Författararkiv: Nina

Om Nina

Jag som skriver den här bloggen heter Nina och jag lever ett alldeles vanligt men helt underbart liv tillsammans med min man Jonas, min bonusson Sebastian och våra tre ganska ovanliga schäferpojkar Frasse (12 år), Yaxxon (10 år) och Nisse (1 år). Bloggen handlar om livet i allmänhet och - för att citera Jerry Williams - slöjdandet med hundarna i synnerhet :)!

OKTOBER

Helt galet. Nu är det oktober. Konstigt ändå, att sommarlovskänslan har hängt i nästan hela september. Har precis lagt in min ledighet över jul och nyår och det känns rätt gött att ha en långledighet planerad nu när minusgraderna har kommit och fönsterskrapan har fått flytta in i lilla bilen igen 🙂 . En bra grej med nya bilen, som inte är så ny längre i och för sig, är att den har defroster på framrutan och i backspeglarna.

Liten höst-Nisse

Det har varit rätt intensivt med Nisseträning den senaste tiden och efter en period av ”nu skiter jag i detta och köper en haltigrimma och ett flexikoppel”-känsla har det faktiskt vänt. Jag hade i och för sig inte behövt göra några investeringar för att fixa den utrustningen eftersom vi har både haltigrimma och flexikoppel hemma, men ändå. Den största vändningen kom för två veckor sen när Nisse efter några veckor av strul plötsligt – på ett nytt ställe med mycket störningar runtomkring – först genomförde ett riktigt fint lydnadspass med hjälp av intensivcoachning av Fredrik och sen ronderade fem skärmar som värsta proffset. Som lök på laxen gick han in i en riktigt fin bevakning på figuranten i sista skärmen utan att först göra ett bitförsök i ärmen. Total lycka. Total.

Efter detta har jag tränat bevakningar på mig själv och kört ett litet pass lydnad nästan varje dag. Igår åkte vi till klubben i Malmö för att träna lydnad och det gick över förväntan. Det jag upptäckte var att jag måste träna framåtsändandet mer intensivt och låta honom göra lite andra trick mellan utplaceringen av bollen och skicket. Igår körde jag ganska många apporteringar och A-hindret efter det att vi hade lagt ut bollen och när jag gick ut och skulle skicka honom ”framåt” hade han glömt bort bollen 😳 . Övrigt som måste förbättras är apportingångarna och platsliggningen där jag måste gå in i en skärm och gömma mig. Tur att jag har en skärm som jag kan packa in i bilen, lätt som en plätt – easy peasy 😎 .

Spårträningen har varit rätt tuff – för både mig och Nisse – men helgens båda spår gick bra. Det ena spåret – i lördags – på vall hade 4 vinklar, 6 apporter och gick i alla vindriktningar. Nisse jobbade så himla fint. Han kan helt omotiverat fara ut i sidled på raksträckorna och springa rundor i vinklarna men gjorde inget av det och han markerade samtliga apporter utom en, som han hade korn på men inte lyckades hitta. Den känslan. Ännu bättre blev det för vi fick gofika hos Ingela efter spårträningen. Lyxish 🙂 ! Det vi behöver träna mer på är framföringen till spåret, som lämnar en del i övrigt att önska 🙄 . Igår spårade vi på jord med ungefär samma upplägg och det gick också väldigt bra vilket var oväntat eftersom det gick urdåligt förra gången vi spårade på jord. Inte så konstigt kanske eftersom Nisse aldrig hade spårat på jord förut men det hade inte Imze heller gjort och han tuffade på som ingenting 🙄 .

Spiderman och jag har också tränat. I dressyren har vi börjat hårdfokusera på ”skolor” vilket innebär öppnor, slutor och förvända slutor. Svårt skit. Jättesvårt. Jättejättesvårt. Otroligt frustrerande. Spiderman är en känslig häst och gör jag inte helt rätt gör inte han rätt heller. Han gör alltid sitt bästa och tjurar aldrig ihop hur dåligt jag än rider <3. Fick ett smärre sammanbrott för två veckor sen när vi skulle kapa en hörna på kortsidan och sen rida in i en öppna (”Bakdelen är rakriktad i rörelseriktningen samtidigt som kroppen är böjd runt ryttarens innerskänkel. Halsen är ställd i samma riktning som kroppen. I en helt korrekt öppna går hästen på tre olika spår. Ytterbakben går på ett, inre bakbenet samt yttre frambenet går på samma spår och inre frambenet går på ett spår.”). Det kommer lixom inte av sig själv hos mig utan jag måste verkligen TÄNKA för att göra det jag ska med kroppen – innerskänkeln fram, drivande skänkel bak, balans, bålens riktning, stöd på yttertygeln – och vips har jag missat markeringar och hela övningen blir förstörd. Men men. Det blev ganska rätt till slut. Förra veckan gjorde vi samma övning fast då skulle vi rida in i en sluta … (”I slutan är hästens framdel rakriktad i rörelseriktningen till skillnad från i öppnan där bakdelen istället är rak. Kroppen och hals är även här böjd runt ryttarens innerskänkel.”) Ja, ni fattar själva 🙄 .

Proffsöppna 🙂

Efter en superhoppträning i förrförra veckan med personligt rekord i landningar i rätt galopp följde vi upp med en rätt dålig träning förra veckan. Man ska ju inte tro att man är nåt 🙄 . Vi hoppade en sjukt svår övning med studs på volt och en massa snäva svängar och svåra linjer. Jag och Spider fick inte riktigt till nåt flyt utan jag satt och tjyvhöll/rattade en del men vi studsade iaf väldigt bra på volten varje varv. Det är stort i sig eftersom studs innebar ren ångest för mig förut 🙂 .

Avslutningsvis ett stort grattis till Natalie och Claudia till en suverän 5:e plats på Schäfer-VM (WUSV) i Modena, Italien. Imponerande – snacka om att vara bäst när det gäller 😎 !

Natalie Finke och Imzedrift’s Claudia när de vann Schäfer-SM i IGP, foto: Elin Hillberg.

Ett stort grattis även till våra inbos Fredrik och Glock som genomförde sin mästerskapsdebut med ett väl godkänt resultat, de slutade på en 47:e plats av 107 startande 🙂 .

Fredrik Bjurklint och Imzedrift’s Glock, foto från Schäfer SM i IGP, foto: Elin Hillberg

Ny vecka nya tag. Vi kämpar på och jag hoppas verkligen att det fina och krispiga höstvädret håller i sig.

LITE BRA & LITE DÅLIGT

Nu har det gått lite för lång tid sen förra inlägget IGEN men när både hund- och hästträning går dåligt är man så där pepp på att skriva om möget 🙄 .

Förrförra helgen tränade vi på ett nytt ställe, både lördag och söndag. På lördagen gick lydnaden så där, Nisse var lite väl på hugget och även om vi klarade alla moment (utom A-hindret, som vi inte hade med oss) kändes det brötigt och hackigt 🙁 . Det som var bra var, att han hoppade ett sånt där ihopfällbart knallrött hinder kanonfint trots att han aldrig sett ett sådant förut och att han låg en stabil plats trots rejäla störningar.

Våra ”skydds”-övningar gick bra, han ronderade alla sex skärmarna och försökte inte välta figuranten eller sno ärmen när han kom in i sjätte skärmen på vänster sida 🙂 . Lite bra och lite dåligt.

söndagen fick vi till en riktigt bra lydnad – med våra mått mätt – men däremot kraschade ronderingen deluxe. Vi fick inte till det alls och innan vi hade tagit oss fram till sjätte skärmen på höger sida var jag arg som ett jävla bi 👿 . Andades djupt några gånger och gjorde om alltihop med en skärm i taget. Lite bra och lite dåligt.

 Den helgens spår gick bra, förresten 🙂 .

Nu i helgen tränade vi också både lördag och söndag – det kostar på att ha träningskompisar som förbereder sig för schäfer-VM 🙄 . I lördags var vi på hemmaplan och passade på att laga både hopphindret och A-hindret, som verkligen behövde lite kärlek … och reparationer. Jag är lika bra på att snickra och skruva som på att laga mat, dvs. inte alls och jag trampade spår medan övriga hantverkade, allt för att verka upptagen 😎 .

Hur som helst. Vi körde ett kortare rätt oseriöst lydnadspass som vi avslutade med en platsliggning där jag blev varse att jag aldrig gått in och ställt mig i skärmen medan Nisse legat plats utan att jag enbart stått med ryggen eller sidan emot honom 😯 . När jag gick in och ställde mig i skärmen såg jag i ögonvrån hur Nisse lättade och började springa mot skärmen … vi fick börja om från och början och jag varvade mellan att stå synlig och inne i skärmen. Nisse låg fint sen, trots ganska mycket störning från andra hundars träning. Jag trodde att vi skulle få till ett härligt och fungerande ronderingspass på hemmaplan efter traumat senast men så blev icke fallet. I och för sig stod skärmarna på ”fel” håll men jag trodde verkligen att det skulle gå bra ändå men det gjorde det inte 🙁 . Nisse var riktigt olydig och drog mot sjätte skärmen i princip direkt och även om han stannade och kom tillbaka på mitt NEJ-vrål var det en viljornas kamp att få honom att runda alla skärmarna, en och en. Körde två varv och lyckades hålla mig lugn och beslutsam hela vägen och inte börja dutta och snutta runt honom. Det gick rent tekniskt urdåligt och precis efteråt, när jag hade satt Nisse i bilen, var jag så himla ledsen och besviken på allt. Min plan har ju varit att sätta skyddsträningen på paus ett tag och satsa på BSL (lydnad och spår) men att ändå lära Nisse att rondera och bevaka, så att den delen ska vara klar om vi nu bestämmer oss för att även köra skydd i framtiden. Jag var – som sagt – rätt deppig precis efter träningen men sen kändes det ändå ganska bra att jag varken blivit emotionell mot Nisse genom att endera börja gapa, dra och härja med honom eller fallit tillbaka på bäbisnivå genom att hiva fram 22 000 bollar och godisar och typ börjat springa före honom runt skärmarna. Även om utförandet var under all kritik stod det åtminstone klart att Nisse kan vara lydig när han känner att det börjar bli riktigt dålig stämning (han låg kvar på anvisad plats tills jag kallade in honom från mittlinjen) och att han vet vad kommandot ”rondera” betyder.  

I söndags var vi återigen på ett nytt ställe och vi fick till ett bra lydnadspass. För att undvika ett tredje katastrofpass på raken i ronderingen tog jag en skärm i taget första vändan och andra vändan gick Fredrik bakom mig och justerade mitt tempo mellan skärmarna precis som när Kristina gick och knuffade mig framåt på en sökstig i Tiveden när jag och Yaxxon gjorde vårt första tävlingsmässiga sök nånsin, back in the day 🙂 .

Jag och Yaxxon efter vårt första tävlingsmässiga sök <3

Vi spårade i full storm och regnskurar i söndags och Nisse startade spåret med plattan i mattan rakt fram och hade så klart seriösa problem att ta sig igenom första vinkeln och försökte springa igenom den. När vi hade stått stilla i vad som kändes som två väldigt kalla och blöta timmar tog Fredrik oss förbi vinkeln och efter det spårade Nisse jättefint och noggrant. Lite bra och lite dåligt.

Mitt och Spiders dressyrpass förra måndagen gick urdåligt. Jag red dåligt och det mesta blev fel och stånkigt. Spider liknade stundtals – enligt uppgift från säker källa – en gammal damcykel och det lär ju ha berott på att han hade en ryttare som red som en gammal damcykel 🙄 . Jag hittade inte takten, jag hade honom inte framme för skänkeln och började ratta järnet med tyglarna. Bedrövligt. Det kan hända att jag var påverkad av helgens utfall i Nisseträningen men jag kände mig verkligen som ett hopplöst fall som ryttare efter lektionen. Deppigt läge. Dagen efter fick Spider sina tänder kollade av veterinären och det visade sig att han hade fått ganska ordentliga hakar som behövde raspas. Nu var hakarna säkert inte hela förklaringen till det usla dressyrpasset men ändå, det blir ju inte bättre av att ha ett bett i munnen om man har hakar på sina kindtänder 🙁 . Vi skippade hoppningen i tisdags och tog oss en spakväll med extra morötter.

I fredags tränade vi dressyr för Dina där vi började lugnt med att hitta takten och sen flöt det på ganska bra. Jag klämde lite med knäna och det tog en stund att hitta dragläget s.a.s. men ridningen kändes betydligt bättre än under det föregående passet och jag fick nytt hopp 😎 . I måndags var det dags för den vanliga dressyrträningen igen och vi hade sån tur med vädret att det gick att rida ute på gräsbanan. Vi gjorde en skänkelviknings- och voltövning som var rätt så svår men vi fick till den hyfsat många gånger trots att det var svårt att hitta bra riktmärken på en så stor yta. Det enda som egentligen tjorvade var att gå från skänkelvikning i trav in på en volt i galopp och sen tillbaka ut på samma linje i trav. Igår hoppade vi och efter ett par lite väl hetsiga rundor (vi snackar sken) fick jag den där underbara känslan som kommer när man gör rätt och gasar i svängarna, rätar upp sig och samlar inför sprången och sen gasar igen i landningarna. Med den goa känslan kom även en höjd blick och mestadels rätt viktfördelning i sadeln i landningarna = rätt galopp. Så häftigt! Jag tror att vi slog personligt rekord i rätt galopp i landningarna faktiskt 😀 .

BRA & DÅLIGT

Måndag igen och äntligen lite mer rimlig temperatur ute – 13 grader på morgonrundorna 🙂 . Underbart!

I fredags fick jag och Spider en privatlektion av Dina och det blev en svettig historia. Herregud vad jobbigt det kan vara att rida helt vanlig jävla dressyr 🙄 . Kan ju i och för sig bero på att jag inte har full koll på alla kroppsdelar och har bry med att få dem samarbeta, särskilt efter ett så här långt sommarlov från jättehästen 😳 . Spider är lite slingrig på nåt vis och jag behöver bara göra ett enda litet fel för att han ska tappa formen och börja slingra sig men så FIN han är när jag gör rätt <3 . En känslig häst, helt enkelt. Det var en del som gick bra och annat som gick sämre men det jag tar med mig är, att Dina tyckte att jag fått en riktigt bra sits (sitter på sittbenen och har rätt vinkel i höften) och att jag verkar ha blivit betydligt starkare i bålen. Oklart hur detta har kunnat ske men en sak är säker, jag fick träningsvärken från helvetet i magen i lördags så det kan hända att jag skärpte till mig lite extra  😉 .

I lördags var det träning hela dagen lång. Vi spårade på morgonen och medan Imzes spår gick väldigt bra gick Nisses spår urdåligt 🙁 . Han struntade i två av sex apporter, gjorde stora kontroller i 190 km/tim på raksträckorna och örlade omkring i vinklarna. Vi tog oss runt, det var inte det, men utförandet var verkligen inte enligt skolboken. På eftermiddan var det dags för lydnad och skydd i 30 graders värme. Jag kände mig fortfarande sur efter spåret på morgonen och dessutom kände jag mig nästan illamående av värmen. Man kan lugnt säga att jag inte var helt fokuserad på lydnadsträningen. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad vi gjorde så sanningen är nog den, att jag var helt av banan koncentrationsmässigt. Nisse fick ligga plats med störning en bra stund – det kommer jag ihåg – och det gjorde han bra. Lite för bra kanske eftersom han rullade över på ena skinkan och låg och studerade sina kollegor när de jagade bollar och apporter, hoppade och sprang framåtsändande 🙂 . Efter lydnaden var det skyddsträning och vi körde vår rondering som faktiskt fastnade på film den här gången 😎 . Avslutet i 6:e skärmen var inte top notch eftersom Nisse for upp och nöp i kudden innan han började skälla men ronderingen, som vi övat mest på och haft störst problem med gick riktigt bra. Skickade in honom i skärmen en gång till sen och då gjorde han rätt.

Igår åkte vi ut och spårade på kvällen och lika dåligt som spåret gick i lördags, lika bra gick det igår 🙂 . Nisse markerade alla apporter utom en som han faktiskt inte ens noterade utan missade helt, han jobbade lugnt och fint i vinklarna och han for inte ut i sidled på raksträckorna trots ganska kraftiga vind. Puh 😳 !

Ny vecka, nya möjligheter. Jag ska börja med att skriva klart förra veckans LVU-dom och efter det ska jag tömma mitt skrivbord på lite skröfs och ikväll väntar dressyrträning med Spider och en rejäl powerwalk med hundarna. En helt vanlig måndag alltså.

Funnet på en vägg hos en domare, som inte är känd för att ha beslutsångest. Byråkrathumor 😀 .

REDAN TORSDAG

Det har varit liiite körigt på jobbet den senaste veckan och plötsligt blev torsdag bloggdag istället för måndag. Förra veckan föredrog jag 21 socialförsäkringsmål på en dag vilket kräver en del efterarbete, i tisdags hade vi en rätt långdragen muntlig förhandling i ett ovanligt krångligt LVU och att skriva ett sånt protokoll tar en stund och imorgon kl.12 måste jag lämna in nio domsförslag till en ny föredragning. Man kan säga att jobbsäsongen har snurrat igång med full kraft 🙄 .

Hur som helst. Sommaren var tydligen inte riktigt klar än … 25 – 30 grader varmt i helgen och det är fortfarande lika varmt 😯 . Otroligt stånkigt, tycker jag. Det räcker nu på nåt vis. Både Nisse och Pimz verkar klara värmen bra men å andra sidan har det ju periodvis varit rätt varmt den här sommaren, de kanske har vant sig helt enkelt.

Den gångna veckan har det blivit ett spår för Nisse och även om jag stör mig på att det inte blev två, var det spåret som blev av helt grymt bra. Det bästa han nånsin gjort faktiskt. Utmärkt lydnad (går lite ”här” och gör halt och grejar när jag kopplat om från koppel till lina), lugn och fin spårstart i ganska rejäl sned motvind, markering av alla 5 apporter, klockrena vinklar och – det bästa av allt – svansen neråt och inte som ett u-båtsperiskop rakt upp 🙂 . På ena benet kom ettårsfölisen Ruth farandes och gjorde en stoppsladd vid staketet precis bredvid utan att Nisse ens vickade på ett öra. OM det var nåt som jag inte var helt nöjd med var det fartökningen precis efter vinklarna.

Lydnadsträningen har gått bra. Vi tuggar vidare och jag har upptäckt – no shit Sherlock 🙄  – att det blir mer rätt än fel när han fått blåsa ur sig fulenergi precis före träningen. Vi behöver ju träna på uthålligheten i skallet och det är en riktigt bra före lydnaden-övning. Det vi behöver träna mer på är platsliggningen. Han har legat stabilt hittills men det känns ändå som att jag vill få till minst 10 minuter med störning oftare. Vi håller på att träna apportavslutningarna – jag tar apporten efter 10 sek hållande (3 sekunder på tävling), placerar den i höger hand nära kroppen och sen ska Nisse kommenderas in ”fot” utan att sno apporten på vägen 😳 . När han gör rätt får han apporten som belöning 😎 .

Vi satt igång med kondisträningen mer seriöst och regelbundet. Vi kör som vi gjorde på den tiden Kajsa tävlades i rapport, nämligen 150 meter långa budföringar i full kareta (3 omgångar à tur och retur x 3 eller 2) i uppförsbacke med två tre minuters vila mellan. Imze är makalöst snabb. Nisse ser snabbast ut men har inte sportmössa mot Imze.

OTROLIGT IRRITERANDE ATT DET INTE GICK ATT LADDA UPP TVÅ SPRINGFILMER HÄR 🙁 !

Förra veckan mjukstartade jag och Spiderman på ridskolan och första dressyrpasset red vi ute på en jättestor stubbåker. Vi red i par och fick planera passet tillsammans med respektive kollega. Jag hade lite tur där, som red tillsammans med Lotta på Love. Lotta är en rutinerad ryttare och styrde upp en plan direkt. Vi såg först till att gas och broms fungerade genom övergångar mellan skritt och trav, halter från trav osv och mellan varven gjorde vi framdels- och bakdelsvändningar och flyttade hästarna i sidled. Vi avslutade med en härlig galopprunda och Spiderman fick verkligen feeling 😳 . Herregud vad det gick undan där ett tag. I tisdags var det dags för den första hoppträningen och den körde vi på gräsbanan över små hinder och med ganska långa vägar. Även där låg mycket fokus på gas och broms. Spiderman var jätteduktig och vi tog oss runt den lilla banan som vi avslutade med en stabil runda 😎 . I måndags tränade vi också på stubben och jag satsade på att börja med rakriktning och lika stöd på tygeln på båda sidor. Bytte riktning med framdelsvändningar först och sen med bakdelsvändningar. Gjorde många övergångar på rakorna och han blev så mjuk och fin 🙂 Efter förhandlingen från helvetet i tisdags valde jag att avstå hoppningen i hettan utan körde ett långt skritt- och lydnadspass istället.

I eftermiddag hoppas jag att jag orkar spåra i värmen. Hela världen känns som ett våtvarmt omslag. Oskönt.

BLAND HUNDAR & HÄSTAR

Måndag. Igen. Sanslöst hur snabbt veckorna rullar iväg. Stånkade lite gnälligt när Malmöfestivalen aviserades genom trafikomläggning och skyltar överallt för ett par veckor sen och swish swush – bokstavligen – är festivalen över, allt rivs och Malmö blir som vanligt igen. Nä. Jag är ingen festivalmänniska. För mycket folk på för liten yta.

Nisse (och Imze så klart, han spårar också) har bara fått ett spår den här veckan. Tyvärr. Vi skulle ha spårat i torsdags men vi ställde in det på grund av ösregn och blåst. Hur som helst. Spåret i lördags var drygt 700 steg långt med 5 vinklar och 6 apporter, ganska ordentlig vind från alla håll och helt utan godisdepåer. När jag släppte på var spåret cirka 50 minuter gammalt. Nisse höll ett helt ok tempo och vinklade jättefint. Han markerade alla apporter men behövde stödkommando för att lägga sig på två av dem och så – nytt för i år? – fiskade han upp ett par stycken med framtänderna också 🙁 . Alltså va fan?! Det blir ju jättekonstigt att först berömma för markering/läggande och i nästa sekund korrigera att han rör apporten, som jag förklarat för honom verkligen är världsviktig. Jag tycker normalt sett att det är lite drygt att Nisse inte är den som lagrar negativa minnesbilder men just i lördags tyckte jag att det var rätt gött att han inte blev lika osäker och frustrerad över de där dubbla budskapen som jag blev. Jag får kanske ta tjuren vid hornen igen och göra ett nytt försök att lära honom passiv markering utanför spårarbetet?

Gulligaste busjägaren Jäger får illustrera momentet passiv markering (av ostbåge) <3.

Lydnadsträningen har gått bra. Vi har kört några pass fritt följ och jag tycker att det blir bättre hela när det gäller trängandet och plogandet. Mycket handlar om att komma i rätt stämning innan vi börjar och att jag är konsekvent från första steget. Kommer han för långt fram redan i första steget börjar vi om. När det gäller sättande och läggande använder jag mig ibland av ett ridspö som jag duttar till honom med på utsidan för att få honom rak och ibland backar jag istället och han får följa med och sätta, lägga och ställa sig. När jag backar blir det hundraprocentigt rakt och jag tänker att han kanske får nåt litet muskelminne … eller nåt 🙂 . Apporteringsövningarna försöker jag variera så mycket som möjligt och jag är faktiskt nöjd med avlämningarna även om farten in sist biten kan vara lite i tradigaste laget. Han sätter sig nära och rakt framför mig och han håller fast till jag säger loss. Ibland får han gå in och sätta sig fot med apporten.

Igår var vi Hurva och tränade ronderingar och jag är riktigt sur på mig själv för att jag inte bad någon filma 🙄 . Han ronderade nämligen alla sex skärmarna så jäkla bra båda omgångarna och jag lyckades – för min egen del – både att hålla rätt fart och möta honom perfekt hela vägen. Vi hade ingen figurant i sjätte skärmen men däremot en stol där jag hade lagt hans bästa bitkudde 😎 . Efter ronderingarna la jag honom på planen mitt emellan femte och sjätte skärmen och skickade in honom på mitt själv tre gånger och han fick skälla 20, 15 och 30 gånger innan belöning i form av bett och lite kamp i bitkudden. Fatta ändå – Nisse Palm kan rondera sex skärmar snabbt och tajt som en riktig IGP-hund 😳 .

I fredags satt jag upp på Spider för första gången på flera månader. Vi var några stycken som skrittade ut en tur med ett gäng ridskolehästar för att sedan gå in i ridhuset för lite mjukgympa. Spider var pigg och glad och det kändes oväntat bekvämt och välbekant men herregud så STOR han är 😀 .

_
I lördags åkte han i badet och nu ser han riktigt ordentlig ut med välklippt man och svans och luddfria öron (de luddfria öronen fixade Dina)  🙂 . I lördags var det bara jag och Alexander, som red Lena, som var i ridhuset och Spider fick busfeeling och såg krokodiler i varje hörn, vi gick mest på tvären där ett tag 🙂 . Ikväll börjar ridskolan igen och det ska bli roligt även om jag bävar lite för träningsvärken, som i och för sig slog till redan igår 😳 . Fast å andra sidan tycker jag att man har ont lite varstans mest hela tiden numera 🙄 .

 

INSPIRATIONSCHOCK

Alltså. Vilka träningskompisar vi har 😎 !

I helgen var det SSM (svenskt schäfermästerskap) i IGP i Hofors. 42 ekipage kom till start och fyra ekipage från vår träningsgrupp deltog och det med den äran 🙂 .

Natalie och Imzedrift’s Claudia vann med hela 285 p (95-95-95),


Foto: Elin Hillberg

Fredrik och Imzedrift’s Glock kom femma med 271 poäng (83-95-93) och


Foto: Elin Hillberg

Janne med Försvarsmakten Latto kom sjua med 270 p (93-87-90) och


Foto: Elin Hillberg

Eva med Imzedrift’s Joline kom elva med 266 p (83-87-96 (tävlingens bästa skyddsprogram)).

Natalie och Fredrik kom med i laget till WUSV (Schäfer-VM) i Italien och Janne är reserv och  Claudia blev dessutom Svensk Universalsieger (bruks och utställning).

Det blev en otroligt spännande tävling där allt avgjordes i sista gruppens lydnads- och skyddsdel. Det var en monumental nervpärs att följa det hela via nätet kan jag säga 😯 . Jag blev lixom handlingsförlamad där ett tag.

GRATTIS alla de superduktiga och ambitiösa ekipagen, GRATTIS till Pierre som outtröttligt coachat och peppat hela gänget i ur och skur och i medgång och motgång och som tillsammans med Natalie är uppfödare till Claudia, Glock och Joline.


(Eva och Joline trea från vänster 🙂 )

Även om jag och Nisse just nu siktar in oss på enbart spår och lydnad blev jag så jäkla inspirerad av hela grejen. Fick lite extra jävlarimamma och även om det kanske tar onormalt lång tid ska jag verkligen göra mitt bästa för att få vara med i ett sådant sammanhang och prestera mitt och Nisses allra bästa en dag.

Nisse har spårat två gånger den här veckan också och det känns gött att kunna skriva det, eftersom jag gillar att hålla mig till planer. Jag hann få hem tubgodiset i tid innan första spåret och Nisse verkade uppskatta godiset och jag tog god tid på mig vid varenda apport. Det är lite tidigt att säga att det funkar top notch efter två spår men av alla sammanlagt 12 apporterna i båda spåren gick han bara över en. Tur eller tubeffekt? Det återstår att se 🙂 . I första spåret var det ganska lagom vind och han jobbade ut alla vinklarna bra. Han hetsar lite direkt efter vinklarna och det får jag försöka lösa på nåt vis. I andra spåret var det gränsfall storm och då flöt han iväg i vinden i vinklarna men valde ändå rätt håll i samtliga.

Efter spåret i tisdags åkte vi till ridskolans gräsbana för att träna lite lydnad med Charlotte, Jesper och Lotta. Nisse skötte sig jättebra och vi passade på att öva på ”gruppen”, framåtsändandet, apportering och hopp (över hopphinder för häst) apport. Han hade helt ok energinivå och vi blev inte ovänner en enda gång, bara en sån sak 🙂 . Avslutade träningen med att skicka in honom på bevakning i bitkudde på mig själv och sedan på Jesper och det gick riktigt bra. Konditionsträningen har gjort nytta för nu är han uppe i betydligt fler skall utan hopp och tomskällande än förut och han fular sig sällan. Annars har vi kört våra vanliga små lydnadspass på promenaderna och igår gick vi fritt följ ganska länge på fotbollsplanen hemmavid med bara godis som belöning och då ganska glest för att bättra på uthålligheten ännu mer. Meningen var att vi skulle ha kört till Hurva för att träna rondering men eftersom det blåste full storm blev det ändrade planer. Vardagsdisciplinen fortsätter som vanligt 😎 .

I övrigt har det inte hänt så mycket. Jonas har jobbat dagpass hela helgen och jag grejat lite hemma och gjort sånt där ”det där måste vi ta tag i”-tråkigt som att köra till återvinningen, panta tre stora säckar PET-flaskor, tvätta och att städa. Jag borde ha rensat lite rabatter också men det pallade jag faktiskt inte. Idag ska jag till optikern och kolla synen, som jag misstänker har försämrats plötsligt och rejält eftersom jag måste ha worddokumenten på datorn på 120 procents storlek för att se ordentligt 😳 .

På onsdag kommer Spider Man hem från betet och jag lär får åka dit och snygga till honom lite senare i veckan. Snart är det dags att sitta upp igen och det ska bli riktigt roligt.

FÖRSTA MÅNDAGEN I AUGUSTI

Måndag igen. Fjärde veckan på jobbet efter semestern men det krävde faktiskt att jag räknade efter nu eftersom jag fortfarande har lite semesterfeeling 🙂 . Det är fint väder, dagarna är ganska långa fortfarande och det är i princip helt mötesfritt på jobbet om man bortser från ”Måndagsbönen” klockan 09.00 på måndagar där vi kollar om nån är borta och vilka förhandlingar som behöver ha personal.

Veckan har varit rätt lugn. Nisse har fått sina två spår, det första gick jättebra medan det andra som vi tog igår inte gick lika bra 🙄 . Han måste bli noggrannare med apporterna eller – troligen – få klart för sig att de är väldigt, för att inte säga extremt, viktiga. Igår markerade han 4 av 6 apporter, missade en och struntade i en. Jag är av någon anledning helt värdelös på att lära hundar passiva markeringar. Jag får bara inte till det även om jag rent tekniskt vet hur jag ska göra utan jag har helt enkelt lärt Nisse att liggmarkera direkt i spåret eftersom han mycket sällan missar föremål. När han stannat och snusat på ett föremål i spåret har jag kommenderat ligg och sen droppat godisar och tagit mig god tid vid varje grej. Nu har han fattat vad han ska göra och lägger sig utan påminnelse/hjälp de flesta gångarna men det finns helt klart förbättringspotential. Min tanke nu är, att han ska få extra gott godis vid apporterna och att han ska få detta godis endast när han markerar apporterna. Många använder ju burkmat typ hund- eller kattmat på burk eller i sådana där klämförpackningar men jag fixar inte det riktigt, att gå omkring med en kletig burk eller påse i fickan 😳 . Den enda sortens burkmat jag egentligen klarar av att råka få på fingrarna är Ceasar Vilt & Lever, men det är gränsfall + att man måste kalla in Ocabs saneringsexperter om man skulle råka glömma en öppnad burk eller påse i bilen.  Alltså har jag beställt tubgodis med leversmak/leverpastej + en hygienisk ”dispenser” till. Återkommer med rapport.

 

_
Lydnadsträningen den här veckan har mest handlat om fritt följ – position, marschtakt – och halter. Nu ingår det inga stegförflyttningar och vändningar på stället i IGP-lydnaden men vi övar på det ändå eftersom det är ett bra sätt att få många upprepningar + att Nisse får lära sig att ta sig samman och inte jaga upp sig bara för att det händer många svåra saker på kort tid 😎 . Han är oväntat bra på att backa rakt bakåt faktiskt. Vi har även lagt tid på apporteringarna den här veckan och jag måste så smått börja kika på en tung apport. Pinsamt nog har jag noll koll på hur tung apporten ska vara så jag har kört med Yaxxons (och Kajsas <3) gamla tungapport på 4 kilo men den behöver jag ju inte kasta ut, vilket jag ska måste göra med IGP-apporten. Vikten i sig är inget problem men det här med att kasta … 🙄 . Funderar dessutom över vilken modell jag ska satsa på.

Vi har tränat bevakningarna i uppförsbacke (jag går upp för en backe medan Nisse sitter kvar och sen skickar jag Nisse på mig själv). Tyvärr har det inte blivit tillfälle att använda den nya fina skärmen den här veckan heller 🙁 . Hur som helst tycker jag att uthålligheten i bevakningarna blivit bättre och han har inte försökt sno bollen en enda gång. Utförandet handlar en hel del om sinnesstämningen hos Nisse, precis som det gjorde för Kajsa. Är han i ”rätt” feeling skäller han så himla jämnt, fint och länge men är han i ”fel” feeling (dvs. lite för upphetsad) studsar han mer och kan tomskälla. Kajsa tomskällde till 100 % på en tävling i elitrapport en gång i världen. Så där kul 🙄 .

Det var det om Nisseträningen.

I måndags var vi hemma hos Madelene, Martin och Filip, där Jonas och Martins faster Birthe bjöd på middag. Det var lite släktmiddag faktiskt – svärföräldrarna, Birthe och farbror Jan, kusin Fredrik med sambo Ingmarie och deras lilla solstråle till unge Esther var med. Mysigt och jättegod mat 🙂 . Synd bara att det var måndag och att jag skulle till jobbet dagen efter.

Annars har veckan rullat på utan några större happenings. Fredrik, Alva och Glock bodde hos oss under helgen eftersom det var träningshelg. Vi har grejat lite hemma och bara tagit dagarna som de kommit. Rätt skönt ändå.

Nu kör vi måndag och strax är det dags för Måndagsbön 🙂 .

PÅ UPPLOPPET AV JULI MÅNAD

Först och främst – tack för alla snälla ord efter inlägget om Nisses och min nya väg framåt. Värsta peppen 🙂 !

Vi har fortsatt på samma väg i vardagen och Nisse köper förändringarna bra, tycker jag. Nu börjar jag faktiskt grubbla på om han är lite för smart den där hunden, att han gör som jag säger – ofta före jag sagt nåt – för att han är obehagligt smart och tänker ”jaja – jag låter väl henne tro att hon är chef då, så håller hon sig lugn”. Han sitter frivilligt innan han får gå ut genom dörren, innan han får äta sin mat och – det skummaste av allt – han ligger snällt kvar i grovköket när jag hämtar hans mat 😯 . Detta från att ha farit rundor i överljudsfart ivrigt skällandes runt mina ben hela vägen till och från garderoben där mattunnan står. Sneaky dog … eller inte? Det är frågan.


Liten luring med en plan ..?

Den här veckan har vi bara spårat en gång, mycket på grund av stekande hetta. Jag tror inte att Nisse har några direkta issues med värmen men jag har 🙄 . Vi spårade i tisdags och det gick riktigt bra. Jonas gick med i spåret och sa faktiskt att det var det bästa Nissespåret han sett hittills 🙂 . När jag trampade ut det hoppade sammanlagt sex harar iväg och när vi tog det rusade hela tre harar rakt över spåret mitt framför den spårande Nisse. Han missade apporten som låg just vid denna monumentala störning men liggmarkerade bollen som låg strax efter 😎 . Det blåste ganska rejält och spåret på drygt 800 steg gick i alla vindriktningar. Än är det en bit kvar till ett perfekt tävlingsspår men det tar sig.

Annars har vi tränat på uthålligheten i skällandet och det går framåt, sakta men säkert. Han kan tomskälla en del och det särskilt när han inte sitter ordentligt. Nu är vi uppe i fem omgångar à 15-25 skall och han har inte försökt sno bollen ur min hand en enda gång 😎 . Det blir som en kombo av uthållighet och kontroll lixom. Vi gjorde likadant med Yaxxon och Faxxe fast med lite längre springsträcka och med tjänstetecken på, för att träna både system, lydnad och uthållighet i skallmarkeringarna för söket 😎 .

Hittade en film på Yaxxon skällandes, i och för sig i ett pensionärssök utan tjänstetecken men ändå <3.

_
Lydnadsträningen har vi kört hemma i trädgården med fokus på position/tempo i fria följet och raka lägganden och sättanden. Han studsar en del och jag tror det beror både på fel energi och på att jag inte riktigt hittat rätt gångtempo för Nisse. Attityd och energi är bra men det blir gärna lite overkill med Nisse där (också) 🙄 . Det är väldigt kul att han tycker att det är kul men riktigt så kul som han tycker att det är stundtals, så kul kan det bara inte vara. Om han ljudar? Nä, det gör han inte. Möjligen kan han skälla till nån enstaka gång om han tycker att jag stör hans flow.

Den här veckan hoppas jag att vi ska få till de planerade två spåren, ett bevakning- och skallpass med ärmen i nya skärmen och flera kortare lydnadspass.

Annars har det varit en rätt bra vecka. På jobbet är det väldigt lugnt och jag hinner verkligen skriva mina domsförslag i lugn och ro så att vi får en rivstart i september 🙂 . I helgen var jag och Nisse på roadtrip till Åhus för att hälsa på mamma. En supermysig dag med långis i skogen, fika, sol och en sightseeingrunda med lunch nere vid havet där världens nybygge pågår . Det enda jag missade var en Otto-glass … inte för att jag behöver nån jättestor chokladdoppad gräddglass precis, men ändå 🙄 .

_
På ridskolan är det sommarlov just nu och ett tag till medan hästarna är på bete. Spider Man (fatta att hans namn är särskrivet i hans pass 😯 !) släpptes på bete lite tidigare än sina kollegor efter det att skadan i ena frambenet hade läkt och nu börjar jag verkligen längta efter att sätta igång träningen igen. I höst ska vi satsa mot ett godkänt resultat Lätt B 2 i dressyren och på att jag ska klara hoppa en hel bana på 1 meter. Spiderman kan hoppa betydligt högre än en meter (det kan enligt uppgift från sakkunnig källa en mjölkstinn ko också göra) men det gäller ju för mig att hålla rytmen och ge honom de bästa förutsättningarna 🙂 .

_

Lägg särskilt märke till djuret till vänster om Spider 😀 .

Nu hoppas jag att vädret svalnar av lite så att man kan aktivera sig utan att dö utmattningsdöden när man kommer hem från gruvan.

SOMMAR, SOL OCH REVIDERADE MÅL

Nu är det bedrövligt länge sen jag skrev här i bloggen men eftersom jag och Nisse kommit till ett avgörande vägval tänker jag att det är bra att skriva ner det hela.


Nisse är en grymt fin hund med otroliga kvaliteter – han spårar som en gud, är kvick som en iller och lättlärd i lydnaden och har finfina egenskaper i skyddsarbetet. Han är pigg och energisk och frisk. Det finns inga konstigheter nånstans egentligen (mer än att han inte är helt nervfast och har ett högt temperament) och till på köpet tränar vi en del. Sett till detta borde vi har startat IGP III vid det här laget men så är icke fallet och det beror på att jag inte riktigt kan styra upp honom, jag saknar ledarskap och han tar mark så fort han får chansen och han har inga problem med att försöka styra upp mig 🙁 . Det här har jag varit medveten om länge men först på lägret i Karlsborg kom jag till en punkt där jag faktiskt bröt ihop på riktigt. Han gjorde precis som han ville och jag tappade det fullständigt. Ingen av de som var där och som känner oss blev särskilt förvånad, om man inte räknar Nisse som inte fattade vad som hände när jag storbölandes vrålade åt honom att han kunde dra åt helvete och sen stegade iväg (husse tog hand om honom och satte honom i bilen medan Fredrik fick agera psykolog).

Man läser ofta om att människor hamnar i vägskäl i livet och där och då, på appellplanen på Karlsborgs brukshundklubb, kom jag till ett vägskäl när det gäller min och Nisses framtid. Skulle jag köpa en haltigrimma och ett flexikoppel och skita i alltihop eller försöka ordna upp det här på ett sätt som jag känner att jag klarar av och kan stå för.

Jag valde det sistnämnda. Från den dagen får Nisse inte göra ett dugg i vardagen utan att fråga om lov. Han får inte gå ut eller in genom dörren, inte äta, inte hoppa upp i soffan, inte hoppa upp i sängen, inte hoppa ut ur eller in i bilen utan ett varsågod. Han får inte starta upp aktiviteter på egen hand utan måste invänta min signal. Går vi ut på promenad får han gå ”här” till jag bestämmer att han får gå på toa (obs! vi snackar alltså 150 meter här och inte fyra kilometer ”håll dig hundjävel” 😀 ). Det låter dödens tråkigt och det är det, MEN det känns som att vi sakta men säkert är på väg åt rätt håll. Jag klurar mycket på att hitta rätt förberedelser i vår träning och skyddsträningen med vår träningsgrupp går just nu ut på att Nisse – utan undantag – ska rondera fem skärmar innan han får sin vinst i sjätte skärmen. Gör han inte som han ska står det ingen figurant i skärmen och inte bara det, han får börja om från skärm nr 1. Man kan säga att han har fått springa väldigt mycket den senaste månaden, den gode Nisse Palm 😎 . Igår stod det en hel svärm av folk uppe vid sjätte skärmen (det var 13 hundar som kördes och vi var näst sista ekipage) och det låg, med mina mått mätt, en miljard skyddsärmar och kuddar där uppe. Jag hann tänka många negativa tankar på väg ner mot ingången på planen men jag tog mig faktiskt samman riktigt bra. Vi körde våra förberedelser, jag kopplade loss, vi gick in på planen, fick vårt klartecken och sen skickade jag mot ettan och började gå framåt. Nisse, han bara ronderade, kom på inkallningarna, tog ögonkontakt när han passerade i 190 och när han rundade femte skärmen ropade Pierre ”låt honom gå direkt!” … Den känslan. Alla träningskamraterna jublade och var så glada för min skull, trots att det egentligen inte är nån jätteprestation normalt sett men de vet hur mycket jag kämpar för det här, inte bara på träningen utan varje dag i vardagen med Nisse. Mina träningskompisar är helt fantastiska – har jag sagt det 🙂 ?

Film från träning i våras, figurant Fredrik Bjurklint:

_
Nu har vi köpt en mycket praktisk skärm som jag kan lasta i bilen och ha med mig på lite olika ställen så att vi kan träna skyddslydnad och bevakningar bortkopplat från de roligaste ställena, som är appellplanerna i Hurva och på SBK Malmö. Först när jag har kontroll och allt funkar tillräckligt bra på andra ställen tar vi träningen dit.


Lydnadsträningen går momentmässigt bra. Nisse kan alla trick. Han kan t.o.m. lägga sig på kommando när han springer sitt allra fortaste på framåtsändandet, vilket i sig är en högoddsare 🙂 . En annan oväntad sak som han är bra på är platsliggning 😯 . Han tränger och plogar stundtals i det fria följet men kan lika gärna gå hur fint som helst. Han har en grym hoppteknik och apporterar helt ok – full fart ut, bra och direkt gripande och håller fint och fast innan avlämnandet. Farten in de sista metrarna går att förbättra en del men det kan jag leva med. Inkallningen är jättebra och han reagerar/agerar snabbt på både ”sitt” och ”ligg” under gång, dock är utförandet snett ibland och det jobbar vi med. Jag måste klura vidare på vilka förberedelser som funkar bäst för Nisse och sen hålla fast vid dem.


_

Sedan strax före lägret har vi varit rätt så duktiga med spårträningen och efter lägret har det blivit skärpning på riktigt. Nisse är en grym spårhund men måste lära sig att spåra som jag vill, dvs. så att vi får högsta möjliga betyg på tävling och jag tycker att vi kommit en bit på vägen. I lördags la jag ett spår på dryga 700 meter med fyra vinklar och fyra apporter där han fick spåra en bra bit i rak motvind och han var så himla duktig. Han höll ett vettigt tempo utan allt för många korrigeringar och gick bara över första vinkeln med en hundlängd. Han markerade tre apporter genom att lägga sig och behövde bara påminnas med ett ”ligg” på den fjärde, som låg i motvind. Imorgon ska vi spåra igen och fortsätta nöta tempo och apportmarkeringar. Förberedelserna med att ligga still medan jag kopplar om från koppel till lina och fotgående till en tänkt domare i närheten av starten börjar bli riktigt bra, jämfört med tidigare bråk och dragkamp 🙂 .


_

Jag har bestämt mig för att satsa på att starta i BSL 1 och eventuellt även BSL 2 i höst och skippa IGP tills jag känner att jag har den kontroll som jag måste ha för att kunna genomföra ett skyddsprogram.

Man kan säga att det bara är för mig att gilla läget och ta tag i allt jag borde ha tagit tag i när Nisse var yngre och hoppas på att det fortsätter att ge resultat så att vi någon gång kan ta oss ut i IGP I utan en känsla av kaos. Om det inte blir som jag hoppas, kommer jag åtminstone att ha lärt mig massor.