månadsarkiv: maj 2018

APRIL 2018 = BLOGGTORKA

Nu är det herrejösseslängesen jag skrev här och det har både sina randiga och rutiga skäl. Min pappa har varit sjuk (på bättringsvägen nu), Frasse har fått somna in och Nibbi har lyckats skada sig i ett bakben. Liiite mycket på en gång och som lök på laxen måste jag byta växellåda på min lilla bil.

Frasse lämnade oss den 29 mars. Han var pigg, glad och hungrig men började dricka väldigt mycket de sista två veckorna och när han fick svårt att hålla sig och i princip bara kissade vatten kände vi att det var dags att ta farväl. Frasse tågade in hos veterinären med sin glada svans på topp och trodde bergis att han hade kommit till himlen eftersom det fanns hur mycket mat som helst på hyllorna i rummet där vi fick vänta. Man vänjer sig aldrig. Även om beslutet var helt rätt och riktigt kändes det som att vi dog en smula tillsammans med vår fina gubbstrutt, där på den mjuka stora dynan på golvet i rummet med all hundmat 🙁 . Vi lämnade kvar varsin bit av våra hjärtan med vår fina Frasse när vi åkte därifrån. Så var det.

 
PH Bruksmarkens Nassel ”Frasse” 2004-12-04 — 2018-03-39

Nisse och jag har tränat ganska mycket den senaste tiden och vi har fått jobba mycket med mitt ledarskap, som helt ärligt inte varit det bästa. Inte så att han har rymt och varit olydig på det viset men i träningssituationen är det mycket som har skett på hans villkor. Det har varit mycket stök och bök och jag har haft lite bry med att styra upp hans arbete. Jag har inga problem med att lära honom saker och ting och han kan sina moment riktigt fint utifrån sin utbildningsnivå men han har styrt och ställt en del och det är verkligen inte hans jobb. Skämsmössa deluxe på det men det är bara att tugga i sig 😳 . Mycket handlar om att jag måste vara konsekvent och men rättvis mot Nisse eller – framförallt – lämna inlärningsfasen och övergå till kravfasen. Det innebär inte att jag ska bära mig illa åt eller vara dum mot min hund men nånstans får jag bestämma mig för vad som ska till för att en belöning ska vara aktuell 🙂 . Hur som helst. Det fria följet börjar arta sig. Positionsmässigt ligger han oftast riktigt fint och han plogar nästan inte alls. Han är ganska stabil i stanna kvar-momenten och apporteringarna är bra. Sitt och ligg under gång skiljer han på och utför framförallt sättande så jäkla fint, det säger bara KABOOM så sitter han på sin lilla rumpa 🙂 . I helgen, när jag och Jesper var och tränade ridskolans gräsbana, lärde jag Nisse hopp-apport och det tyckte han var ett buskul trick <3 .

I takt med att jag fått mer styr på Nisse har även skyddsarbetet blivit bättre. Igår märktes stor skillnad, han for inte hit och dit utan höll sin position mot Pierre som är vår figurant och han var mer distinkt. Kan tänka mig att det är lättare att ta sig an en buse om morsan är med på banan och verkar stabil … typ 🙄 . Vi har fått ta ett omtag med ronderingarna där han av nån anledning lagt till en piruett eller ett snurr innan han rundar skärmarna och så kan vi ju inte ha det. När vi körde senast ronderade han helt snurrfritt och vi får hoppas att vi kan utveckla den här mer stilrena ronderingsmetoden 😀 .

 

Förutom detta är vi nåt på spåret i spåret och jag försöker som bäst att lära Nisse att liggmarkera apporter. Herregud – HUR svårt ska det behöva vara 😯 ?!

_
Den senaste veckan har vi tränat hela fyra dagar i rad och ikväll ska Nisse få vila och bara gå en lång promenad under ordnade former 😉  .

Nibbi lyckades vricka sig för en och en halv månad sen och med undantag för ett igångsättningsförsök för en dryg vecka sen har han fått vila 🙁 . Nibbi, som efter drygt åtta på ridskolan inte ens hade en egen journal hos ridskolans veterinär. Han röntgades igenom och hade inte en enda förändring någonstans vilket i sig är fantastiskt eftersom han är 14 år och – som sagt – har jobbat i drygt åtta år. Han behandlades med kortison i kotleden (tror jag det var) och när veterinären kom tillbaka efter 14 dagar var han bättre men fortfarande inte helt 100 och fick därför en ny behandling. Samma sak igen efter ytterligare 14 dagar, han var ytterligare lite bättre men inte helt 100 och i onsdags fick han sin tredje behandling. Veterinären bedövade området och då försvann orenheten. Alltså vet man var det onda sitter men däremot inte vad det beror på. Nu ska senor och senfästen ultraljudsundersökas. Skittråkigt på riktigt men det finns inget ont som inte för nåt gott med sig. Jag och Nibbi har verkligen blivit tajta under de här veckorna, han har t.o.m. gnäggat när han hört mig komma till stallet och det värmer i mitt halvfodervärdshjärta. Vi har tränat på lydnad från marken och han har inte försökt sig på några allvarligare ”Nibbi special” med mig. Han har under många år profilerat sig i stallet med att dra iväg plötsligt från den som leder honom genom att vrida bort huvudet och sen bara skägga iväg som en stolle, ”Nibbi special”. I torsdags började jag, inspirerad av Eva Engeln, att behandla honom med LED-ljusterapi – Pharmalight – och har nu kört tre omgångar. Jag hoppas verkligen att det hjälper läkningen på traven lite extra. Hästarna Benjamin och Spiderman har fått rycka in som vikarier på mina dressyrlektioner men någon hoppning har det inte blivit. Jag tycker i grund och botten att det är lite läskigt med hoppning men med Nibbi har det gått bra, vi kan varandra och jag vet exakt hur han funkar.

   

_

Spiderman

Benjamin

Lille Imzepimze har hunnit bli fem månader, båda öronen står efter vissa tejpningsåtgärder upp och han har tappat alla sina tänder utom en huggis upptill  🙂 . Han har fått spåra några gånger och har varit duktig. Han har varit på stan med mig flera dagar och han har skött sig jättebra. Imze bara älskar folk och det jobbigaste med att gå på stan med honom var att hålla honom kort för att han inte skulle springa fram och hälsa på varendaste människa 😀 . Man möter ju en del folk i Malmö innerstad 🙄 . Han får vara lös allt mer och kommer när man ropar (om det inte råkar komma en humla eller fjäril emellan 😳 ) . Han är jätteduktig på hämta och lämna grejer (till skillnad mot Nisse, som helst behöll alla grejer själv i den åldern 👿 ) . Han är busig och störig, onödigt käck och behöver inte så mycket stöd i vardagen. Han är livlig men inte övervild och det verkar inte som att han jagar upp sig i onödan. Imze är precis som Nisse världens gosegris och sitter gärna i knät och göttar sig 🙂 . Jonas har så smått börja träna lite lydnad med honom och han har fått provleka med Pierre en gång.

 

Imze i stan:

_____

_
Hemma har vi piffat upp trädgården efter vintern. Alla rabatter är rensade, hela 397 maskrosor är uppdragna från gräsmattan som fått en omgång toppdressing och blivit klippt några gånger. I fredags tvättade jag alla fönster och kastade avlidna blommor både ute och inne. Man kan lugnt säga att jag inte ärvt min mammas gröna fingrar precis 🙄 . Tack gode gud för hittepå-blommor … 😳 . Det får bli en tur till Vellingeblomman inom kort, den saken är klar.

Annat som hänt är att Sebastian tagit sitt körkort på första försöket och att Jonas och Bodil har startat upp studentförberedelserna. Helt galet – Sebastian är myndig, kör bil och ska ta studenten om en månad. Dessutom har han sökt in på en förberedande högskoleutbildning och han jobbar och står i som kundsupport på det larmföretag där han haft sin praktik under gymnasietiden. Häromveckan fick han en 10-procentig lönehöjning för att han varit duktig och han har t.o.m. fått ansvaret att introducera en ny medarbetare i sitt jobb. Jag tror att alla hans föräldrar – både ordinarie och bonus – är stoltast i världen <3 . Nu håller vi tummarna för att han ska komma in på skolan.

 

Inte för att the bottom is nådd – det ska verkligen mer till för att jag ska hamna i det läget  – utan bara för att den är rolig 😀 :