Författararkiv: Nina

Om Nina

Jag som skriver den här bloggen heter Nina och jag lever ett alldeles vanligt men helt underbart liv tillsammans med min man Jonas, min bonusson Sebastian och våra tre ganska ovanliga schäferpojkar Frasse (12 år), Yaxxon (10 år) och Nisse (1 år). Bloggen handlar om livet i allmänhet och - för att citera Jerry Williams - slöjdandet med hundarna i synnerhet :)!

APRIL 2018 = BLOGGTORKA

Nu är det herrejösseslängesen jag skrev här och det har både sina randiga och rutiga skäl. Min pappa har varit sjuk (på bättringsvägen nu), Frasse har fått somna in och Nibbi har lyckats skada sig i ett bakben. Liiite mycket på en gång och som lök på laxen måste jag byta växellåda på min lilla bil.

Frasse lämnade oss den 29 mars. Han var pigg, glad och hungrig men började dricka väldigt mycket de sista två veckorna och när han fick svårt att hålla sig och i princip bara kissade vatten kände vi att det var dags att ta farväl. Frasse tågade in hos veterinären med sin glada svans på topp och trodde bergis att han hade kommit till himlen eftersom det fanns hur mycket mat som helst på hyllorna i rummet där vi fick vänta. Man vänjer sig aldrig. Även om beslutet var helt rätt och riktigt kändes det som att vi dog en smula tillsammans med vår fina gubbstrutt, där på den mjuka stora dynan på golvet i rummet med all hundmat 🙁 . Vi lämnade kvar varsin bit av våra hjärtan med vår fina Frasse när vi åkte därifrån. Så var det.

 
PH Bruksmarkens Nassel ”Frasse” 2004-12-04 — 2018-03-39

Nisse och jag har tränat ganska mycket den senaste tiden och vi har fått jobba mycket med mitt ledarskap, som helt ärligt inte varit det bästa. Inte så att han har rymt och varit olydig på det viset men i träningssituationen är det mycket som har skett på hans villkor. Det har varit mycket stök och bök och jag har haft lite bry med att styra upp hans arbete. Jag har inga problem med att lära honom saker och ting och han kan sina moment riktigt fint utifrån sin utbildningsnivå men han har styrt och ställt en del och det är verkligen inte hans jobb. Skämsmössa deluxe på det men det är bara att tugga i sig 😳 . Mycket handlar om att jag måste vara konsekvent och men rättvis mot Nisse eller – framförallt – lämna inlärningsfasen och övergå till kravfasen. Det innebär inte att jag ska bära mig illa åt eller vara dum mot min hund men nånstans får jag bestämma mig för vad som ska till för att en belöning ska vara aktuell 🙂 . Hur som helst. Det fria följet börjar arta sig. Positionsmässigt ligger han oftast riktigt fint och han plogar nästan inte alls. Han är ganska stabil i stanna kvar-momenten och apporteringarna är bra. Sitt och ligg under gång skiljer han på och utför framförallt sättande så jäkla fint, det säger bara KABOOM så sitter han på sin lilla rumpa 🙂 . I helgen, när jag och Jesper var och tränade ridskolans gräsbana, lärde jag Nisse hopp-apport och det tyckte han var ett buskul trick <3 .

I takt med att jag fått mer styr på Nisse har även skyddsarbetet blivit bättre. Igår märktes stor skillnad, han for inte hit och dit utan höll sin position mot Pierre som är vår figurant och han var mer distinkt. Kan tänka mig att det är lättare att ta sig an en buse om morsan är med på banan och verkar stabil … typ 🙄 . Vi har fått ta ett omtag med ronderingarna där han av nån anledning lagt till en piruett eller ett snurr innan han rundar skärmarna och så kan vi ju inte ha det. När vi körde senast ronderade han helt snurrfritt och vi får hoppas att vi kan utveckla den här mer stilrena ronderingsmetoden 😀 .

 

Förutom detta är vi nåt på spåret i spåret och jag försöker som bäst att lära Nisse att liggmarkera apporter. Herregud – HUR svårt ska det behöva vara 😯 ?!

_
Den senaste veckan har vi tränat hela fyra dagar i rad och ikväll ska Nisse få vila och bara gå en lång promenad under ordnade former 😉  .

Nibbi lyckades vricka sig för en och en halv månad sen och med undantag för ett igångsättningsförsök för en dryg vecka sen har han fått vila 🙁 . Nibbi, som efter drygt åtta på ridskolan inte ens hade en egen journal hos ridskolans veterinär. Han röntgades igenom och hade inte en enda förändring någonstans vilket i sig är fantastiskt eftersom han är 14 år och – som sagt – har jobbat i drygt åtta år. Han behandlades med kortison i kotleden (tror jag det var) och när veterinären kom tillbaka efter 14 dagar var han bättre men fortfarande inte helt 100 och fick därför en ny behandling. Samma sak igen efter ytterligare 14 dagar, han var ytterligare lite bättre men inte helt 100 och i onsdags fick han sin tredje behandling. Veterinären bedövade området och då försvann orenheten. Alltså vet man var det onda sitter men däremot inte vad det beror på. Nu ska senor och senfästen ultraljudsundersökas. Skittråkigt på riktigt men det finns inget ont som inte för nåt gott med sig. Jag och Nibbi har verkligen blivit tajta under de här veckorna, han har t.o.m. gnäggat när han hört mig komma till stallet och det värmer i mitt halvfodervärdshjärta. Vi har tränat på lydnad från marken och han har inte försökt sig på några allvarligare ”Nibbi special” med mig. Han har under många år profilerat sig i stallet med att dra iväg plötsligt från den som leder honom genom att vrida bort huvudet och sen bara skägga iväg som en stolle, ”Nibbi special”. I torsdags började jag, inspirerad av Eva Engeln, att behandla honom med LED-ljusterapi – Pharmalight – och har nu kört tre omgångar. Jag hoppas verkligen att det hjälper läkningen på traven lite extra. Hästarna Benjamin och Spiderman har fått rycka in som vikarier på mina dressyrlektioner men någon hoppning har det inte blivit. Jag tycker i grund och botten att det är lite läskigt med hoppning men med Nibbi har det gått bra, vi kan varandra och jag vet exakt hur han funkar.

   

_

Spiderman

Benjamin

Lille Imzepimze har hunnit bli fem månader, båda öronen står efter vissa tejpningsåtgärder upp och han har tappat alla sina tänder utom en huggis upptill  🙂 . Han har fått spåra några gånger och har varit duktig. Han har varit på stan med mig flera dagar och han har skött sig jättebra. Imze bara älskar folk och det jobbigaste med att gå på stan med honom var att hålla honom kort för att han inte skulle springa fram och hälsa på varendaste människa 😀 . Man möter ju en del folk i Malmö innerstad 🙄 . Han får vara lös allt mer och kommer när man ropar (om det inte råkar komma en humla eller fjäril emellan 😳 ) . Han är jätteduktig på hämta och lämna grejer (till skillnad mot Nisse, som helst behöll alla grejer själv i den åldern 👿 ) . Han är busig och störig, onödigt käck och behöver inte så mycket stöd i vardagen. Han är livlig men inte övervild och det verkar inte som att han jagar upp sig i onödan. Imze är precis som Nisse världens gosegris och sitter gärna i knät och göttar sig 🙂 . Jonas har så smått börja träna lite lydnad med honom och han har fått provleka med Pierre en gång.

 

Imze i stan:

_____

_
Hemma har vi piffat upp trädgården efter vintern. Alla rabatter är rensade, hela 397 maskrosor är uppdragna från gräsmattan som fått en omgång toppdressing och blivit klippt några gånger. I fredags tvättade jag alla fönster och kastade avlidna blommor både ute och inne. Man kan lugnt säga att jag inte ärvt min mammas gröna fingrar precis 🙄 . Tack gode gud för hittepå-blommor … 😳 . Det får bli en tur till Vellingeblomman inom kort, den saken är klar.

Annat som hänt är att Sebastian tagit sitt körkort på första försöket och att Jonas och Bodil har startat upp studentförberedelserna. Helt galet – Sebastian är myndig, kör bil och ska ta studenten om en månad. Dessutom har han sökt in på en förberedande högskoleutbildning och han jobbar och står i som kundsupport på det larmföretag där han haft sin praktik under gymnasietiden. Häromveckan fick han en 10-procentig lönehöjning för att han varit duktig och han har t.o.m. fått ansvaret att introducera en ny medarbetare i sitt jobb. Jag tror att alla hans föräldrar – både ordinarie och bonus – är stoltast i världen <3 . Nu håller vi tummarna för att han ska komma in på skolan.

 

Inte för att the bottom is nådd – det ska verkligen mer till för att jag ska hamna i det läget  – utan bara för att den är rolig 😀 :

 

BARMARK & BILDÅTERVINNING

Nu har nästan all snö töat bort och temperaturen har stundtals kravlat sig upp över 3-4 grader. Det är hur mysigt som helst med snö men så här i mitten av mars är det helt klart mysigare med barmark 🙂 .

I söndags kom vi igång med träningen igen, jag och Nisse, och vi körde både ett lydnadspass och ett skyddspass nere på klubben. Nu har det blivit ett långt uppehåll så det blev lite börja om från början (igen 🙄 ) med skyddsträningen. Eftersom jag är gravt linhandikappad (eller en jäkla klåpare med linan, om man så vill) band vi upp honom i en stolpe och jag hade koppel på för att styra. Nisse var jätteduktig. Han inledde med skräckblandad förtjusning och behövde mitt stöd men avslutade som värsta vargen. En ganska styrbar varg dock. Han startade upp mot Pierre, jag fick ta in honom fot (och gå ett varv ibland) och – vid kontakt – ge honom kommando att starta upp igen. Första gången vrålade jag FOT! så de som stod närmast säkert fick akut tinnitus. För säkerhets skull, tänkte jag. ”Du behöver inte skrika – han är inte döv och om du börjar vråla redan nu har du inget att ta till sen. Gör om gör rätt!” Kommenderade ”fot” i normal samtalston och även om han segade sig tillbaka till utgångsposition visade det sig att det räckte bra 🙂 . Lilla lydiga Nissegrisfisen ❤️. Han biter verkligen fantastiskt bra och han håller halvärmen lugnt och stilla utan att ruska, tugga och greja. Sånt där går ju att ordna men eftersom jag inte har så bra koll på det här med skyddsarbete känns det gött att slippa träna på den detaljen i alla fall. Pierre konstaterade att ”vi ska nog få till det med din lilla hund” och Lollo och Charlotte som tittade på tyckte att Nisse var jätteduktig 🙂 . Och söt.

 

Jag har hängt mycket med Imze sen senast eftersom Jonas både har jobbat nätter och åkt iväg på teambuilding med jobbet. Imze har nu uppnått svårighetsgrad 3 i tricket ”sitt och vänta på varsågod” när det är matdags 😎 . Han kan även sitta kvar när man lämnar honom några steg. Det bästa är dock att han (oftast) kommer när man ropar och att han börjar greppa att ”nej” betyder att han ska sluta upp med det han håller på med 🙂 . Han är alldeles galen i folk och ska helst hångla upp varenda kotte vi möter på rundorna … liiite drygt faktiskt, även om jag tycker att det är en bra egenskap hos hundar, att de tycker om folk. Det går ju bra nu när han liten, luddig och jättesöt med sina stökiga öron men sen, när han är en stor svart schäfer, kommer det troligtvis inte att gå lika bra. Troligtvis kommer det inte att gå bra alls. Det gäller att ladda med godaste godiset, pipis, kampdutt och boll om man ska lyckas styra om honom från mötande människor (eller människor 100 meter bort)  till sig själv. Man känner sig grymt smidig när man går omkring i en tjockjacka fullproppad med godis och grejer. Not 🙄 .

Silver Bullitt är numera servad och fixad. Dörrarna går att öppna och stänga utan problem, servicelampan och ABS/antisladd-lampan är släckta MEN dessvärre kvarstår problemet med att lägga i backen. Fördelen är att jag vet vad det är för fel, att det inte kommer att kosta allt för mycket att åtgärda och att jag kan köra bilen utan att behöva oroa mig för växellådekrasch. Det är bussningen till backen som är sliten och behöver bytas men man byter inte bara en bussning utan man byter allihop när man väl är där och rotar. Tur att jag jobbat två rundor övertid till 🙄 .

Jag och Nibbi har haft en bra vecka. Svår men bra. I fredags övade vi vidare på vår ”värmning” och på galoppbyten, både s.k. ”enkla byten” där vi bromsade ner till ett par steg skritt mellan volterna på åttan och med att försöka få till det i farten. Det gick ganska bra, tycker jag. I måndags på dressyrträningen hade Charlotte släpat ut bockarna igen och vi fick byta galopp över dem i serpentiner. Det gick oväntat bra och det kändes som vi hittade ”den rätta knycken”. Det blev inte rätt hela tiden men det blev i alla fall mer rätt än fel och bara det kändes helt grymt. Igår hoppade vi banan från helvetet eller i alla fall kändes det så när vi fick våra instruktioner och visst blev det tok in i den lååååånga studsen på båge på kortsidan ett par gånger men när vi hoppade hela banan gick det riktigt bra.

Man kan ju inte direkt säga att vi får göra enkla övningar, varken på våra dressyr- eller hoppträningar 😯 . Det kanske inte blir helt perfekt hela tiden men Charlotte får oss verkligen utmana oss själva och våga oss utanför vår komfortzon – hon är helt enkelt en fantastisk, inspirerande och engagerad ridlärare ⭐️⭐️⭐️. Vi får verkligen lära oss att RIDA. Just nu är vi inne i en period där vi ska få hästarna att vara lydiga och styrbara. Vi ska kunna öka och minska farten och styra våra hästar med benen. Det blir rött kort om vi börjar ratta med tyglarna och tjyvhålla. Nibbi är en helt grym liten häst. Han är inte så högt utbildad och inte någon supertalang i hoppning och dressyr. Jag kan inte heller så bra och håller på att lära mig men ändå försöker han förstå vad jag menar och han gör sitt absolut bästa hela tiden. I måndags ville jag t.ex. prova att förflytta honom ganska tvärt i sidled in mot kvartslinjen i galopp och han bara gjorde det ❤️.  Jag är så tacksam för att just jag får vara hans halvfodervärd, för att jag får lov att göra den här resan med honom och för att jag får vara med i Charlottes specialgrupp i både dressyr och hoppning. Så är det.

Veckan rullar på och förhoppningsvis blir det de utlovade minusgraderna resten av veckan så att man slipper kasa runt i lera på hundträningen. Jag känner att jag fått feeling (som Sara brukar säga på skyddsträningen) och det gäller att smida medan järnet är varmt 🙂 . Kom på det att vi måste bli bättre på att släpa med oss kameran ut och ta ordentliga bilder och kanske filma lite också.  Det blir mycket återanvändning av gamla bilder just nu 🙄 .

VINTERTID

Så snurrade tiden iväg så där snabbt igen. Det har tydligen varit OS … jag som brukar kolla på OS och t.o.m. har blivit alldeles curlingfixerad ett par gånger, har inte sett mer än kanske max 10 minuter av OS-sändningarna 😯 . Totalt ointresse. Ovanligt, för att vara jag. Heja Sverige … inte så mycket, den här gången 😳 .

Nåt som jag däremot följde var Lövsta Future Challenge för unga hästar på Göteborg Horseshow dit Charlottes och Jonas egenuppfödda häst Conrad (e. Catoki – Robin Z II) var en av bara 10 (!) svenska 6-åriga hästar som hade kvalat in. Bästa Jörgen Larsson var pilot och Conrad gjorde jättebra ifrån sig och placerade sig på 9:e plats i det 19 hästar stora internationella startfältet 🙂 . Här är Conrad Holmbergs felfria runda i finalen.

 

Vintern har plötsligt kommit till vår del av Skåne och det var bra bistert i början av förra veckan – tio minusgrader, full jävla storm och snö, snö, snö. Helt sjukt. Det går lixom inte att beskriva hur det blir här nere när det både blåser och snöar. Meterhöga drivor längs med och över vägarna och snörök som gör att man inte ser handen framför sig. Nu är det bara ett par minusgrader, vanlig blåst och snöfall – tropiskt nästan – men det är rätt läbbigt att köra bil ändå.

Apropå bilar ska Silver Bullitt in på service på onsdag och det är verkligen hög tid. Servicelampan har varit tänd ett tag och passagerardörren hänger lite på trekvart efter en smärre påkörning (nä det var inte jag, den här gången). Ingen fara med öppna- och stängfunktionen men det regnar in. Det var allt liiite jobbigt att sitta i en automatisk biltvätt och upptäcka det 😀 .

Hundträningen har det inte blivit så mycket med, det har varit jobbigt nog att försöka ta sig fram på långpromenaderna 🙁 . Jag tycker det är jättemysigt med själva snön men stormen hade jag lätt kunnat vara utan. Hundarna tycker att snö är det bästa som finns. Frasse är som 5 år på nytt, Nisse är vildare än vildast och har passat på att utveckla sina mullvadsfångarskills och Imze, han bara plumsar omkring 🙂 . Nisse fångade alltså – på riktigt – en mullvad 😯 . Jonas trodde han var på sorkjakt i snön eftersom Nisse gjorde väldigt höga och graciösa sorkhopp och rätt vad det var hade han är väldigt stor sork i munnen. Han släppte hur som helst jättesorken och när Jonas gick fram såg han att det var en mullvad. När han petade på den med dojan skrek den till jättehögt och pep iväg under snön.

 

_

 

Imze är 12 veckor nu och har nyss blivit vaccinerad. Matchvikten är 15,6 kilo 🙂 . Har kollat bakåt i bloggen för att kolla vad Nisse vägde som 12 veckorsbäbis men hittar inget om det. Jag minns inte riktigt vad Nisse vägde när han vaccinerades för andra gången då men jag har för mig att det var 13 kilo. Lill-Nisse <3.

Nibbiträningen har den fördelen att man inte behöver vara ute i busväder 🙂 . Dressyrträningen förra måndagen innebar markarbete och galoppbyten över bockar … bl.a. Det är INTE vår bästa gren precis. Jag har lite svårt att koordinera mig och istället för att samla och behålla energin i galoppen blir det att jag övertänker övningen och rider med handbromsen i och det leder – i sin tur – till att Nibbi tappar sin galopp och framåtbjudning och lixom bara tar ett extra steg över bockarna – en s.k. ”Nibbi-special” – istället för att göra skuttet som krävs för att kunna byta. Det gick ganska bra när vi körde galoppserpentiner och bytet från höger till vänster gick alldeles särskilt bra men när vi skulle rida volter och s.a.s. byta volt över bockarna blev det kattskit av alltihop 🙁 . Fick instruktionen att peta till honom med spöt och då jävlar blev det fart men i hopptempo istället för samlad energisk galopp och det var ju inte meningen. Vi fick till det på slutet ett par gånger men shit så svårt det är att rida! Blev lite förvånad ändå att det var jävla svårt för fredagen före hade vi tränat byten mellan volter utan bockar och då gick det jättebra, för att vara vi. Han byter inte så där snyggt i språnget utan det krävs en halvhalt (typ ett travsteg) men det känns som att vi är nåt på spåret 😎 . Jag tyckte faktiskt att jag knäckte koden då men … ja. Not so much. I tisdags vaknade jag med jätteont i nacken och vänster arm och fick tyvärr ställa in hoppträningen. I fredags tränade vi galoppbyten mellan volter igen – utan bock – och då gick det bra. Igen. Men men. Vi gnetar vidare, jag och min fina kollega. En dag SKA det gå! Igår var Charlotte sjuk och vi fick ha Jonas som ridlärare, fick allt lite flashbacks till 80-talet och Kristianstads Ridklubb 🙂 . En rolig lektion utan bockar och byten och som gick riktigt bra för oss. Man kan ju lugnt säga att vi ägde upp bågarna i förvänd galopp. ”Skäckajävlen går bra idag!” sa Jonas och det kan jag leva på … i alla fall fram till ikväll när vi ska hoppa 🙂 .


Vi äger inte galoppbytena (ännu) men islandsmanen är i alla fall tam 🙂

I övrigt har jag jobbat övertid och ska jobba extra även till helgen. Härligt att få den möjligheten mellan varven, tycker jag. I söndags var vi på kalas hos Vincent som fyllde 10 år. Ytterligare en unge som börjar bli stor och önskar sig pengar så att han kan spara och köpa det han själv vill ha 🙂 . Det var ett jättetrevligt kalas med gott grillat att äta och en godistårta de luxe signerad farmor Maritha. Helt galet fin och god tårta!

 

 

SNABBLOGG

Idag fyller Nisse två år och igår var han hos veterinären och fick en ”FRISK”-stämpel i rumpan 🙂 . Ingen feber, sänkan vara nere på 11, hjärta och lungor var utan anmärkning och även om han verkligen avskyr att bli klämd på, dragen i och allt det där kunde veterinären – trots visst motstånd – konstatera att han var betydligt mjukare i kroppen. Så lättad.

Det har inte blivit några Nisseaktiviteter mer än promenader sen senast men efter gårdagens besked ska vi så sakteliga komma igång igen 🙂 . Det är verkligen hög tid.

Imorgon har Imze varit hos oss en månad och man kan lugnt säga att han börjar bo in sig 🙄 . Han är en väldigt rolig och vild liten hund. Han älskar godis och att sladda som en curlingsten på trädäcket när det har frusit på och blivit halt. Han springer allt vad han kan och så bara kastar han sig ner och snurrar iväg. Egendomlig hobby men så länge Imze är lycklig är vi lyckliga. Han vet definitivt vad han heter och kommer som ett skott när man ropar på honom och han kan nu näääästan sitta kvar ända till man ställt ner matskålen 😀 .

 

Imze tycker att det är väldigt roligt att åka iväg på äventyr. Förra helgen åkte han och jag till Åhus för att familjen skulle få träffa honom och han hade mycket roligt med Polly, som lekte jättefint med honom <3. Han fick guldmedalj för att han krafsade på terrassdörren, både när han behövde gå ut och kissa och när han behövde bajsa. På ett helt nytt ställe lixom – imponerande 😎 .

I måndags var han med mig på ridskolan eftersom Jonas jobbade kväll och det var också roligt. Ponnys, folk, ridhus, läktare, cafeteria, gräsbana och en promenad runt ett kolmörkt Haga Hill gjorde att jag hade en mycket trött liten kille med mig hem i bilen 🙂 .

Nibbiträningen den senaste veckan har faktiskt gått övervägande bra. Vi följde planen i fredags – tyngden i innerstigbygeln, hoppsadel, korta hoppstigläder – bortsett från att vi stannade inne ridhuset pga vädret. Det gick alltså bra på riktigt 🙂 ! Jobbade först loss honom i skritt och trav och var noga med att han skulle ta hjälperna och sen körde vi galopp på 8-volt med övergång till skritt ett par steg mellan volterna i 8:an innan ny galopp och han blev så mjuk, fin och lydig! Superkul 🙂 .

I måndags på dressyrträningen gjorde vi en rolig övning som byggde på framdelsvändningar både i skritt och trav + skänkelvikningar ut ur framdelsvändningarna och sen blev det galopp – ökningar, samligar, hörnpasseringar och öppnor. Det kändes bra även om det inte är helt lätt för mig att få ut det jag tänker göra i armar, ben och sits 😳 . Lite skum känsla det där, att veta vad man ska göra men att ändå få ut fel budskap i kroppen 😯 .  På hoppningen i tisdags kan man säga att utfallet var 50/50. Hälften bra, hälften dåligt. Det blir svårare och svårare, det där med hoppning och ibland undrar jag om jag nånsin kommer att lära mig. Sista rundan blev i alla fall grymt bra, sånt är alltid kul och som lök på laxen kom Louise förbi och bjöd på gofika <3. Största plusset var dock att Nibbi bytte galopp i språnget några gånger 😎 .

Nu är det fredag igen och jag ska strax åka till stallet och planen är att fortsätta träna på att lägga tyngden i innerstigbygeln ordentligt i volterna och varvbytena. Ikväll väntar fredagsmys och imorgon hoppas jag att vädret är med oss så att det blir läge för lite spårträning.

Just ja – jag städade faktiskt bilen förra helgen 😎 .

 

VAD MAN BORDE MEN INTE GJORDE

Veckans tema blir ”vad man borde men inte gjorde” … Nisses penicillinkur tog slut i torsdags och han var pigg som en pelikan hela helgen för att bli hängig igen i måndags. Han åt sin frukost och så på morgonen men han var inte riktigt sig själv och jag bad Jonas hålla kollen. Vid 10 ringde Jonas och berättade att Nisse var stel och allmänt eländig 🙁 . Det var bara för mig att boka veterinärtid snabbt som ögat, åka hem från jobbet (tack gode gud för en förstående chef <3 ) och för oss att åka in för ny provtagning och undersökning. Nisse hade feber 39,6 och sänkan låg på 28 (under 20 är normalt – den låg över 90 när han blev sjuk) och snabbtestet för fästingburet var helt negativt. En ortopedspecialist både tittade på alla röntgenbilder igen och kände igenom hela Nisse och även hon kunde konstatera att det inte gjorde ont i några leder nånstans (herregud som hon drog, bände och vred på min lilla hund ända från nacken och ner till svanstippen 🙁 )  men att han kändes öm i muskulaturen på sidorna om man säger så. Min plan var ju given – skicka på honom en 30-dagars kur med supermegadunderpenicillin – men så blev det inte. Sänkan var för låg och det fanns inga andra indikationer för antibiotika utan planen blev, efter en lång diskussion där jag fick ge mig mot två veterinärer 😳 , att sätta in Metacam och komma tillbaka två dagar senare för ny provtagning plus urinprov. Igår åkte Jonas till veterinären och då hade sänkan gått ner till 24,5, urinprovet var utan anmärkning på provet de gjorde med ”stickan” medan svar på bakterieodling tar 24-48 timmar. Nu ska han stå på Metacam en vecka och nästa onsdag ska det tas en ny sänka och då ska den ligga under 20 om allt står rätt till. Nisse själv tycker inte att han är dugg sjuk just nu och det är ju i och för sig underbart men det är ändå rätt jobbigt eftersom han klättrar på väggarna pga. vilan. Han får gå på promenader och sånt men fram till nästa vecka ska jag undvika att han stimmar upp sig och anstränger sig för mycket. Han rör sig utan anmärkning, han är lika spänstig som vanligt, han är pigg, nyfiken och uppmärksam, han äter som en arg varg, tuggar tuggis så det står härliga till och snor Imzes leksaker mest hela tiden. Han är – med andra ord – lika dryg som vanligt. Igen. Märkligt. Men men. Nu får vi hålla tummarna för normal sänka nästa vecka så vi kan lägga det här bakom oss.

Jag borde både ha tränat med Nisse och städat bilen i helgen men det blev lite kaos av det eftersom Jonas jobbade dagpass och jag fick vara valpvakt åt lilleplutt Imze. När man har en sån liten stolle att hålla reda på inser man hur gött det är när hundarna blir stora nog att fatta alla rutiner 🙂 . Imze kör sina egna rutiner just och det är bara att rätta in sig i ledet. Han är en väldigt aktiv liten kille, den där Imze. I lördags fick han följa med till Knickarp på dagen och fick jobb som ”störning” direkt. Klockren rekrytering, om man frågar mig 🙄 . Det var överspännande att kolla av hela appellplanen med alla skärmar, hinder och apporter, provspringa alla golven i klubbstugan, bli bjuden på lite godis och gå på en spännande promenix i skogen.

På kvällen fick han följa med hem till Sophia, Fredde, Wilma och Vincent i Veberöd på mellomys och även det blev en upplevelse helt i Imzes smak – stort hus, godis, tuggisar och extremt trevliga människor att leka med. När vi kom hem somnade han efter 15 sekunder och började faktiskt snarka 😀 . Imze har för övrigt börjat lära sig sina första trix – sitt, ligg, hit, hämta och lämna leksak och nej. ”Nej” är tyvärr inte hans bästa gren 😀 . Han blir trött ganska fort av att koncentrera sig och igår när han och Jonas tränade på omvänt lockande – eller titta på husse innan du får ta godiset i husses hand – var han väldigt duktig ända till han plötsligt inte orkade tänka mer och gav husse ett spontanbett i näsan 🙂 .

 

Det här med att hämta och lämna leksak verkar vara väldigt naturligt för Imze medan Nisses motto i den åldern var att ”allt jag hittar är mitt” (och du kan inte ta mig). Ett ganska dyrt motto, ska tilläggas, eftersom jag var tvungen att köpa två exakt likadana exemplar av alla leksaker … 🙄 . Numera är Nisse jätteduktig på att hämta och lämna men det blev dyrt, det blev det.

Nisse fick en gå på en härlig lite längre promenad i den snöiga skogen runt Knickarp och det enda vi tränade på var lite fotgående (halter/vändningar), inkallningar och ställande (hopp-stå). Han verkade i alla fall nöjd med miljöombytet <3 .

Nibbi och jag har tränat dressyr, hoppat och varit på utomhusäventyr sen sist. I fredags var det jättefint väder så jag bestämde mig för att skippa ridhuset och ta en tur ute. Vi övade på öppnor på båda hållen, sidförflyttningar och lite tempoväxlingar/övergångar. Sen körde vi lite terapi också, det var ju lixom fullt av krokodiler på vägen ut mot Södra Åkarp enligt Nibbi 🙄 . Än slank han hit, än slank han dit och än slank han ner i diket … MEN vi kom hela vägen och han kunde t.o.m. fokusera på lite trick efter en stund 🙂 .

Dressyren i måndags innebar markarbete och det gick bra, tycker jag. Nibbi blir lite uppskruvad av bommar och bockar och han är inte helt lätt att bromsa i det läget men vi fick till det hyfsat i en sån där ”evighetsövning” som vi körde i både trav och galopp. Kul! På hoppningen i tisdags var det fortsatt fokus på kvicka vändningar och allt vad det innebär. Jag har jättesvårt att lägga tyngden på den ”nya” innerskänkeln – jag tycker verkligen att jag gör det men icke 👿 – och det blir belastning på Nibbi som därför landar i fel galopp lite för ofta och helt i onödan. Jag fick lite välförtjänt skäll och sen blev det galoppera av på liten volt ända till fröken blev nöjd med viktfördelningen åt höger 🙂 . Men säga vad man vill om Nibbi, han är vändbar och hoppar sitt allra bästa i alla möjliga och omöjliga lägen. Helt nytt för oss i tisdags var en s.k. ”trippelbarr” 😯 .

  
(De två streckade linjerna ut från hinder 1a och 1b i båda rundorna är bommar som ligger med ena änden uppe på hindret, de lutar alltså.)


Fatta hur stort ett sånt här hinder ser ut när man kommer emot det i full fart 😯 .

Nu börjar det närma sig helg igen och jag börjar – som vanligt – med att åka till stallet och Nibbi imorgon efter jobbet. Planen är att rida fram ute och sen gå in i nåt ridhus och öva på att lägga vikten i innerstigbygeln i kombination med enkla galoppbyten (galopp – skrittsteg – ny galopp) med hjälp av åttvolter. Hoppsadel och korta hoppläder på. Så får det bli 😎 .

Jonas jobbar hela helgen och jag har bestämt mig för att ta dagarna som de kommer och göra vad jag hinner och har lust med. Kanske städar jag bilen, kanske inte. Typ så 🙂 .

 

VALPHAGE- OCH SJUKSTUGERAPPORT

Nisses pencillinkur tog slut igår och sen i tisdags har vi kickat igång med de vanliga långpromenaderna. Okej, vi har gått långsammare än vanligt och han har fått snooza lite mer, men ändå 🙂 . Han är jättepigg i steget, han har god aptit och är vedervärdigt störig <3. Jösses så dålig han blev, snabbt 🙁 . När man har en hund som Nisse, som man normalt sett blir irriterad på minst två gånger om dagen för att den är så vild blir det extremt obehagligt när ALL energi plötsligt försvinner. Jaja. Nu verkar han i alla fall vara tillbaka i toppform och det är vi så tacksamma för. Heja Nils-Gunnar 😎 !

 

Vi grejade lite med hopp-stå och apportering i onsdags och han tyckte det var superkul. Hopp-stå borde vara Nisses bästa gren – han hoppar ju mer än han går – men han fattar faktiskt inte riktigt vad jag menar. Jag får försöka ett tag till helt enkelt. Apporteringsövningarna körde vi med en av Imzes leksaker – en slags tvättbjörnsorm 🙄 – och det gick väl sisådär. Jag tror att han blev väldigt distraherad av designen helt enkelt.

Imze har börjat komma in i rutinerna ordentligt. Han sover om nätterna, han säger till när han behöver komma ut och gå på toa, han kissar mestadels ute och bajsar alltid ute. Han äter som en arg varg tre gånger om dagen och är väldigt glad och busig. Han älskar godis och börjar förstå att det faktiskt är honom vi menar när vi ropar ”Imze” 🙂 . Han förstår däremot inte alls varför vi blir sura när han biter oss i händerna och drar omkring på mattorna men det kommer väl 😉 . Han har just börjat lära sig att sitta innan han får börja äta och där får jag säga att Nisse var världsklass, i den åldern. Han kunde nämligen sitta och vänta på varsågod redan då men där har Imze en bit kvar 😀 .

https://www.instagram.com/p/BFbiFM9jjC8/

Ser nu att Nisse är aaaaningen äldre än vad Imze är nu på filmen … men visst var han begåvad ändå <3 ?

Imzes öron har börjat räta upp sig och vi har gott hopp om att de ska resa sig inom kort. Ja – öron är viktigt skit 😳 .

 


Öronutveckling – bokstavlig talat 😎 .

 

Frasse var lite knackig i kroppen för ett tag sen – det såg ut som han hade sendrag över ryggen, han såg lixom sned ut och gick lite ostadigt på vänster bakben – och vi samkörde vila för honom med Nisses vila och nu verkar han vara okej igen. Han har hängt med på promenaderna sen i tisdags och har stampat på som vanligt igen 🙂 .

Nibbi och jag har haft en ”vanlig” vecka med allt vad det innebär. I fredags tränade vi själva och det gick bra. Planen var i och för sig att vi skulle ta oss en tur ute men vädret var helt bedrövligt och dessutom hann det nästan bli mörkt innan jag kunde sitta upp 🙄 . I måndags var det dressyrträning och vi började jobba med öppnor … Inte helt enkelt att få till. Jag vet i huvudet vad jag ska göra men att få ut det i benen, sätet och händerna är en helt annan femma 😀 . Det blev lixom skänkelvikning av det hela, hur jag än gjorde i början men det blev bättre allt efter som. Nibbi är fantastiskt tålmodig, det måste jag verkligen säga. Det som konstigt nog gick bäst var öppnor i galopp 😯 . På hoppträningen i tisdags fortsatte vi att fokusera på vägar och svängar och det gick ganska bra. Nån runda var riktigt kass och fördelen med det var att jag visste exakt varför det blev dåligt och kunde rätta till felen till nästa runda, som blev bra. En lagom- eller normalträning, om man säger så 🙂 . Idag är det strålande väder ute och om det inte är allt för isigt och halt ute ska vi ta oss en runda och träna öppnor på grusvägarna, bästa hästen och jag.

Planerna för helgen är träning med Nisse, städning av Silver Bullitt som liknar en soptipp (vilket syns extra tydligt sen han fick ny vindruta igår) och övertidsjobb. Det är helt magiskt vad saker och ting händer i klump. Man kan lugnt säga att blossen har rullat den senaste månaden och som en skänk från ovan kom det ett nytt övertidsprojekt på jobbet 🙂 . Det är faktiskt helt ok att åka in och jobba några timmar på helgen om man inte är beordrad utan gör det frivilligt.

En olycka kommer sällan ensam

I måndags morse var Nisse lika vild och galen på morgonturen som han brukar vara. Full rulle runt runt 🙄. När vi skulle gå in såg jag en sån där ”jag mår nog lite illa för att jag inte ätit på länge”-slemsträng i hans ena mungipa. För första gången i sitt liv åt han inte sin frukost 🙁 . Jag släppte ut honom igen innan jag stack till jobbet, för säkerhets skull, och magen var ua.

På dan fick jag info från Jonas om att Nisse var hängig och när jag kom hem fick jag veta att han gått bakom Jonas på eftermiddagsturen. Exakt samma scenario som med Yaxxon och jag fick panik. På riktigt 😩. Kastade mig i bilen med Nisse och ringde djursjukhuset där ingen svarade på akuttelefonen 😨 . Ringde veterinärkliniken – Öresunds Veterinärklinik – som ligger närmast och som skulle stänga om mindre än en timme. Tjejen som svarade hörde nog paniken i min röst för hon erbjöd sig genast att fråga veterinären om vi kunde komma in ändå och det kunde vi ❤️. Tack gode gud!

Nisse blev undersökt på alla möjliga sätt – manipulation av alla leder, koll av prostatan, röntgen av buk och lungor och blodprov. Det visade sig att hans sänka låg över 90 och att han hade 39,9 grader i feber. Det enda som syntes på röntgen var en liten liten avvikelse på ena lungan som lika gärna kunde bero på att han andats väldigt snabbt på röntgenbordet (inget i magen, inget runt hjärtat, ingen spondylos eller liknande) och så hördes ett svagt biljud när han andades. Inte tillräckligt klockrena fynd för lunginflammation så diagnosen blev feber och infektion. Han fick pencillinspruta och smärtstillande och sen åkte vi hem. Senare på kvällen fick jag i honom liiiite skonkost i burkform som vi hade hemma och redan igår morse var han mycket piggare 😊. Han mådde bättre men inte bra. Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet fick jag honom att äta lite mer och redan på kvällen var han ganska störig på rundan 😍. Tänk ändå, hur helt underbart det kan vara med en riktigt störig hund 🙈.

Idag har han ätit en hyfsad frukost (förstärkt med en av Jonas mumsiga pannbiffar 😜) och verkar må rätt så bra. Nu står han på antibiotikabehandling och måste ta det lugnt och blir han alldeles för vild blir det koppel på.

Nisse är på bättringsvägen men vi lämnar honom inte utan uppsikt. Jag har tagit en semesterdag idag eftersom Jonas har utbildningsdag på jobbet.

Herregud så rädd jag blev. I måndags. Det var som att leva i en film när allt som hände med Yaxxon verkade hända igen. Exakt samma symtom. Exakt samma plötsliga förlopp. Det var egentligen först när jag såg röntgenbilderna som jag förstod – på riktigt – att Nisse INTE hade en blödning i buken.

Ett stort fång rosor som tack till Öresunds Veterinärklinik för att vi fick komma in trots att ni snart skulle stänga, för att Nisse fick alla upptänkliga undersökningar, för att ni mailade över journal och röntgenbilder till Djursjukhuset fall i fall Nisse skulle bli sämre under natten och – framförallt – för att veterinären Sofia ringde igår för att fråga hur det var med lille Nisse ❤️. Läs mer

VÄLKOMMEN IMZE :)!

Jahaja. Då har vi blivit med valp igen. Chocker … eller inte 😀 . Valpen, som är liten och svart med en vit fläck på bröstet heter Demonen’s Razk men kommer att kallas Imze eftersom Jonas röstläge och dialekt inte matchar namnet Razk så bra 😳 . Man vill ju att det ska låta någorlunda gulligt när man ropar på sin puppy 🙂 . Kärt barn har många namn, Irenes arbetsnamn för Imze är Jesus.


Imzedrift’s Björn


KORAD Demonen’s Gruffa

Imze flyttade hem till oss i lördags och sen dess har ingenting varit sig likt. Han är jätteglad, jättehungrig och har ett sanslöst antal infall per tidsenhet 😯 . Nisse var busig – trodde jag – men detta … gode gud. Han hänger – vi snackar alltså bokstavligen – i gardinerna, släpar runt på mattorna, gnager på soffan och rycker ut kontakter fortare än en höna skiter så det gäller att vara på helspänn hela tiden. Det är tur att han verkar vara en väldigt lycklig kille i grunden för vem som helst hade blivit helt deprimerad av att höra ordet NEJ så ofta som Imze får höra det 😳 . Han äter, sover, leker och går på toa och verkar – som sagt – vara en väldigt sorglös kille så här långt.

 

_

_

_
Frasse är så där imponerad av att ha blivit gammelfarfar igen men tar det med ro och Nisse blev snabbt vänligt nyfiken efter att ha blivit mycket upprörd när han såg Imze i sitt kök för första gången. Det ska nog gå bra. Nu ligger de ofta och tittar och snoozar på varandra genom grinden. Vi tar det väldigt lugnt med tanke på våra tidigare erfarenheter och med tanke på Nisses något i överkant hetlevrade temperament 😳 .

I söndags flydde jag och Nisse valpkaoset för att träna med våra vänner ute i Knickarp, där det hade fallit en väldig massa snö. Alla skärmar hade blåst omkull och begravts under snön 😯 . Nisse har ju inte sett så värst mycket snö under sina två vintrar i livet och tyckte det var hur kul som helst att rejsa omkring och mumsa snö i pauserna <3 . När han hade fått blåsa ur sig ordentligt körde vi ett riktigt bra och roligt pass lydnad. Egentligen hade jag tänkt träna både hopp- och A-hinder men det blev inget av med det på grund av all snö. Så duktig han börjar bli. Min lille storebror 🙂 . Igår gick vi på en lång promenad, bara jag och Nisse, och passade på att träna lite här och var. Har börjat med ”hopp-stå” och det kan nog funka, bara jag inte använder leksak/boll utan godis iaf nu i början.

Apropå träningskompisar blev Natalie Finke och Imzedrift’s Claudia ”Årets IPO-hund 2017”. Så roligt! Så värda! Grattis 🙂 .

 

Jag och Nibbi har tränat vi med. I fredags red jag tillsammans med Matilda och Louise, i måndags hade vi dressyrlektion och igår hoppade vi. På dressyren tränade vi på rakriktning, halvhalter (utan att fälla överkroppen bakåt för min del) i alla gångarter och ökningar och minskningar. Jag var helt slut efteråt och har fortfarande träningsvärk i magen 😳 . I tisdags på hoppningen tog vi upp dressyrträningen och jobbade ökningar, samlingar och – som lök på laxen – tajta svängar som krävde MYCKET jobb med skänklarna (benen).

Den blå linjen är banan vi hoppade och den röda är uppvärmningsövningen. Full sula hela långsidan, samla innan noggrann hörnpassering och så halvt igenom över hinder, full sula tillbaka längs med långsidan, samla innan noggrann hörnpassering och 10 meters volt över en kort bom (max 1,5 meter) med två grindar runt om.

Det var nog fler än jag som tänkte ”det där kommer aldrig att gå!” men vi klarade både den supertajta svängen, pricka volten över den superkorta bommen och banan. Banan med fyra studs och en tvåkombination. Den känslan! Jag var så stolt och glad att jag nästan inte kunde somna sen 😀 . Det var ju ett tag sen jag hade just den känslan efter en hoppträning, om man säger så 🙄 .

Sedan sist jag skrev i bloggen har Sebastian hunnit fylla 18 år och det är helt galet, att den lilla och stundtals rätt stökiga killen har blivit myndig och det med den äran. Han sköter skolan, han jobbar extra med kundsupport på ett larmföretag, han planerar för framtida studier, han håller på att ta sitt körkort, han bryr sig om sin familj, sin släkt och sina vänner och är i allra största allmänhet den bästa – och stiligaste – bonusson man kan ha <3. Stolt. På riktigt.

 

Nu är det strax helg igen och den lär bli ganska valpig eftersom Jonas jobbar nätter. Förhoppningsvis kan jag och Nisse får till lite träning och förhoppningsvis kan någon hjälpa oss med att filma lite. Det var länge sen nu 🙂 .

 

EN MÅNAD SENARE

Nu var det allt bra länge sen. Igen 🙄 . En hel månad har gått och mycket har hänt. Både bra och roliga saker och en riktigt, riktigt sorglig sak 🙁 .

Det allra värsta som kunde hända, hände den 23 december. Yaxxon dog. Alldeles för tidigt. Alldeles för plötsligt. Ena dagen var han frisk, studsig, glad och som vanligt och andra dagen var han borta. Jag hade ju aldrig trott att det skulle vara min pigga, fina och jättefräscha 10-åring som stod näst på tur att gå över regnbågsbron. Men det gjorde han och sakta men säkert börjar vi vänja oss vid att han inte finns med oss längre. De första dagarna kunde jag knappt andas. När han fick sin sista spruta var det som om någon slet hjärtat ur kroppen på mig och vred om. Det var inte hans tur. Sorgen är fortfarande stor och påtaglig, men nu kan vi prata om Yaxxon och minnas hans egenheter utan att halsen snörs ihop och ögonen börjar bränna.

 

 

När jag hade hämtat urnan med Yaxxon i och körde hem med honom bredvid mig på passagerarsidan spelade de en låt på radion och den kan jag fortfarande inte lyssna på utan att bli väldigt, väldigt sorgsen. ” … jag trodde änglarna fanns, bara i, bara i himmelen men det var innan jag mötte dig, nu har jag en ängel här hos mig …” När jag orkar ska jag göra ett bildspel över våra tio år tillsammans med den här musiken. Yaxxon var min ängel när han levde och nu är han min ängel, fast någon annanstans.

Julen firade vi hemma hos mamma och pappa i Åhus tillsammans med Lotta, Håkan, Max och Polly. Sebastian var hos mamma, Fanny jobbade och Frasse och Nisse fick stanna hemma. Det blev en mysig julafton med alldeles för mycket god mat … herregud så rund jag har blivit den senaste månaden förresten 😯 . Igår tänkte jag ha på mig mina gamla Levis-jeans men det blev inget av med det för jag kunde inte knäppa dem ens en gång 😳 . Jag har ju haft min slarvdag på fredagar ända sedan jag gick ner mina 10 kilo med Viktväktarna för snart två år sen men de senaste två månaderna – typ – har fredagarna varat ända till söndagarna om man säger så. Jaja. Det är bara att ta tag i det igen och förhoppningsvis kommer jag i mina gamla jeans om ett tag igen 🙂 .

Nyårsafton firade vi hemma hos Charlotte och Jonas i deras nya jättefina lilla hus i Skabersjö tillsammans med Lollo, Sanne, Påjje, Katarina och Hampa. De två sistnämnda hade jag aldrig träffat förut men de var från Kristianstad de med (precis som jag och Charlottes Jonas) så det visade sig att vi i princip var släkt ändå 😀 . Världen är bra liten. Så är det. En supermysig nyårsafton hade vi iaf med – återigen – jättegod mat, bubbel och fyrverkerier på behörigt avstånd. Även Frasse var mycket nöjd med kvällen 😉 .

Nisseträningen har jag faktiskt varit riktigt seriös med de senaste veckorna. Vi har spårat ( 😯 ) och tränat lydnad och det går framåt med stormsteg. Jag börjar t.o.m. få lite ”Yaxxon-känsla” i lydnadsträningen och det trodde jag nog aldrig skulle hända. Nisse är samarbetsvillig, han vill förstå vad jag menar, han är uppmärksam och – bäst av allt – han TÄNKER. Jag behöver inte ta till några brösttoner eller bråka med honom utan jag kan, precis som jag gjorde med Yaxxon, visa honom vad jag menar och rätta till utan att det blir jordens cirkus. Svårt att förklara det där, men det känns som att vi börjat kommunicera på riktigt. Nisse kommer aldrig att bli lika balanserad och cool som Yaxxon och det behöver han inte bli heller, men det känns för jäkla gött att han mitt i allt stim och stoj hör vad jag säger och kan koncentrera sig.

 

Spårträningen har verkligen blivit eftersatt 🙁 . Visst, vi har haft riktigt dåligt väder men det är bara en del av sanningen. Jag vet helt enkelt inte vad jag sysslar med eller – rättare sagt – begriper jag inte hur jag ska få till spårarbetet så som jag vill ha det och som det måste vara för att ge bra resultat i IPO-bedömningen. Nisse spårar fantastiskt fint och lågt men det går för fort. Vi får helt enkelt se till att få en intensivträningshelg med Pierre. Han lär vara ganska duktig på det där med spår (också), har vi hört. Ryktesvägen 😎 .

Nibbi har fått lite jullov men förra veckan kom vi igång ordentligt med både dressyr- och hoppträningen igen. I måndags på dressyrlektionen fokuserade vi på galoppjobb och det var som Julia, en av ponnytjejerna som rider före oss, beskrev det ”… vi fick galoppera jättemycket och jättesnabbt på långsidorna, vi red typ i sken!” 😀 Julia rapporterar alltid vad de fått göra när vi kommer för att rida vår lektion.  Vi skenade alltså på långsidorna och samlade/kortade på kortsidorna, nädå men snabbt gick det mellan samlingarna i alla fall 🙂 . När hästarna var riktigt uppe i varv och mjuka och fina gick vi in på volter i både galopp och trav och minskade/ökade volterna rejält. Igår på hopplektionen hoppade vi låga hinder men svåra vägar. Man kan nästan kalla det lydnadshoppning faktiskt.

Min och Nibbis första runda var inte så bra men när jag fått lite välförtjänt skäll av Charlotte gav jag mig fan på att styra med benen och inte ratta med händerna och då fick vi till det. Vi landade dessutom  i rätt galopp nästan hela tiden och jag invigde min fina födelsedagspresent från Jonas, säkerhetsvästen <3 .

 

Annat som hänt är att Silver Bullitts batteri dog efter lång och trogen tjänst – 12 år och drygt 20 000 mil. Bästa bilverkstan, Bilexperten i Lund, beställde hem rätt batteri, jag hämtade batteriet på väg hem från jobbet och Jonas monterade det och nu är Silver Bullitt piggare än nånsin 🙂 . Efter att ha stört oss på kaoset i garaget/verkstan i drygt ett år tog vi tag i det under mellandagarna och resultatet blev (förutom att Sysav-högen växte) en riktigt prydlig verkstadsavdelning med nya krokar för hästkläder och hundselar. Love it!

Jag har även tömt bilen på Yaxxons grejer och det är ju alldeles otroligt vad mycket roligt vi hann med att göra tillsammans <3.

 

ANDRA HALVLEK

Ja vad ska man säga …? Nu har jag officiellt gått in i andra halvlek och efter att inte ha känt mig helt bekväm med det (även om man beaktar alternativet – hur många lever i 100 år 🙄 ?) känns det nu helt ok. Om jag ska vara helt ärlig känner jag faktiskt ingen större skillnad 🙂 .

Det har varit många som frågat vad jag planerat för min 50-årsdag och jag har inte haft nåt bra svar på det. Jag har – som sagt – tyckt att det känts jobbigt att jag, statistiskt sett, redan levt halva mitt liv. Dessutom fyller jag år fem dagar före julafton och alla är endera uppbokade, sönderstressade eller ruinerade. Sen har jag faktiskt ingen direkt kalastradition att falla tillbaka på, utan det var först när Fanny och Max kom till världen som vi startade upp kalaskarriären på min sida av släkten 😎 .

HUR SOM HELST. När Charlotte föreslog att vi skulle gå och ut och käka en god middag och dricka champagne på vår favoritrestaurang Millenium i Höllviken, kändes det som ett alldeles utmärkt förslag. Både Jonas och Jonas var dessutom upptagna med jobb respektive möte med ridsportförbundet så det passade väldigt bra. Charlotte ordnade skjuts både till Höllviken och hem och nånstans här började jag fundera på om det inte var nåt lurt på gång ändå … särskilt i kombination med att hon hade varit och attackshoppat gå ut-kläder (till stundande resa) förra tisdan. Jag nämnde detta för både Jonas och Anneli men ”nä då – det var inget konstigt med nånting” 😀 . Jonas åkte till jobbet som vanligt, jag gjorde mig i ordning och blev hämtad av Charlottes Jonas. Vi fiskade upp Charlotte på vägen och sen släppte han av oss utanför Millenium. Väl inne på restaurangen fick jag mitt livs överraskning. Cirka 30 personer stämde upp i födelsedagssång, Jonas kom farande med en flaska Bollinger och ett glas i högsta hugg och jag höll på att svimma 🙂 . SÅ grundlurad. SÅ glad. SÅ tacksam.

 
Blommor och tavlor
 
Tischa och presentkort att använda till en resa 😎

 
En megahit skaldad till min ära i bästa Onsdagsgruppstradition 😎

Igår var det födelsedag på riktigt. Jag fick lite fler blommor av jobbet och av Anneli och en hett efterlängtad säkerhetsväst av Jonas plus ett välkommet finansiellt bidrag av mamma och pappa <3

 

 

När man blir firad på det här viset på sin 50-årsdag känner man i hjärtat, att man nog gjort någonting rätt och varit en helt ok människa i första halvlek. Bästa känslan. Jag kan för min egen del inte riktigt hitta bra ord för att uttrycka min tacksamhet mot alla som på något sätt varit med om och bidragit till den här överraskningen och kommit ihåg min dag. Helt galet. Tack <3!

I söndags var det dags för VHF:s Ungdomssektions årliga Julshow och vi ”vuxna” var inbjudna till att delta i stafetthoppning mot två ponnylag 🙂 . Det var viktigt att vi skulle ha ett tema och vi kom fram till att vi skulle vara nåt superhjälteliknande (enbart för att få ha glittriga caper) på enhörningar. Så klart hade vi inte en chans mot ponnylagen men vi hade väldigt roligt och var sjukt snygga 😀 . Dessutom hade vi sån tur att Malin fångade tre av oss på film medan Stefan fick med Sanne och Pelle på Raket-Elsas film 😎 . Tack 🙂 !

Sanne och Pelle hade lite igångsättningsproblem i starten men frågan är, om de hade klarat hänga på Raket-Elsa och Royal även om de hade fått en flygande start 🙂

Mia på Faustus mot Maja (tror jag …) på Janine 

Sofia på Benjamin mot Lykke på Palle

Jag på Nibbi – notera särskilt rivstarten OCH den uppenbara ponnytjuvstarten med ivrig hjälp av Årets ridlärare Kelly – mot Ingrid på Max 

The Unicorns <3

Ungdomarna hade verkligen gjort en enastående show med allt ifrån knatteridning till luciatåg och jag är övertygad om att alla som var där och tittade och deltog fick ett minne för livet! GRYMT!

HÄR  på VHF:s Facebooksida finns bilder från showen – scrolla ner en bit så ligger ett album som heter Julshow 2017 där.

Nu rullar veckan vidare och som nr 1 ska jag äta lunch med syrran om 40 minuter 🙂 !