Författararkiv: Nina

Om Nina

Jag som skriver den här bloggen heter Nina och jag lever ett alldeles vanligt men helt underbart liv tillsammans med min man Jonas, min bonusson Sebastian och våra tre ganska ovanliga schäferpojkar Frasse (12 år), Yaxxon (10 år) och Nisse (1 år). Bloggen handlar om livet i allmänhet och - för att citera Jerry Williams - slöjdandet med hundarna i synnerhet :)!

VAD MAN BORDE MEN INTE GJORDE

Veckans tema blir ”vad man borde men inte gjorde” … Nisses penicillinkur tog slut i torsdags och han var pigg som en pelikan hela helgen för att bli hängig igen i måndags. Han åt sin frukost och så på morgonen men han var inte riktigt sig själv och jag bad Jonas hålla kollen. Vid 10 ringde Jonas och berättade att Nisse var stel och allmänt eländig 🙁 . Det var bara för mig att boka veterinärtid snabbt som ögat, åka hem från jobbet (tack gode gud för en förstående chef <3 ) och för oss att åka in för ny provtagning och undersökning. Nisse hade feber 39,6 och sänkan låg på 28 (under 20 är normalt – den låg över 90 när han blev sjuk) och snabbtestet för fästingburet var helt negativt. En ortopedspecialist både tittade på alla röntgenbilder igen och kände igenom hela Nisse och även hon kunde konstatera att det inte gjorde ont i några leder nånstans (herregud som hon drog, bände och vred på min lilla hund ända från nacken och ner till svanstippen 🙁 )  men att han kändes öm i muskulaturen på sidorna om man säger så. Min plan var ju given – skicka på honom en 30-dagars kur med supermegadunderpenicillin – men så blev det inte. Sänkan var för låg och det fanns inga andra indikationer för antibiotika utan planen blev, efter en lång diskussion där jag fick ge mig mot två veterinärer 😳 , att sätta in Metacam och komma tillbaka två dagar senare för ny provtagning plus urinprov. Igår åkte Jonas till veterinären och då hade sänkan gått ner till 24,5, urinprovet var utan anmärkning på provet de gjorde med ”stickan” medan svar på bakterieodling tar 24-48 timmar. Nu ska han stå på Metacam en vecka och nästa onsdag ska det tas en ny sänka och då ska den ligga under 20 om allt står rätt till. Nisse själv tycker inte att han är dugg sjuk just nu och det är ju i och för sig underbart men det är ändå rätt jobbigt eftersom han klättrar på väggarna pga. vilan. Han får gå på promenader och sånt men fram till nästa vecka ska jag undvika att han stimmar upp sig och anstränger sig för mycket. Han rör sig utan anmärkning, han är lika spänstig som vanligt, han är pigg, nyfiken och uppmärksam, han äter som en arg varg, tuggar tuggis så det står härliga till och snor Imzes leksaker mest hela tiden. Han är – med andra ord – lika dryg som vanligt. Igen. Märkligt. Men men. Nu får vi hålla tummarna för normal sänka nästa vecka så vi kan lägga det här bakom oss.

Jag borde både ha tränat med Nisse och städat bilen i helgen men det blev lite kaos av det eftersom Jonas jobbade dagpass och jag fick vara valpvakt åt lilleplutt Imze. När man har en sån liten stolle att hålla reda på inser man hur gött det är när hundarna blir stora nog att fatta alla rutiner 🙂 . Imze kör sina egna rutiner just och det är bara att rätta in sig i ledet. Han är en väldigt aktiv liten kille, den där Imze. I lördags fick han följa med till Knickarp på dagen och fick jobb som ”störning” direkt. Klockren rekrytering, om man frågar mig 🙄 . Det var överspännande att kolla av hela appellplanen med alla skärmar, hinder och apporter, provspringa alla golven i klubbstugan, bli bjuden på lite godis och gå på en spännande promenix i skogen.

På kvällen fick han följa med hem till Sophia, Fredde, Wilma och Vincent i Veberöd på mellomys och även det blev en upplevelse helt i Imzes smak – stort hus, godis, tuggisar och extremt trevliga människor att leka med. När vi kom hem somnade han efter 15 sekunder och började faktiskt snarka 😀 . Imze har för övrigt börjat lära sig sina första trix – sitt, ligg, hit, hämta och lämna leksak och nej. ”Nej” är tyvärr inte hans bästa gren 😀 . Han blir trött ganska fort av att koncentrera sig och igår när han och Jonas tränade på omvänt lockande – eller titta på husse innan du får ta godiset i husses hand – var han väldigt duktig ända till han plötsligt inte orkade tänka mer och gav husse ett spontanbett i näsan 🙂 .

 

Det här med att hämta och lämna leksak verkar vara väldigt naturligt för Imze medan Nisses motto i den åldern var att ”allt jag hittar är mitt” (och du kan inte ta mig). Ett ganska dyrt motto, ska tilläggas, eftersom jag var tvungen att köpa två exakt likadana exemplar av alla leksaker … 🙄 . Numera är Nisse jätteduktig på att hämta och lämna men det blev dyrt, det blev det.

Nisse fick en gå på en härlig lite längre promenad i den snöiga skogen runt Knickarp och det enda vi tränade på var lite fotgående (halter/vändningar), inkallningar och ställande (hopp-stå). Han verkade i alla fall nöjd med miljöombytet <3 .

Nibbi och jag har tränat dressyr, hoppat och varit på utomhusäventyr sen sist. I fredags var det jättefint väder så jag bestämde mig för att skippa ridhuset och ta en tur ute. Vi övade på öppnor på båda hållen, sidförflyttningar och lite tempoväxlingar/övergångar. Sen körde vi lite terapi också, det var ju lixom fullt av krokodiler på vägen ut mot Södra Åkarp enligt Nibbi 🙄 . Än slank han hit, än slank han dit och än slank han ner i diket … MEN vi kom hela vägen och han kunde t.o.m. fokusera på lite trick efter en stund 🙂 .

Dressyren i måndags innebar markarbete och det gick bra, tycker jag. Nibbi blir lite uppskruvad av bommar och bockar och han är inte helt lätt att bromsa i det läget men vi fick till det hyfsat i en sån där ”evighetsövning” som vi körde i både trav och galopp. Kul! På hoppningen i tisdags var det fortsatt fokus på kvicka vändningar och allt vad det innebär. Jag har jättesvårt att lägga tyngden på den ”nya” innerskänkeln – jag tycker verkligen att jag gör det men icke 👿 – och det blir belastning på Nibbi som därför landar i fel galopp lite för ofta och helt i onödan. Jag fick lite välförtjänt skäll och sen blev det galoppera av på liten volt ända till fröken blev nöjd med viktfördelningen åt höger 🙂 . Men säga vad man vill om Nibbi, han är vändbar och hoppar sitt allra bästa i alla möjliga och omöjliga lägen. Helt nytt för oss i tisdags var en s.k. ”trippelbarr” 😯 .

  
(De två streckade linjerna ut från hinder 1a och 1b i båda rundorna är bommar som ligger med ena änden uppe på hindret, de lutar alltså.)


Fatta hur stort ett sånt här hinder ser ut när man kommer emot det i full fart 😯 .

Nu börjar det närma sig helg igen och jag börjar – som vanligt – med att åka till stallet och Nibbi imorgon efter jobbet. Planen är att rida fram ute och sen gå in i nåt ridhus och öva på att lägga vikten i innerstigbygeln i kombination med enkla galoppbyten (galopp – skrittsteg – ny galopp) med hjälp av åttvolter. Hoppsadel och korta hoppläder på. Så får det bli 😎 .

Jonas jobbar hela helgen och jag har bestämt mig för att ta dagarna som de kommer och göra vad jag hinner och har lust med. Kanske städar jag bilen, kanske inte. Typ så 🙂 .

 

VALPHAGE- OCH SJUKSTUGERAPPORT

Nisses pencillinkur tog slut igår och sen i tisdags har vi kickat igång med de vanliga långpromenaderna. Okej, vi har gått långsammare än vanligt och han har fått snooza lite mer, men ändå 🙂 . Han är jättepigg i steget, han har god aptit och är vedervärdigt störig <3. Jösses så dålig han blev, snabbt 🙁 . När man har en hund som Nisse, som man normalt sett blir irriterad på minst två gånger om dagen för att den är så vild blir det extremt obehagligt när ALL energi plötsligt försvinner. Jaja. Nu verkar han i alla fall vara tillbaka i toppform och det är vi så tacksamma för. Heja Nils-Gunnar 😎 !

 

Vi grejade lite med hopp-stå och apportering i onsdags och han tyckte det var superkul. Hopp-stå borde vara Nisses bästa gren – han hoppar ju mer än han går – men han fattar faktiskt inte riktigt vad jag menar. Jag får försöka ett tag till helt enkelt. Apporteringsövningarna körde vi med en av Imzes leksaker – en slags tvättbjörnsorm 🙄 – och det gick väl sisådär. Jag tror att han blev väldigt distraherad av designen helt enkelt.

Imze har börjat komma in i rutinerna ordentligt. Han sover om nätterna, han säger till när han behöver komma ut och gå på toa, han kissar mestadels ute och bajsar alltid ute. Han äter som en arg varg tre gånger om dagen och är väldigt glad och busig. Han älskar godis och börjar förstå att det faktiskt är honom vi menar när vi ropar ”Imze” 🙂 . Han förstår däremot inte alls varför vi blir sura när han biter oss i händerna och drar omkring på mattorna men det kommer väl 😉 . Han har just börjat lära sig att sitta innan han får börja äta och där får jag säga att Nisse var världsklass, i den åldern. Han kunde nämligen sitta och vänta på varsågod redan då men där har Imze en bit kvar 😀 .

Vårt första trick 😜! #nisse #schäfervalp #snartfullärd

A post shared by Nina Palm (@ninapalm67) on

Ser nu att Nisse är aaaaningen äldre än vad Imze är nu på filmen … men visst var han begåvad ändå <3 ?

Imzes öron har börjat räta upp sig och vi har gott hopp om att de ska resa sig inom kort. Ja – öron är viktigt skit 😳 .

 


Öronutveckling – bokstavlig talat 😎 .

 

Frasse var lite knackig i kroppen för ett tag sen – det såg ut som han hade sendrag över ryggen, han såg lixom sned ut och gick lite ostadigt på vänster bakben – och vi samkörde vila för honom med Nisses vila och nu verkar han vara okej igen. Han har hängt med på promenaderna sen i tisdags och har stampat på som vanligt igen 🙂 .

Nibbi och jag har haft en ”vanlig” vecka med allt vad det innebär. I fredags tränade vi själva och det gick bra. Planen var i och för sig att vi skulle ta oss en tur ute men vädret var helt bedrövligt och dessutom hann det nästan bli mörkt innan jag kunde sitta upp 🙄 . I måndags var det dressyrträning och vi började jobba med öppnor … Inte helt enkelt att få till. Jag vet i huvudet vad jag ska göra men att få ut det i benen, sätet och händerna är en helt annan femma 😀 . Det blev lixom skänkelvikning av det hela, hur jag än gjorde i början men det blev bättre allt efter som. Nibbi är fantastiskt tålmodig, det måste jag verkligen säga. Det som konstigt nog gick bäst var öppnor i galopp 😯 . På hoppträningen i tisdags fortsatte vi att fokusera på vägar och svängar och det gick ganska bra. Nån runda var riktigt kass och fördelen med det var att jag visste exakt varför det blev dåligt och kunde rätta till felen till nästa runda, som blev bra. En lagom- eller normalträning, om man säger så 🙂 . Idag är det strålande väder ute och om det inte är allt för isigt och halt ute ska vi ta oss en runda och träna öppnor på grusvägarna, bästa hästen och jag.

Planerna för helgen är träning med Nisse, städning av Silver Bullitt som liknar en soptipp (vilket syns extra tydligt sen han fick ny vindruta igår) och övertidsjobb. Det är helt magiskt vad saker och ting händer i klump. Man kan lugnt säga att blossen har rullat den senaste månaden och som en skänk från ovan kom det ett nytt övertidsprojekt på jobbet 🙂 . Det är faktiskt helt ok att åka in och jobba några timmar på helgen om man inte är beordrad utan gör det frivilligt.

En olycka kommer sällan ensam

I måndags morse var Nisse lika vild och galen på morgonturen som han brukar vara. Full rulle runt runt 🙄. När vi skulle gå in såg jag en sån där ”jag mår nog lite illa för att jag inte ätit på länge”-slemsträng i hans ena mungipa. För första gången i sitt liv åt han inte sin frukost 🙁 . Jag släppte ut honom igen innan jag stack till jobbet, för säkerhets skull, och magen var ua.

På dan fick jag info från Jonas om att Nisse var hängig och när jag kom hem fick jag veta att han gått bakom Jonas på eftermiddagsturen. Exakt samma scenario som med Yaxxon och jag fick panik. På riktigt 😩. Kastade mig i bilen med Nisse och ringde djursjukhuset där ingen svarade på akuttelefonen 😨 . Ringde veterinärkliniken – Öresunds Veterinärklinik – som ligger närmast och som skulle stänga om mindre än en timme. Tjejen som svarade hörde nog paniken i min röst för hon erbjöd sig genast att fråga veterinären om vi kunde komma in ändå och det kunde vi ❤️. Tack gode gud!

Nisse blev undersökt på alla möjliga sätt – manipulation av alla leder, koll av prostatan, röntgen av buk och lungor och blodprov. Det visade sig att hans sänka låg över 90 och att han hade 39,9 grader i feber. Det enda som syntes på röntgen var en liten liten avvikelse på ena lungan som lika gärna kunde bero på att han andats väldigt snabbt på röntgenbordet (inget i magen, inget runt hjärtat, ingen spondylos eller liknande) och så hördes ett svagt biljud när han andades. Inte tillräckligt klockrena fynd för lunginflammation så diagnosen blev feber och infektion. Han fick pencillinspruta och smärtstillande och sen åkte vi hem. Senare på kvällen fick jag i honom liiiite skonkost i burkform som vi hade hemma och redan igår morse var han mycket piggare 😊. Han mådde bättre men inte bra. Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet fick jag honom att äta lite mer och redan på kvällen var han ganska störig på rundan 😍. Tänk ändå, hur helt underbart det kan vara med en riktigt störig hund 🙈.

Idag har han ätit en hyfsad frukost (förstärkt med en av Jonas mumsiga pannbiffar 😜) och verkar må rätt så bra. Nu står han på antibiotikabehandling och måste ta det lugnt och blir han alldeles för vild blir det koppel på.

Nisse är på bättringsvägen men vi lämnar honom inte utan uppsikt. Jag har tagit en semesterdag idag eftersom Jonas har utbildningsdag på jobbet.

Herregud så rädd jag blev. I måndags. Det var som att leva i en film när allt som hände med Yaxxon verkade hända igen. Exakt samma symtom. Exakt samma plötsliga förlopp. Det var egentligen först när jag såg röntgenbilderna som jag förstod – på riktigt – att Nisse INTE hade en blödning i buken.

Ett stort fång rosor som tack till Öresunds Veterinärklinik för att vi fick komma in trots att ni snart skulle stänga, för att Nisse fick alla upptänkliga undersökningar, för att ni mailade över journal och röntgenbilder till Djursjukhuset fall i fall Nisse skulle bli sämre under natten och – framförallt – för att veterinären Sofia ringde igår för att fråga hur det var med lille Nisse ❤️. Läs mer

VÄLKOMMEN IMZE :)!

Jahaja. Då har vi blivit med valp igen. Chocker … eller inte 😀 . Valpen, som är liten och svart med en vit fläck på bröstet heter Demonen’s Razk men kommer att kallas Imze eftersom Jonas röstläge och dialekt inte matchar namnet Razk så bra 😳 . Man vill ju att det ska låta någorlunda gulligt när man ropar på sin puppy 🙂 . Kärt barn har många namn, Irenes arbetsnamn för Imze är Jesus.


Imzedrift’s Björn


KORAD Demonen’s Gruffa

Imze flyttade hem till oss i lördags och sen dess har ingenting varit sig likt. Han är jätteglad, jättehungrig och har ett sanslöst antal infall per tidsenhet 😯 . Nisse var busig – trodde jag – men detta … gode gud. Han hänger – vi snackar alltså bokstavligen – i gardinerna, släpar runt på mattorna, gnager på soffan och rycker ut kontakter fortare än en höna skiter så det gäller att vara på helspänn hela tiden. Det är tur att han verkar vara en väldigt lycklig kille i grunden för vem som helst hade blivit helt deprimerad av att höra ordet NEJ så ofta som Imze får höra det 😳 . Han äter, sover, leker och går på toa och verkar – som sagt – vara en väldigt sorglös kille så här långt.

 

_

_

_
Frasse är så där imponerad av att ha blivit gammelfarfar igen men tar det med ro och Nisse blev snabbt vänligt nyfiken efter att ha blivit mycket upprörd när han såg Imze i sitt kök för första gången. Det ska nog gå bra. Nu ligger de ofta och tittar och snoozar på varandra genom grinden. Vi tar det väldigt lugnt med tanke på våra tidigare erfarenheter och med tanke på Nisses något i överkant hetlevrade temperament 😳 .

I söndags flydde jag och Nisse valpkaoset för att träna med våra vänner ute i Knickarp, där det hade fallit en väldig massa snö. Alla skärmar hade blåst omkull och begravts under snön 😯 . Nisse har ju inte sett så värst mycket snö under sina två vintrar i livet och tyckte det var hur kul som helst att rejsa omkring och mumsa snö i pauserna <3 . När han hade fått blåsa ur sig ordentligt körde vi ett riktigt bra och roligt pass lydnad. Egentligen hade jag tänkt träna både hopp- och A-hinder men det blev inget av med det på grund av all snö. Så duktig han börjar bli. Min lille storebror 🙂 . Igår gick vi på en lång promenad, bara jag och Nisse, och passade på att träna lite här och var. Har börjat med ”hopp-stå” och det kan nog funka, bara jag inte använder leksak/boll utan godis iaf nu i början.

Apropå träningskompisar blev Natalie Finke och Imzedrift’s Claudia ”Årets IPO-hund 2017”. Så roligt! Så värda! Grattis 🙂 .

 

Jag och Nibbi har tränat vi med. I fredags red jag tillsammans med Matilda och Louise, i måndags hade vi dressyrlektion och igår hoppade vi. På dressyren tränade vi på rakriktning, halvhalter (utan att fälla överkroppen bakåt för min del) i alla gångarter och ökningar och minskningar. Jag var helt slut efteråt och har fortfarande träningsvärk i magen 😳 . I tisdags på hoppningen tog vi upp dressyrträningen och jobbade ökningar, samlingar och – som lök på laxen – tajta svängar som krävde MYCKET jobb med skänklarna (benen).

Den blå linjen är banan vi hoppade och den röda är uppvärmningsövningen. Full sula hela långsidan, samla innan noggrann hörnpassering och så halvt igenom över hinder, full sula tillbaka längs med långsidan, samla innan noggrann hörnpassering och 10 meters volt över en kort bom (max 1,5 meter) med två grindar runt om.

Det var nog fler än jag som tänkte ”det där kommer aldrig att gå!” men vi klarade både den supertajta svängen, pricka volten över den superkorta bommen och banan. Banan med fyra studs och en tvåkombination. Den känslan! Jag var så stolt och glad att jag nästan inte kunde somna sen 😀 . Det var ju ett tag sen jag hade just den känslan efter en hoppträning, om man säger så 🙄 .

Sedan sist jag skrev i bloggen har Sebastian hunnit fylla 18 år och det är helt galet, att den lilla och stundtals rätt stökiga killen har blivit myndig och det med den äran. Han sköter skolan, han jobbar extra med kundsupport på ett larmföretag, han planerar för framtida studier, han håller på att ta sitt körkort, han bryr sig om sin familj, sin släkt och sina vänner och är i allra största allmänhet den bästa – och stiligaste – bonusson man kan ha <3. Stolt. På riktigt.

 

Nu är det strax helg igen och den lär bli ganska valpig eftersom Jonas jobbar nätter. Förhoppningsvis kan jag och Nisse får till lite träning och förhoppningsvis kan någon hjälpa oss med att filma lite. Det var länge sen nu 🙂 .

 

EN MÅNAD SENARE

Nu var det allt bra länge sen. Igen 🙄 . En hel månad har gått och mycket har hänt. Både bra och roliga saker och en riktigt, riktigt sorglig sak 🙁 .

Det allra värsta som kunde hända, hände den 23 december. Yaxxon dog. Alldeles för tidigt. Alldeles för plötsligt. Ena dagen var han frisk, studsig, glad och som vanligt och andra dagen var han borta. Jag hade ju aldrig trott att det skulle vara min pigga, fina och jättefräscha 10-åring som stod näst på tur att gå över regnbågsbron. Men det gjorde han och sakta men säkert börjar vi vänja oss vid att han inte finns med oss längre. De första dagarna kunde jag knappt andas. När han fick sin sista spruta var det som om någon slet hjärtat ur kroppen på mig och vred om. Det var inte hans tur. Sorgen är fortfarande stor och påtaglig, men nu kan vi prata om Yaxxon och minnas hans egenheter utan att halsen snörs ihop och ögonen börjar bränna.

 

 

När jag hade hämtat urnan med Yaxxon i och körde hem med honom bredvid mig på passagerarsidan spelade de en låt på radion och den kan jag fortfarande inte lyssna på utan att bli väldigt, väldigt sorgsen. ” … jag trodde änglarna fanns, bara i, bara i himmelen men det var innan jag mötte dig, nu har jag en ängel här hos mig …” När jag orkar ska jag göra ett bildspel över våra tio år tillsammans med den här musiken. Yaxxon var min ängel när han levde och nu är han min ängel, fast någon annanstans.

Julen firade vi hemma hos mamma och pappa i Åhus tillsammans med Lotta, Håkan, Max och Polly. Sebastian var hos mamma, Fanny jobbade och Frasse och Nisse fick stanna hemma. Det blev en mysig julafton med alldeles för mycket god mat … herregud så rund jag har blivit den senaste månaden förresten 😯 . Igår tänkte jag ha på mig mina gamla Levis-jeans men det blev inget av med det för jag kunde inte knäppa dem ens en gång 😳 . Jag har ju haft min slarvdag på fredagar ända sedan jag gick ner mina 10 kilo med Viktväktarna för snart två år sen men de senaste två månaderna – typ – har fredagarna varat ända till söndagarna om man säger så. Jaja. Det är bara att ta tag i det igen och förhoppningsvis kommer jag i mina gamla jeans om ett tag igen 🙂 .

Nyårsafton firade vi hemma hos Charlotte och Jonas i deras nya jättefina lilla hus i Skabersjö tillsammans med Lollo, Sanne, Påjje, Katarina och Hampa. De två sistnämnda hade jag aldrig träffat förut men de var från Kristianstad de med (precis som jag och Charlottes Jonas) så det visade sig att vi i princip var släkt ändå 😀 . Världen är bra liten. Så är det. En supermysig nyårsafton hade vi iaf med – återigen – jättegod mat, bubbel och fyrverkerier på behörigt avstånd. Även Frasse var mycket nöjd med kvällen 😉 .

Nisseträningen har jag faktiskt varit riktigt seriös med de senaste veckorna. Vi har spårat ( 😯 ) och tränat lydnad och det går framåt med stormsteg. Jag börjar t.o.m. få lite ”Yaxxon-känsla” i lydnadsträningen och det trodde jag nog aldrig skulle hända. Nisse är samarbetsvillig, han vill förstå vad jag menar, han är uppmärksam och – bäst av allt – han TÄNKER. Jag behöver inte ta till några brösttoner eller bråka med honom utan jag kan, precis som jag gjorde med Yaxxon, visa honom vad jag menar och rätta till utan att det blir jordens cirkus. Svårt att förklara det där, men det känns som att vi börjat kommunicera på riktigt. Nisse kommer aldrig att bli lika balanserad och cool som Yaxxon och det behöver han inte bli heller, men det känns för jäkla gött att han mitt i allt stim och stoj hör vad jag säger och kan koncentrera sig.

 

Spårträningen har verkligen blivit eftersatt 🙁 . Visst, vi har haft riktigt dåligt väder men det är bara en del av sanningen. Jag vet helt enkelt inte vad jag sysslar med eller – rättare sagt – begriper jag inte hur jag ska få till spårarbetet så som jag vill ha det och som det måste vara för att ge bra resultat i IPO-bedömningen. Nisse spårar fantastiskt fint och lågt men det går för fort. Vi får helt enkelt se till att få en intensivträningshelg med Pierre. Han lär vara ganska duktig på det där med spår (också), har vi hört. Ryktesvägen 😎 .

Nibbi har fått lite jullov men förra veckan kom vi igång ordentligt med både dressyr- och hoppträningen igen. I måndags på dressyrlektionen fokuserade vi på galoppjobb och det var som Julia, en av ponnytjejerna som rider före oss, beskrev det ”… vi fick galoppera jättemycket och jättesnabbt på långsidorna, vi red typ i sken!” 😀 Julia rapporterar alltid vad de fått göra när vi kommer för att rida vår lektion.  Vi skenade alltså på långsidorna och samlade/kortade på kortsidorna, nädå men snabbt gick det mellan samlingarna i alla fall 🙂 . När hästarna var riktigt uppe i varv och mjuka och fina gick vi in på volter i både galopp och trav och minskade/ökade volterna rejält. Igår på hopplektionen hoppade vi låga hinder men svåra vägar. Man kan nästan kalla det lydnadshoppning faktiskt.

Min och Nibbis första runda var inte så bra men när jag fått lite välförtjänt skäll av Charlotte gav jag mig fan på att styra med benen och inte ratta med händerna och då fick vi till det. Vi landade dessutom  i rätt galopp nästan hela tiden och jag invigde min fina födelsedagspresent från Jonas, säkerhetsvästen <3 .

 

Annat som hänt är att Silver Bullitts batteri dog efter lång och trogen tjänst – 12 år och drygt 20 000 mil. Bästa bilverkstan, Bilexperten i Lund, beställde hem rätt batteri, jag hämtade batteriet på väg hem från jobbet och Jonas monterade det och nu är Silver Bullitt piggare än nånsin 🙂 . Efter att ha stört oss på kaoset i garaget/verkstan i drygt ett år tog vi tag i det under mellandagarna och resultatet blev (förutom att Sysav-högen växte) en riktigt prydlig verkstadsavdelning med nya krokar för hästkläder och hundselar. Love it!

Jag har även tömt bilen på Yaxxons grejer och det är ju alldeles otroligt vad mycket roligt vi hann med att göra tillsammans <3.

 

ANDRA HALVLEK

Ja vad ska man säga …? Nu har jag officiellt gått in i andra halvlek och efter att inte ha känt mig helt bekväm med det (även om man beaktar alternativet – hur många lever i 100 år 🙄 ?) känns det nu helt ok. Om jag ska vara helt ärlig känner jag faktiskt ingen större skillnad 🙂 .

Det har varit många som frågat vad jag planerat för min 50-årsdag och jag har inte haft nåt bra svar på det. Jag har – som sagt – tyckt att det känts jobbigt att jag, statistiskt sett, redan levt halva mitt liv. Dessutom fyller jag år fem dagar före julafton och alla är endera uppbokade, sönderstressade eller ruinerade. Sen har jag faktiskt ingen direkt kalastradition att falla tillbaka på, utan det var först när Fanny och Max kom till världen som vi startade upp kalaskarriären på min sida av släkten 😎 .

HUR SOM HELST. När Charlotte föreslog att vi skulle gå och ut och käka en god middag och dricka champagne på vår favoritrestaurang Millenium i Höllviken, kändes det som ett alldeles utmärkt förslag. Både Jonas och Jonas var dessutom upptagna med jobb respektive möte med ridsportförbundet så det passade väldigt bra. Charlotte ordnade skjuts både till Höllviken och hem och nånstans här började jag fundera på om det inte var nåt lurt på gång ändå … särskilt i kombination med att hon hade varit och attackshoppat gå ut-kläder (till stundande resa) förra tisdan. Jag nämnde detta för både Jonas och Anneli men ”nä då – det var inget konstigt med nånting” 😀 . Jonas åkte till jobbet som vanligt, jag gjorde mig i ordning och blev hämtad av Charlottes Jonas. Vi fiskade upp Charlotte på vägen och sen släppte han av oss utanför Millenium. Väl inne på restaurangen fick jag mitt livs överraskning. Cirka 30 personer stämde upp i födelsedagssång, Jonas kom farande med en flaska Bollinger och ett glas i högsta hugg och jag höll på att svimma 🙂 . SÅ grundlurad. SÅ glad. SÅ tacksam.

 
Blommor och tavlor
 
Tischa och presentkort att använda till en resa 😎

 
En megahit skaldad till min ära i bästa Onsdagsgruppstradition 😎

Igår var det födelsedag på riktigt. Jag fick lite fler blommor av jobbet och av Anneli och en hett efterlängtad säkerhetsväst av Jonas plus ett välkommet finansiellt bidrag av mamma och pappa <3

 

 

När man blir firad på det här viset på sin 50-årsdag känner man i hjärtat, att man nog gjort någonting rätt och varit en helt ok människa i första halvlek. Bästa känslan. Jag kan för min egen del inte riktigt hitta bra ord för att uttrycka min tacksamhet mot alla som på något sätt varit med om och bidragit till den här överraskningen och kommit ihåg min dag. Helt galet. Tack <3!

I söndags var det dags för VHF:s Ungdomssektions årliga Julshow och vi ”vuxna” var inbjudna till att delta i stafetthoppning mot två ponnylag 🙂 . Det var viktigt att vi skulle ha ett tema och vi kom fram till att vi skulle vara nåt superhjälteliknande (enbart för att få ha glittriga caper) på enhörningar. Så klart hade vi inte en chans mot ponnylagen men vi hade väldigt roligt och var sjukt snygga 😀 . Dessutom hade vi sån tur att Malin fångade tre av oss på film medan Stefan fick med Sanne och Pelle på Raket-Elsas film 😎 . Tack 🙂 !

Sanne och Pelle hade lite igångsättningsproblem i starten men frågan är, om de hade klarat hänga på Raket-Elsa och Royal även om de hade fått en flygande start 🙂

Mia på Faustus mot Maja (tror jag …) på Janine 

Sofia på Benjamin mot Lykke på Palle

Jag på Nibbi – notera särskilt rivstarten OCH den uppenbara ponnytjuvstarten med ivrig hjälp av Årets ridlärare Kelly – mot Ingrid på Max 

The Unicorns <3

Ungdomarna hade verkligen gjort en enastående show med allt ifrån knatteridning till luciatåg och jag är övertygad om att alla som var där och tittade och deltog fick ett minne för livet! GRYMT!

HÄR  på VHF:s Facebooksida finns bilder från showen – scrolla ner en bit så ligger ett album som heter Julshow 2017 där.

Nu rullar veckan vidare och som nr 1 ska jag äta lunch med syrran om 40 minuter 🙂 !

ÄNTLIGEN LITE VINTERVÄDER

Nr 1 – vågar man hoppas att vintern är här för att stanna ett tag? Nr 2 – kommer jag att kunna öppna dörrarna på min bil när jag ska köra hem efter jobbet? Jag har väldigt svårt för att åka omkring i en jätte-jätte-jättesmutsig bil och tänkte att jag skulle vara lite smart och köra en biltvätt före jobbet och låta den stå och torka i garaget under dagen för att undvika att dörrarna fryser fast. Bara det att garageporten havererat och nu står Silverbullitt på gatan här utanför i minusgrader 👿 . Jag köpte även ett sånt där silikonstift som jag skulle kleta in listerna med innan hemfärd … ORKA 🙄 !

Jaja. Det blir som det blir med det är och lite våld brukar lösa det mesta, tänker jag.

Nu var det ett tag sen igen. Dagarna har fortsatt att rulla iväg i en jäkla fart och det har egentligen inte hänt så mycket. Det bestående intrycket är att jag gått med hundar, torkat hundar, dammsugit, moppat golv och tvättat hundhanddukar så att tvättmaskinen gått varm. JÄVLA skitväder, rent ut sagt! Jag har väl aldrig varit med om maken till långdragen höstjävel (pardon my french 😳 !). Det var nästan så jag bröt ihop av lycka igår när det började snöa! Det kan nästan vara värt att jag får bända upp dörrarna på bilen med kofot faktiskt, bara jag slipper regn, blåst, lera och skitiga hundar 🙂 .

Nisseträningen har till största delen ägt rum inomhus och vi fortsätter med att rätta till positionen i fria följet, apporteringen och sitt/ligg under gång. Det där med att backa honom i positionen är inte det lättaste. Eftersom jag inte fixar att gå omkring och klämma fast en boll i armhålen (har provat 100 gånger och … nä, funkar inte) har jag nu lånat en sån där magnetboll av Lars och Tazz. Kan ju inte bli annat än bra med just den bollen, med tanke på deras framgångar 😎 .


Lars och Tazz tog brons på Riesen VM 2016

Jag tänker inte ha bollen i armhålan men däremot uppe på skuldran. Jag återkommer med rapport 🙂 . För en gångs skull tänkte jag lugna ner mig och inte shoppa loss förrän jag testat produkten, så att det inte blir som med den där kampdutten med ben till framåtsändandet.

Igår var vi och tränade ett skyddspass och det kändes bra. Nisse är ju en känslosam kille och behöver öva på att sortera bland sina känslor. Han är endera överglad och jättebusig eller också är han arg (Dalle tyckte att han såg helt livsfarlig ut 😀 ) … för att uttrycka det enkelt. Han måste lära sig att jobba i rätt känsloläge i olika situationer och det var så intressant att se Pierre jobba med honom en bra stund igår och dessutom få förklaringar till vad som hände under tiden. Mitt i alltihop fick jag instruktionen att sätta Nisse fot och gå fritt följ med honom i en fyrkant med vänstersvängar och så fint har han ALDRIG gått, totalt fokus på mig och med perfekt energi. Hur gick det till lixom 😯 ?! Det är i detaljerna det sitter och nu ska vi grunda ordentligt, så att både jag (som aldrig har tränat skyddsarbete) och Nisse lär oss. Nisse var helt slut mentalt efter träningen och sov som en sten ända till det var tid för långrundan på kvällen.

Igår fyllde Frasse 13 år och det firades med lite extra gott i maten – vilket han inte föreföll notera över huvudtaget -, ganska mycket godis vid sidan av maten, slemmig tuggis och en långpromenad i relativt krispigt vinterväder 🙂 . Frasse har bott hos oss i 8 år nu och när han fyllde 5 år, hade han just kommit och fick ett paket av sin förra familj (husse, matte, barnen och kaninen Stampe <3 ). Året efter fick han ett brev från sin efterträdare 🙂 .

 

Apropå hundar har vår Faxe extraknäckt som filmstjärna i en film om Grannsamverkan. Han är sig lik, den lille stollen <3. Gå in på Helsingborg Stads Facebooksida och kolla videoklipp om just Grannsamverkan (kunde inte dela filmen här, tyvärr).

Ridningen har gått bra de här veckorna, om man inte räknar studsdelen av hoppträningen förra veckan 🙄 . Det var 5 studs på rad och jag vet inte vad det är men jag tycker det är skitläskigt och rider med handbromsen åtdragen … Eller jo, jag VET vad det är och det är att hindrena kommer emot oss i en jäkla fart och jag känner det som att vi kommer att störta när som helst 🙁 . Nibbi tycker å sin sida att studs är buskul men eftersom jag bromsar blir det ju svårt för honom att studsa. Vi red ett konditionspass med en fyrkombination med ett galoppsprång mellan varje hinder på ena långsidan i ridhuset och med studsen på andra långsidan. Kombinationen satte jag och Nibbi direkt utan problem och där vågade jag gasa men i studsen blev det mesridning. Charlotte var jättesnäll och plockade ner 2 hinder i studsen när det var vår tur så vi fick konditionsträna i två kombinationer istället. Jag hoppas verkligen att vi får till det här med tiden för det är jättedrygt att rida med rädsla. Vi ska studsa satan i gatan ända till det sitter! Ja just det – Nibbi har nog aldrig blivit så duschad som de senaste 14 dagarna, vita ben i kombination med lera skojar man inte bort 🙄 . I och för sig är han en mästarrullare också men leran på halsen kan man ju iaf borsta bort.

Förra helgen var det KM i hoppning och jag var funktionär på banan tillsammans med Alexander och Ebba, de hade jordens koll på läget så det var bara för mig att lyda order. Perfekt! Stort grattis till årets klubbmästare i hoppning för ponny – Sandra Sörensen med  Djessie – och årets klubbmästaree för häst – Matilda Johansson med Costa Plenty. Lite extra grattis till Matilda och Costa Plenty ”Pelle” som både blev klubbmästare i dressyr och hoppning och kombimästare. Sa jag det förresten? Att Nibbi tränar i samma specialgrupp som mästarhästen och hans stormatte Sanne 🙂 ? It might rub of 😎 .


Den snygga förklass- och KM-banan på plats (här 60 cm). Ponny-KM körs i Lätt C (10 cm högre för de som startat Lätt A) och storhäst körs på 1 meter (110 för de som startat 1,20).


Matilda, Pelle och den blågula rosetten 🙂

Annat som vi hittat på sen senast att är att vi firat Sebastians kusin Filip på 8-årsdagen med ett riktigt trevligt kalas i Östra Grevie. Man märker att tiden går när barnen börjar önska sig pengar i födelsedagspresent 🙂 .

Nu fick vi just mail om att garageporten är åtgärdad och det är bara att galoppera iväg och hämta bilen. Jag tror inte att dörrarna hunnit frysa fast men man vet aldrig så håll gärna en tumme 🙂 .

 

26 DAGAR KVAR TILL JULAFTON

Så blev det ny vecka igen. POFF! Lite väl bra snurr på tiden just nu, tycker jag. Jag läste nån form av logiskt resonemang kring varför tiden går snabbare och snabbare, ju äldre man blir. Jo, när man var liten kändes ju en dag lika lång som ett år (den känslan kan man fortfarande få men förutsättningen är vanligtvis att man gör nåt riktigt tråkigt, bara för att det är obligatoriskt 🙄 ) och förklaringen ska – enligt resonemanget – vara att t.ex. en vecka i ett barns liv motsvarar en betydligt större del av den totala livslängden än vad en vecka gör för t.ex. en 50-åring. Lätt som en plätt, helt logiskt.

HÄST

Förra veckan gick, som sagt, jättefort. I måndags och tisdags red jag Nibbis vikarie Jackson, en jättefin men ganska ung häst av lite större modell. Dressyrlektionen gick väl ganska bra även om han blev trött av övningarna eftersom han verkligen fick koncentrera sig. Hopplektionen … den arkiverar vi. Jag hade väldigt svårt att få fram Jackson för skänkeln och när jag slutade driva stannade allt av. I det läget vågade jag helt enkelt inte hoppa. Vi tog ett skutt men eftersom jag var så upptagen med att få honom att bjuda framåt kunde jag inte fokusera på vägen och … ja. Medan de andra hoppade red jag lite dressyr där jag inte var i vägen och så var det med den saken. Inga skugga ska falla på Jackson utan det var jag som inte hade kraft nog i skänklarna att reda ut det.


Jackson

I fredags var Nibbi tillbaka på jobbet och vi inledde med en tuff dressyrlektion med fokus på skänkelvikningar. Efter en viljornas kamp de luxe (där även Nibbis matte Charlotte var inblandad) fick vi till det riktigt bra, flera gånger 🙂 . Så härligt det var att sitta upp på ”min” häst och så pigg han var <3.

I söndags hoppade vi på förmiddan och det är bara att konstatera, att jag har en rejäl formsvacka i hoppningen 🙁 . Nibbi gjorde så gott han kunde men jag fick helt enkelt inte fram flytet som vi haft förut. Jag rattade med tyglarna, var obeslutsam, drev dåligt och övertänkte alla svängar och avstånd. Helt sjukt, att det kan bli så där dåligt helt plötsligt, men så har det blivit. Jag hoppas verkligen att det vänder snart, att jag tar mig samman för när jag rider så illa är det inte lätt att vara häst 😳 . Vi fick till några bra skutt och landningar men på det stora hela kändes det inte alls bra. Efter hoppning ska man riva banan och baxa undan alla hinder och medan vi gjorde det fick hästarna – Lena, Tyskan, Faustus och Nibbi – ströva runt och götta sig i ridhuset 🙂 . Nibbi och Faustus – the Skäckstenizers – har för övrigt en riktig bromance <3.

  Igår fick jag ett stresspåslag de luxe innan dressyrträningen 😯 . ”Vår” dressyrsadel var upptagen av Dina och Wilde, som trimmade ett pass precis när det var dags för mig att sadla och när jag skulle ta ner hoppsadeln upptäckte jag att fårskinnspadden var borta och som nödlösning fick jag montera loss en padd från en annan sadel och krångla fast den under Nibbis sadel. När detta var klart upptäckte jag att min ridhjälm var borta och innan jag hade hittat en som passade i lånehjälmslådan hade jag gått i konen på riktigt 🙄 . TACK O LOV hjälpte Malin mig att tränsa Nibbi och ta honom till ridhuset <3 .När jag väl kom till ridhuset hade min ridhjälm lokaliserats där (tog tydligen av den när vi rev banan i söndags) och min puls gick ner till normala 62 … Vissa dagar alltså 👿 ! Ridningen gick bra. Vi red ett ganska lugnt pass efter en tuff helg. Ja, just det – jag hittade padden under en ponnysadel och nu är den märkt, det står NIBBI med stooooora röda bokstäver under den. Tack bästa Sofia för hjälpen <3 !

HUND

Nisses träning går framåt. Vi grejar med detaljer inomhus och det går ganska bra. Apporteringen går mestadels bra men ibland spinner han loss alldeles och då är det bara att lägga undan apporterna och göra nåt annat. I söndags efter ridningen åkte vi till Knickarp i ösregn, blåst och 3 graders ”värme” och körde först lite lydnad med andra hundar på planen. Nisse var helt med mig hela passet och även om det var lite extra studsigt och busigt var jag jätteglad över det 🙂 . Pierre hjälpte oss med tajmingen i belöningen i ronderingsträningen och vi fick till det riktigt bra flera gånger. Vi körde på två skärmar och fick jobba in ”HÄR!” (kom till mig) ”RONDER!” (spring vidare och runda skärmen tajt). Trots vädret var det riktigt roligt att träna! Bara det hade jag ju aldrig trott skulle vara möjligt 😀 . Efter lite vila fick Nisse sitt första ”skydds”-pass sen i augusti och han var jätteduktig. Eftersom jag blir så stressad bara av tanken på att råka göra fel med linan och släppa fram Nisse för långt, hålla honom för kort eller – i allra värsta fall – tappa honom fick jag sätta fast honom i en lina som redan satt fast i ett träd och istället stötta upp med kopplet vid sidan av Nisse istället, bara för att få in ”känslan”. Vi tränade på startkommando, bett, belastning, hålla ärmen/kudden stilla, lägga sig, loss, lämna ärmen/kudden till figuranten, gå tillbaka och sen starta om. Jag älskar när jag förstår vad jag tränar på, varför jag tränar på det och får tydliga instruktioner till på köpet 🙂 . När det sen inte blir för mycket cirkus och hallaballoo är det ännu bättre. Så roligt vi hade, både jag och Nils-Gunnar 😎 .

SOCIALT

I fredags efter ridningen käkade vi en god thaimiddag i ridhusets cafeteria. Det var Carro – Arthurs matte – som dessvärre har fått ridförbud ett tag på grund av en olycklig skada i ryggen som var så snäll och köpte med sig thaimat till oss allihop 🙂 . Det var ett helt gäng ryttare med respektive + ridlärare som satt kvar en bra stund. Efter maten bjöd Maj på en sanslöst god tårta till kaffet. Lyxigt!

I lördags åkte vi till Åhus för att fira pappas 75-årsdag med familjemiddag i form av en medelhavsbuffé 🙂 . Hur mysigt som helst och – som vanligt – hade mamma fixat så mycket mat att vi fick med oss matlådor hem 😀 . Pappa blev jätteglad för sina presenter, närmare bestämt luktegott och ett inramat foto på Fanny från studenten.

SHOPPING

Min dunjacka, som jag köpte för minst 5 år sen hade börjat se lite väl dassig ut med utstickande dun och evighetsfläckar och jag var helt tvungen att köpa en ny ”gå till jobbet”-jacka. Jag ville ha en kappa den här gången och hittade den perfekta dunkappan på nätet. Det är alltid lite gambling att shoppa kläder på nätet men den här gången hade jag tur – kappan är lika snygg i verkligheten som på bilden i XXL:s nätshop och dessutom passar den perfekt 😎 .


Nya kappan och i nederkant skymtar den gamla sunkiga mattan 🙂

Adjektivet ”dassig” räcker inte för att beskriva hur vår gamla matta i hallen såg ut 🙄 . När jag hade städat en kväll i veckan fick jag helt enkelt panik, mätte liket och kastade mig ut på nätet (igen) och googlade ”matta 80 cm x 300 cm” för att se om det fanns nån snygg matta i rätt storlek till ett rimligt pris. Hittade en röd snygg Gabbeh till rimligt pris, kollade med Jonas om den funkade för honom med och vips hade jag klickat hem den. Två dagar senare kom mattan med posten och vår hall ser riktigt civiliserad ut igen 🙂 . Kan varmt rekommendera alla mattsökande ett besök på http://www.carpetvista.se!

 

Pro Pet hade utförsäljning av hundfällar i helgen och Charlotte, som hade planerat att åka dit köpte tre nya jättefina fällar i ”pojkfärger” till oss. Tack för servicen <3 !

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med veckans shopping – så många bra grejer utan att behöva trängas och stöka med en massa folk i en endaste affär. Älskar det 🙂 !

Idag väntar hoppträning – måtte det gå bättre än senast – och till helgen är det KM i hoppning som ska råddas. Nånstans däremellan hoppas jag att vädret skärper till sig rejält så att det blir läge för spårträning med både Nisse och Yaxxon. Det ser dystert ut just idag men det var ännu värre igår. Hoppet lever 😎 !

NOVEMBERSCHLETEN

Nu har dagarna verkligen rullat iväg med en jäkla fart. Snart är den här stressiga månaden strax till ända och det känns rätt skönt, även om det hänt rätt mycket roliga saker 🙂 . I lördags var vi t.ex. hemma hos Sophia och Fredrik och hade en riktigt mysig kväll med god grillmiddag, uppdatering om livet, lockhäng och perversa mängder godis 😎 . Passade även på att träna lite passiv markering av ostbåge med Fredriks tjänstehund Jäger FM Jonis III) 🙂 .

I helgen som gick jobbade jag både lördag och söndag i ett övertidsprojekt på jobbet. Jag har en helt ok lön – jag gnäller verkligen inte – men det finns normalt sett inte så stora möjligheter att tjäna extra pengar till större utgifter, som t.ex. nya vinterdäck och julafton 🙄 . När det väl dyker upp ett projekt, som det här, vill man lixom hoppa på tåget och dryga ut kassan 😎 . Jag har sammanlagt jobbat 18 timmar övertid och känner mig faktiskt riktigt duktig.

Tyvärr har det inte blivit så mycket Nisse-träning de senaste helgerna men han har fått en del lydnads- och fysträning och verkar tycka att det är roligt det med så jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete. December blir lugnare på alla fronter och då ska vi ta igen både spår- och skyddsträning. Eftersom vi bor här nere i södern är snörisken inte så värst överhängande. När det väl kommer lite snö blir det snökaos i 48 timmar och sen töar allt bort igen. Lydnadsträningen fortsätter att gå bra. Han är på hugget, den lille Nils-Gunnar, och söker själv aktivitet/samarbete när vi är ute och springer före upp på övervåningen när vi är inne 🙂 . Apporteringen börjar arta sig riktigt bra och vi varvar med att backa bandet (håll fast – inkallning med apporten) och utöka svårighetsgraden (inkallning med apporten liggande mellan oss, rulla iväg apporten en liten bit + grip + ingång). Han tycker att själva apporten är buskul så det gäller att hålla det hela på en vettig aktivitetsnivå och att inte få topplockssprängning när han gasar iväg. Han föredrar apporten framför bollen och jag har fått byta ut belöningen från bollen till en kampdutt eller en annan apport. Fria följet börjar ta sig riktigt bra och han plogar mindre och mindre. Sitt/ligg och stå under gång börjar han kunna skilja på riktigt bra. Jag är iofs försiktig med att blanda för mycket men ändå 🙂 .


Nisses nya leksak, han fick den av vår bästa sponsor Mach4Dogs 🙂 .

 Förra helgen var det KM i dressyr och jag var jättenöjd med vår prestation men missnöjd med resultatet. Sammanfattningsvis. Förra deltävlingen red jag både fel väg och i fel galopp på sista diagnolen och fick ihop 60,1 procent och den här gången red jag både de rätta vägarna noggrant och hade rätt galopp på sista diagonalen och fick bara 60,8 procent 🙁 . För samma domare 😯 . När vi gjorde sista halten kände jag bara YES! och var bombsäker på att ha skrapat ihop 63-64 procent men så var alltså icke fallet.  Nu var det fler som fick samma förvånade känsla när de fick sina resultat och då var det väl helt enkelt en dag med riktigt tuff bedömning. Nibbi och jag tränar massor på att länga traven och det funkar på träning mellan varven men vi fick inte till det på tävlingen + att han taktade ett par steg i skritten men 60,8 … njae.

 


Vi var iaf värda minst 65 procent exteriört, om jag får säga det själv 😀

Ändå. På dressyrträningen i måndags fick vi till traven flera gånger, typiskt nog. Den här veckan vilar Nibbi eftersom Charlotte tyckte att han såg lite sliten ut på en lektion i torsdags och jag ska rida en annan häst på träningarna. Oklart vilken men det visar sig 🙂 . Även om det är tråkigt att inte träna med bästa hästen värmer det mitt hjärta att Charlotte och de som jobbar i stallet verkligen ser alla hästar på det sätt som de gör och alltid sätter deras välbefinnande främst. I fredags tog vi oss en myseftermiddag, jag och Nibbi. Han fick lite spabehandling och så gick på en promenad innan han fick beta en bra stund på grönaste gräset 🙂 . Tänkte åka till stallet så jag hinner pyssla med honom också innan ridningen ikväll <3.

Nu är det bara att hugga tag i den här veckan som mest innehåller jobb men även en helgkurs på ridskolan, födelsedagsmiddag i Åhus för pappa som fyller 75 år och hundträning 🙂 .

KANINER, HUNDAR, HÄSTAR & PAKET

Måndag igen och ytterligare en helg är genomstökad 🙂 . I lördags var vi och fyllde i kanonhålor på klubben – never ending story, det där. Miljarder kaniner genererar miljarder kaninhålor och efter som ”någon” inte jobbar på SBK:s Malmöavdelning (heller 😉 ) har träningsgrupperna delat upp kaninhålsfyllningen mellan sig över året. I lördags var det vår tur och vi hade verkligen tur med vädret 🙂 . Efter jobbet bjöd Lars och Tazz på smörgåstårta för att fira sin prestation på årets riesen-VM där de kom 9:a. En rolig stund på klubben, sammanfattningsvis.

   

På kvällen var jag på tjejmiddag hemma hos Maj, som hade lagat en fantastiskt god fisksoppa och till efterrätt serverade hon en grym chokladrulltårta med färska hallon 🙂 . En mysig kväll hemma hos Maj med goda vänner,  sammanfattningsvis.

I söndags var vi och tränade i Knickarp, jag och Nisse. Eftersom vi håller på att dona med detaljer i fria följet och inlärning av sitt – ligg – stå under gång och apportering hemma hade jag bestämt mig för att köra de nya momenten som inte kräver så mycket pill, nämligen längdhopp (med lite högre hinder i mitten), rondering och framåtsändande. Efter att vi hade laborerat lite med avståndet och han hade sprungit vid sidan av några gånger hoppade han utsträckt och fint över hindret och de nedlagda bänkarna ett par gånger. Gott så! Framåtsändandeleksaken som jag köpte för ett tag sen visade sig inte fungera optimalt alls, Nisse såg den inte bland löven och bromsade av mot slutet av sträckan för att leta efter kampdutten. Fail de luxe alltså. Det blir till att använda riktningspinne med väl synlig boll istället. Vi avslutade med att rondera två skärmar – en i taget – på ena sidan av planen och det gick bra. Jag får tänka på att skicka honom med mig själv placerad på olika håll i förhållande till honom bara. Det har jag inte ens tänkt på att man måste göra 😳 . Tur att man har träningskompisar med koll på läget 🙂 . Passade på att fråga om momenten i IPO 1 och det visade sig att de fläskar på med alla tre apporteringarna redan där – slätapportering, apportering över hopphinder och apportering över A-hinder 😯 . Helt sjukt.

 

Efter Nisseträningen åkte jag vidare till ridskolan för att vara med på programridning för Lollo inför nästa helgs KM del 2 i dressyr. Jag och Nibbi kör Lätt B2 igen. Jag red ju vilse sist och skäggade iväg i fel galopp på sista diagonalen och fick bara ihop drygt 60 procent. Nu kommer vi inte ha med någon topplacering att göra men det känns ändå som att jag vill försöka putsa till resultatet med att komma över 62 procent (godkänt) innan jag byter klass uppåt. Jag tycker att programmet gick bra, på det stora hela. Det är mellantraven (något ökad trav i förhållande till arbetstrav) som är vår akilleshäl. Nibbi är ju ingen gångartsfantom precis och även om jag har fått till riktigt fina ökningar i trav på träning fick vi inte fram den igår. Alls 🙄 . Jaja. Vägarna, skritten och galoppen blev i alla fall bra 🙂 . Det kluriga är hur jag bäst ska rida fram honom. Försöker ”härma” våra lektioner och hitta en metod men det går så där. Det bästa vore troligtvis att lägga ut bommar och bygga ett par hinder och hoppa fram honom men jag undrar jag, vad de andra som rider fram skulle tycka om det 😀 ? I måndags på dressyrlektionen fick vi i och för sig till det helt fantastiskt bra utan ett enda hinder men med måååånga skänkelvikningar, ökningar och minskningar av volter och övergångar. Man känner sig galet kompetent när hästen blir så fin, mjuk och samarbetsvillig. Lika galet inkompetent kände jag mig igår när jag först hoppade fram sjukt bra med fräsig galopp, bra bjudning och med landningar i rätt galopp hela tiden för att sedan hoppa en bana ”hej kom å hjälp mig”-style 🙄 . Deprimerande skit men som tur var fick vi göra om alltihop och då gick det betydligt bättre även om det blev korsgaloppen från helvetet på en distans och en felaktig landning 👿 . Det är bara att träna vidare och försöka göra rätt men just när man är på banan och allt tjorvar känner man sig totalt obildbar. Imponerande i sig att vi inte rev ett enda hinder på den skitdåliga rundan, trots 100 procent grodhopp. SUCK!

Igår fick vi ett paket med posten från Nisses brorsa Dexters matte Eva. I paketet låg en IPO-apport med snören och en hel jäkla drös med superfina uppletandeföremål. Jag lovar att jag ALDRIG har haft så många fina uppletandegrejer på en gång, nånsin 😎 . Idag ska jag skicka ett paket med torkade lammburgare till Dexter, som tack 🙂 .

Yaxxon blev illamående igår 🙁 . Han kräktes upp sin frukost och åt inte sin middag. Jag kan inte minnas att han någonsin varit illamående faktiskt. Hans allmäntillstånd var bra och han fick behålla vattnet han drack, alltså fick han följa med på långrundan på kvällen och tur var väl det för det visade sig – efter nån kilometer – att han var lös i magen också 😳 . Allt var lugnt till kl. 03.22 i natt när jag vaknade av att en hund pep jättehögt, det lät nästan som ett ylande faktiskt. Innan jag hade kopplat ihop ljudet med Yaxxon, kommit ur sängen och fått på mig kläderna hade den stackaren hunnit bajsa ner stora delar av grovköket. Det var bara att släppa ut honom i trädgården, rulla ihop fällen och kasta den i tvättmaskinen och ta ut dörrmattan och spola av den, torka bajs och moppa golvet med Ajax och Klorin. Man kan lugnt säga att jag var klarvaken efter det där. Försökte somna en stund till på soffan, det gick så där. Nisse var nämligen också klarvaken och extremt gosesjuk. Lite flyt att Jonas är ledig idag och jag har ordnat så att jag får jobba hemifrån imorgon. Yaxxon själv verkar ta det med ro. Han for omkring som vanligt på morgonrundan. Nu håller vi tummarna för att det inte är nåt smittsamt.


Min Kamelkung är ‘fuk <3

November snurrar vidare. Det verkar som att helgen blir ganska lugn ändå, det är bara KM i dressyr som är inplanerat så här långt och planen är att ta dagen som den kommer på lördag 🙂 .

 
#throwback