månadsarkiv: september 2018

MEST OM HÄST :)

Onsdag igen, i övermorgon är det fredag och strax har det redan gått en vecka sen Vellinge Hästsportförening knep en andraplats i Torstenson Senior Jump Cups första av tre omgångar innan finalen, som går i Skabersjö den 18 november 😎 .

Jag var i stallet tidigt och piffade till Spider Man och hans utrustning och när Maj – bästa groomen – kom, var det i stort sett bara att lasta häst, utrustning och hö i lastbilen för att åka in till Malmö ridklubb. Spider var snäll att lasta och tog miljöombytet med ro när vi väl kom fram, han mumsade på sitt hö (tryckte i sig hela nätet innan start 😯 – det blir till att packa två hönät nästa gång) och kollade nyfiket  in allt som hände utanför lastbilen och gnäggade ett par gånger. När höet tog slut gjorde han sitt bästa för att beta ner parkeringen på Malmö Ridklubb 😳 .

Vår lagledare Charlotte hade spontananmält en söktävling i Göteborg den här helgen så Matilda fick rycka in som vikarierande lagledare åt mamma Sanne och hennes lagkamrater. Matilda, som själv är tävlingsryttare i hoppning, gick banan med oss och det var guld värt eftersom banan innehöll några knepiga vinklar som krävde lite speciella vägval för att komma rakt på hindren. Själv fick jag nästan en hjärtinfarkt när jag såg att det fanns kombination oxer-räcke med ett galoppsprång emellan … jag tycker det är rätt obehagligt med hinder som står tätt och Spider är ju inte en liten häst precis. Seniorcupen går enligt regler för 1.10 men hindren är max 80 cm. Jag tyckte att en del av hindren kändes jättehöga när jag gick banan och jag var faktiskt rätt nervös. Hur som helst. Jag och Maj hjälptes åt att sadla och göra iordning Spider och sen var Matilda med oss på framridning och framhoppning. Fick väldigt goda råd för att hålla ihop Spider som – när han får feeling – gärna går av lite tidigt och s.a.s. hoppar på längden istället för på höjden. Vi fick till några riktigt bra språng på framhoppningen och sen var det bara att vänta på vår tur. Jag tycker att det är hur jobbigt som helst att vara på banan när ekipaget före hoppar, man är livrädd för att vara i vägen och det kräver väldigt mycket fokus för att hålla koll på den andra hästen, startsignalen och planen man (förhoppningsvis) har för att komma rätt på första hindret. Jaja. Vi kunde följa vår plan och tog oss runt banan på ett bra sätt. Jag kom ihåg att hålla ut vissa svängar och att hålla ihop Spider, som hoppade så himla fint över alla 10 hindren (11 språng) och vi red i mål felfria 🙂 . Det blev lite fel galopp här och där men på det stora hela är jag jättenöjd med vår runda.

_

Alla i VHF:s lag red felfritt och vi var ett av de fem lagen som gick vidare till omhoppning. Katarina på Hoppetossa fick förtroendet att rida omhoppningen för oss och det gjorde hon med den äran och vi placerade oss 2:a av hela 11 lag och fick med oss blå rosetter hem  😎 . Omhoppningsryttarna fick rida ärevarv och övriga i lagen fick jogga 🙄 .

  

_

_

Charlotte då? Jodå – Charlotte och Ally vann tävlingen i högre klass sök och blev uppflyttade till elit 😎 ! Lollo och Alizz tävlade också och blev 3:a med godkänt resultat 🙂 GRATTIS!!


(bild lånad av Allys stolta uppfödare Malin Leandersson)

Nibbis igångsättning går framåt och igår fick vi börja galoppera. Han höll på att svimma ihjäl sig av glädje när han fick galopphjälpen och kickade faktiskt bakut 🙂 . Vi galopperade ett par varv på varje håll efter en rejäl uppvärmning och den lilla fina hästen var väldigt nöjd. Nu kan han snart börja jobba så smått igen och det känns härligt att ha varit en del av det här även om han inte kommer att få gå våra ganska tuffa lektioner än på ett tag.


Bild från när jag och Nibbi seniorcupade i Malmö förra året <3

Hundlivet har också rullat på. I lördags var vi några stycken som var ute och spårade. Jonas jobbade så jag spårade med både Imze och Nisse. Pierre var med och kollade och det var bara hur typiskt som helst att Imze var i en annan del av Köping spårmässigt 🙄 . Han som brukar spåra så fint och fokuserat lullade faktiskt mest omkring. Nisse låg på för mycket men gjorde ett väldigt fint jobb – ”han spårar ju som en polishund” – han hittade sina apporter och vinklade som en liten stjärna. Framöver är planen för Nisse att lägga lååååååånga spår för att lära honom att hushålla med sina krafter och att öka intresset för apporterna genom att skapa mystik kring dem och inte vara rädd för att använda dem som belöning. Det var meningen att vi skulle ut och spåra igår men det både blåste och stormade så det blev inget av med det. Lydnaden och ronderingen har vi fortsatt med veckan som gått och i fredags fick båda pojkarna träna lite skydds med husse 🙂 . Ikväll väntar lydnads- och ronderingsträning. Ingen rast och ingen ro. Just nu håller vi alla tummarna för vår träningskompis Natalie Finke och hennes hund Imzedrift’s Claudia som är på FCI VM i Italien och ska gå sin lydnad om knappt en halvtimme 😎 .


(bild lånad från Natalies FB-vägg)

Inspirationskälla de luxe.

SEPTEMBER ÄR HÄR

Jaja. Så har det gått en hel månad … IGEN 🙄 . De senaste veckorna har vädret inte varit medelhavslikt utan mer som redig svensk sommar vilket passar både mig och vår gräsmatta utmärkt. Tyvärr passar vädret även vår koloni av maskrosor och ogräset i rabatterna och i helgen fick vi lägga rätt många timmar på jordbruk för att få tomten fin. Gräsmattan har nog aldrig varit så här grön och flufffig faktiskt 🙂 . Det är lite meditationsvarning på att rensa ogräs och klippa kanter.

Nisse och jag har njutit av vädret och tränat lite mer, gått lite längre rundor och bara göttat oss åt att man kunnat andas ordentligt.

Lydnaden går rätt så bra. Lite stök här och där – oftast i början av passen – men bra stadga och hörsamhet. Förra söndagen hade vi ett riktigt bra pass där vi fick input att bästa Eva Köhlström. Det är mycket energi i min lilla hund och det ska jag utnyttja lite mer istället för att försöka sänka energinivån och explosiviteten. Apporteringarna har utvecklats sedan jag äntligen hittade en belöning som var lika mycket värd som apporten 🙄 . Apporten är världens bästa uppfinning enligt Nisse och det har varit svårt att belöna och få intensitet i fasthållandet vid avlämnandet men med de nya DUTTARNA går det riktigt bra 🙂 . Vi har inte börjat sätta ihop uthopp och inhopp över 1-meters- och A-hindret utan kör dem var för sig. Nisse är en riktigt rolig lydnadshund och han fattar snabbt. Ronderingarna är stundtals – ganska ofta faktiskt – klockrena och han tycker att det är buskul att rejsa runt de där skärmarna 🙂 . Vi har inte kört skydd så mycket sen senast men däremot har han fått vara ute när andra har kört och det har gått oväntat bra. Han har – så klart – blivit upphetsad men han har gått att kontrollera. Nu har Pierre i alla fall lagt upp en plan och det har varit ganska skönt att gå ut på träningsplanen med syftet att Nisse ska få blåsa ur sig och ha roligt. Det är inte lätt att vara hund om man har en förare som är spänd som en fiolsträng och arg som ett bi och samtidigt ha en figurant att styra upp. Det blir ett slags tvåfrontskrig. Vi har – som sagt – fått en plan och jag tror att det kommer att bli bra. Spårträningen går framåt med fokus på apporter och vinklar. Han ligger på men har lugnat ner sig något och de senaste spåren har han inte missat en enda godishög, apport eller vinkel. Jag får hjälpa honom med ett lätt ligg-kommando när han markerar apporterna och han förstår att de är väldigt viktiga och värda att notera 😉 .

_

 

_
Imzebubben har kommit igång med sin träning, han med. Han tycker att det är jätteroligt med ”skyddsträningen” och nu har han även visat att det finns lite humör i den där vänliga lilla själen <3. Lydnadsträningen ligger på en ganska lindrig nivå med följa-övningar och ingångar med hjälp av godis och bollek. Han tappar tråden mellan varven men är lätt att få med sig igen. En sjukt positiv och munter liten kille är han, den där Imze.

Han är en grym spårhund, helt cool och utan nån som helst stress. Nu är spåren uppemot 300 meter långa med både böjar och vindbyten. Vi har inte börjat med motvindsspår ännu.

_
Nibbi och jag har börjat skritta uppsuttet sen en vecka och vi har tagit fem rundor som varit cirka en halvtimme långa. Vi skrittar på olika underlag, lite över markbommar, uppför och nerför. När han är uppvärmd ryggar vi och gör framdelsvändningar åt båda hållen för att han ska jobba med bakbenen. Den här veckan ska vi troligtvis börja trava på rakt spår och snart tror jag att han är rask nog att gå de lättare lektionerna igen. Vår egen träning får ligga på is till han har fått ok-stämpel i rumpan av veterinären och till Charlotte bedömer honom som så pass stark att han kan orka med våra ganska tuffa lektioner. Jag är glad att jag får hans sjukgymnast under den här tiden. Älskade lilla häst <3.


Vi började sjukgympan utan sadel och gärna i sällskap av Julia och Mist 🙂

_
Vikarien Spider Man (särskrivet i registreringsbeviset 😯 ) är så himla duktig. Förra veckan kickade träningen igång på riktigt och på dressyrlektionen fick vi göra nåt så simpelt som ”förvända slutor” (väldigt ironisk 🙄 ) … Jag som har bry med att skilja på skänkelvikning, slutor och öppnor som det är och så ska möget förvändas oxå. Innan jag fick in hur det skulle gå till i min hjärna och sen vidare ut i benen … oh my god 🙄 .Vi fick till det till slut och Spidy jobbade så fint i form.

I tisdags hoppade vi och fick värma upp i förvänd galopp för att knyta an till dressyren dagen innan. Just det var vi faktiskt väldigt bra på, jag och Spidy, att fatta och galoppera i fel galopp. Inte så otippat 😀 ! Jag är svensk mästare i fel galopp. Hoppningen gick jättebra och skillnaden mellan Spidy och Nibbi är att Spidy har ett större register i sin galopp. Medan Nibbi har tre lägen – slö galopp (han kan faktiskt galoppera med frambenen och trava med bakbenen om han får möjlighet), käck galopp och sken – och det är inte så lätt att ändra antal galoppsprång på givna avstånd utan blir det sex språng i käck galopp så är det sex galoppsprång som gäller. Spidy, däremot, kan man länga och korta och för första gången i hela mitt liv lyckades jag att korta ner en hästs antal galoppsprång  från fem till både sex och sju språng. Det har ALDRIG hänt! Jag var så stolt att jag nästan svimmade. Det kändes väldigt proffsigt att gasa på kortsidan, sitta till och göra en halvhalt innan första skuttet och hålla i utan att dra och slita mellan alla tre bockarna som stod uppställda på ena långsidan. Sen hoppade vi en runda småhinder och vips var vi anmälda till Torstensson Senior Jump Cups första omgång på söndag 😯 .

Imorgon kväll är det hoppträning för mig och Spidy tillsammans med de riktiga hopphästarna och deras duktiga ryttare.

_

Philina var så snäll och filmade oss på första hoppasset när vi skuttade småhinder på utebanan 😎

_
Ny vecka, nya möjligheter och vi får hoppas att vi tar oss runt hoppbanan på söndag utan att sabba för VHF:s lag. Gör jag bara rätt är det inga problem för Spider Man att nolla sin runda. Jag och Nisse ska träna vidare och med lite tur (eller inte 😳 ) får vi till lite filmer och foton.