Yaxxon men det blev inget av med det. Vad man borde men inte gjorde 🙁 . MEN i gengäld har Nisse fått ganska många ensamrundor med lydnadsträning, som har gått ganska bra. Jag försöker variera mig så mycket jag kan för att komma på vilken ”uppstart” som funkar bäst och jag kan konstatera att leken måste vara med men att den inte behöver komma i början av passen utan att han tycker att det nästan är lika kul att träna när jag börjar med godis. Det är en balansgång det där. Hur som helst. Vi har lagt mycket tid på platsliggning på olika ställen med varierad grad av störning och han har hittills legat jättefint utan tendens till oro. Jag lägger plats minst en gång om dan för jag känner att det är som Nisse behöver träna på mest. Han är ganska impulsiv, om man säger så 🙄 . MEN som sagt – än så länge har han legat kvar utan anmärkning … pepparpepparpeppar. Det är också en sån grej som är go med att vara ledig några dagar extra, man kan gå ut mitt på dan och träna långa pass med sin hund i dagsljus utan att stressa 🙂 . Idag ska jag besiktiga bilen efter jobbet och planen är att åka ut och spåra efter det.

 

Frasse har varit en duktig kille den här veckan och visat att han kan när han behöver 🙂 . Jag, som nyss fått köpa en ny hörlur till min telefon för att jag tappat den gamla, tappade även den nya luren ”nånstans på en fotbollsplan” i fredags 👿 . Fattar inte hur jag bär mig åt 🙁 ? Jonas suckade oerhört djupt men tog ändå med sig Frasse ut för att leta upp den lilla grejen. Jonas gjorde bara sina förberedelser som förr och vips var Frasse igång med att leta intensivt på fotbollsplanen. Efter en liten stund blev han väldigt bestämd i riktning mot platsen där jag hade ställt bilen och Jonas hängde med. När Frasse började cirkla på ett ställe där jag ”ABSOLUT inte hade varit ” trodde jag att han letade kissefläck … men icke, han hittade först den orange pluppen och sen den svarta plastmannicken och la sig så fint 🙂 . Sanslöst imponerande och det enda jag kan säga är – tack gode gud för Frasse <3 .

Veckans största happening var dock varit hoppträningen för Jörgen Larsson. Herrejösses så nervös jag var – jag är ju verkligen grön i de här sammanhangen jämfört med de andra i laget och Nibbi har som högst gått en bana på 80 cm (räknar inte att han skuttat högre på träning) medan de andra hästarna gått ändå upp till 1,45 😯 . När vi skrittade in i ridhuset och Jörgen fick syn på Nibbi utbrast han ”åh en skäckajävel” och vips var isen bruten 😀 . Sen började lektionen som gick ut på att hitta en bra galopp, rida rätt vägar och – framförallt – hitta takten/rytmen. Jörgen jämförde banhoppning med att dansa vals och åka slalom 🙂 . Vi körde ett varv på banan i fel galopp vilket är imponerande i sig men näst sista rundan, när hindrena var uppe på 80 cm, ägde vi faktiskt. Jag och Nibbi, tillsammans 🙂 . När vi landade efter sista språnget fick jag en sån där lyckoklump i halsen och en tår i ögat, Jag har en tendens att sluta hålla skänkeln (gasa) när jag tittar åt vilket håll vi ska och det var vad jag fick med mig som kritik. Det är inte så lätt att göra allt samtidigt och just det där med att titta mot nästa hinder redan i luften och hålla blicken uppe har jag fått lära mig är jätteviktigt och då blir det gärna så att jag glömmer att gasa för att jag är så upptagen med att titta 😳 . Simultankapacitet: 0 (noll).


Från vänster: jag och Nibbi, Katarina och Hoppetossa, Sanne och Costa Plenty, Monica och Z  

 

Annars hade vi dressyrlektionen från helvetet i måndags där både vi och hästarna fick jobba så svetten lackade i trav och galopp med en minuts skrittpaus på tygel i halvtid. Rakriktning på kvartslinjerna, fram för skänkeln, övergångar, ökningar, minskningar och minskade och ökade volter med hästarna ställda utåt. Så himla jobbigt att rid nedsuttet i sån rakettrav som vi fick till med lite assistans av Charlotte 😳 . Trots min gympaboll har jag träningsvärk de luxe i magen. Igår var det hoppning igen inför helgens övningar och det gick bra men det var VÄLDIGT nära att jag fick tugga grus på grund av en riktigt dålig sväng. Jag kände att Nibbi tänkte att ”näe du – det här kommer vi inte att klara” och att han var på väg att kasta sig åt vänster framför en oxer men jag hann styra upp med vänsterskänkeln och vi tog oss över. Jag var väldigt nära att få flyga ensam över det hindret kan jag säga 😀 .

Nu väntar tre arbetsdagar med rätt mycket på Att göra-listan och på lördag är det hopptävling igen i seniorcupen plus ett födelsedagskalas och på söndag kommer mamma och pappa på besök 🙂 Jaja. Det lär icke växa mossa på den här svensken i alla fall.