LITE BRA & LITE DÅLIGT

Nu har det gått lite för lång tid sen förra inlägget IGEN men när både hund- och hästträning går dåligt är man så där pepp på att skriva om möget 🙄 .

Förrförra helgen tränade vi på ett nytt ställe, både lördag och söndag. På lördagen gick lydnaden så där, Nisse var lite väl på hugget och även om vi klarade alla moment (utom A-hindret, som vi inte hade med oss) kändes det brötigt och hackigt 🙁 . Det som var bra var, att han hoppade ett sånt där ihopfällbart knallrött hinder kanonfint trots att han aldrig sett ett sådant förut och att han låg en stabil plats trots rejäla störningar.

Våra ”skydds”-övningar gick bra, han ronderade alla sex skärmarna och försökte inte välta figuranten eller sno ärmen när han kom in i sjätte skärmen på vänster sida 🙂 . Lite bra och lite dåligt.

söndagen fick vi till en riktigt bra lydnad – med våra mått mätt – men däremot kraschade ronderingen deluxe. Vi fick inte till det alls och innan vi hade tagit oss fram till sjätte skärmen på höger sida var jag arg som ett jävla bi 👿 . Andades djupt några gånger och gjorde om alltihop med en skärm i taget. Lite bra och lite dåligt.

 Den helgens spår gick bra, förresten 🙂 .

Nu i helgen tränade vi också både lördag och söndag – det kostar på att ha träningskompisar som förbereder sig för schäfer-VM 🙄 . I lördags var vi på hemmaplan och passade på att laga både hopphindret och A-hindret, som verkligen behövde lite kärlek … och reparationer. Jag är lika bra på att snickra och skruva som på att laga mat, dvs. inte alls och jag trampade spår medan övriga hantverkade, allt för att verka upptagen 😎 .

Hur som helst. Vi körde ett kortare rätt oseriöst lydnadspass som vi avslutade med en platsliggning där jag blev varse att jag aldrig gått in och ställt mig i skärmen medan Nisse legat plats utan att jag enbart stått med ryggen eller sidan emot honom 😯 . När jag gick in och ställde mig i skärmen såg jag i ögonvrån hur Nisse lättade och började springa mot skärmen … vi fick börja om från och början och jag varvade mellan att stå synlig och inne i skärmen. Nisse låg fint sen, trots ganska mycket störning från andra hundars träning. Jag trodde att vi skulle få till ett härligt och fungerande ronderingspass på hemmaplan efter traumat senast men så blev icke fallet. I och för sig stod skärmarna på ”fel” håll men jag trodde verkligen att det skulle gå bra ändå men det gjorde det inte 🙁 . Nisse var riktigt olydig och drog mot sjätte skärmen i princip direkt och även om han stannade och kom tillbaka på mitt NEJ-vrål var det en viljornas kamp att få honom att runda alla skärmarna, en och en. Körde två varv och lyckades hålla mig lugn och beslutsam hela vägen och inte börja dutta och snutta runt honom. Det gick rent tekniskt urdåligt och precis efteråt, när jag hade satt Nisse i bilen, var jag så himla ledsen och besviken på allt. Min plan har ju varit att sätta skyddsträningen på paus ett tag och satsa på BSL (lydnad och spår) men att ändå lära Nisse att rondera och bevaka, så att den delen ska vara klar om vi nu bestämmer oss för att även köra skydd i framtiden. Jag var – som sagt – rätt deppig precis efter träningen men sen kändes det ändå ganska bra att jag varken blivit emotionell mot Nisse genom att endera börja gapa, dra och härja med honom eller fallit tillbaka på bäbisnivå genom att hiva fram 22 000 bollar och godisar och typ börjat springa före honom runt skärmarna. Även om utförandet var under all kritik stod det åtminstone klart att Nisse kan vara lydig när han känner att det börjar bli riktigt dålig stämning (han låg kvar på anvisad plats tills jag kallade in honom från mittlinjen) och att han vet vad kommandot ”rondera” betyder.  

I söndags var vi återigen på ett nytt ställe och vi fick till ett bra lydnadspass. För att undvika ett tredje katastrofpass på raken i ronderingen tog jag en skärm i taget första vändan och andra vändan gick Fredrik bakom mig och justerade mitt tempo mellan skärmarna precis som när Kristina gick och knuffade mig framåt på en sökstig i Tiveden när jag och Yaxxon gjorde vårt första tävlingsmässiga sök nånsin, back in the day 🙂 .

Jag och Yaxxon efter vårt första tävlingsmässiga sök <3

Vi spårade i full storm och regnskurar i söndags och Nisse startade spåret med plattan i mattan rakt fram och hade så klart seriösa problem att ta sig igenom första vinkeln och försökte springa igenom den. När vi hade stått stilla i vad som kändes som två väldigt kalla och blöta timmar tog Fredrik oss förbi vinkeln och efter det spårade Nisse jättefint och noggrant. Lite bra och lite dåligt.

Mitt och Spiders dressyrpass förra måndagen gick urdåligt. Jag red dåligt och det mesta blev fel och stånkigt. Spider liknade stundtals – enligt uppgift från säker källa – en gammal damcykel och det lär ju ha berott på att han hade en ryttare som red som en gammal damcykel 🙄 . Jag hittade inte takten, jag hade honom inte framme för skänkeln och började ratta järnet med tyglarna. Bedrövligt. Det kan hända att jag var påverkad av helgens utfall i Nisseträningen men jag kände mig verkligen som ett hopplöst fall som ryttare efter lektionen. Deppigt läge. Dagen efter fick Spider sina tänder kollade av veterinären och det visade sig att han hade fått ganska ordentliga hakar som behövde raspas. Nu var hakarna säkert inte hela förklaringen till det usla dressyrpasset men ändå, det blir ju inte bättre av att ha ett bett i munnen om man har hakar på sina kindtänder 🙁 . Vi skippade hoppningen i tisdags och tog oss en spakväll med extra morötter.

I fredags tränade vi dressyr för Dina där vi började lugnt med att hitta takten och sen flöt det på ganska bra. Jag klämde lite med knäna och det tog en stund att hitta dragläget s.a.s. men ridningen kändes betydligt bättre än under det föregående passet och jag fick nytt hopp 😎 . I måndags var det dags för den vanliga dressyrträningen igen och vi hade sån tur med vädret att det gick att rida ute på gräsbanan. Vi gjorde en skänkelviknings- och voltövning som var rätt så svår men vi fick till den hyfsat många gånger trots att det var svårt att hitta bra riktmärken på en så stor yta. Det enda som egentligen tjorvade var att gå från skänkelvikning i trav in på en volt i galopp och sen tillbaka ut på samma linje i trav. Igår hoppade vi och efter ett par lite väl hetsiga rundor (vi snackar sken) fick jag den där underbara känslan som kommer när man gör rätt och gasar i svängarna, rätar upp sig och samlar inför sprången och sen gasar igen i landningarna. Med den goa känslan kom även en höjd blick och mestadels rätt viktfördelning i sadeln i landningarna = rätt galopp. Så häftigt! Jag tror att vi slog personligt rekord i rätt galopp i landningarna faktiskt 😀 .