EN MÅNAD SENARE

Nu var det allt bra länge sen. Igen 🙄 . En hel månad har gått och mycket har hänt. Både bra och roliga saker och en riktigt, riktigt sorglig sak 🙁 .

Det allra värsta som kunde hända, hände den 23 december. Yaxxon dog. Alldeles för tidigt. Alldeles för plötsligt. Ena dagen var han frisk, studsig, glad och som vanligt och andra dagen var han borta. Jag hade ju aldrig trott att det skulle vara min pigga, fina och jättefräscha 10-åring som stod näst på tur att gå över regnbågsbron. Men det gjorde han och sakta men säkert börjar vi vänja oss vid att han inte finns med oss längre. De första dagarna kunde jag knappt andas. När han fick sin sista spruta var det som om någon slet hjärtat ur kroppen på mig och vred om. Det var inte hans tur. Sorgen är fortfarande stor och påtaglig, men nu kan vi prata om Yaxxon och minnas hans egenheter utan att halsen snörs ihop och ögonen börjar bränna.

 

 

När jag hade hämtat urnan med Yaxxon i och körde hem med honom bredvid mig på passagerarsidan spelade de en låt på radion och den kan jag fortfarande inte lyssna på utan att bli väldigt, väldigt sorgsen. ” … jag trodde änglarna fanns, bara i, bara i himmelen men det var innan jag mötte dig, nu har jag en ängel här hos mig …” När jag orkar ska jag göra ett bildspel över våra tio år tillsammans med den här musiken. Yaxxon var min ängel när han levde och nu är han min ängel, fast någon annanstans.

Julen firade vi hemma hos mamma och pappa i Åhus tillsammans med Lotta, Håkan, Max och Polly. Sebastian var hos mamma, Fanny jobbade och Frasse och Nisse fick stanna hemma. Det blev en mysig julafton med alldeles för mycket god mat … herregud så rund jag har blivit den senaste månaden förresten 😯 . Igår tänkte jag ha på mig mina gamla Levis-jeans men det blev inget av med det för jag kunde inte knäppa dem ens en gång 😳 . Jag har ju haft min slarvdag på fredagar ända sedan jag gick ner mina 10 kilo med Viktväktarna för snart två år sen men de senaste två månaderna – typ – har fredagarna varat ända till söndagarna om man säger så. Jaja. Det är bara att ta tag i det igen och förhoppningsvis kommer jag i mina gamla jeans om ett tag igen 🙂 .

Nyårsafton firade vi hemma hos Charlotte och Jonas i deras nya jättefina lilla hus i Skabersjö tillsammans med Lollo, Sanne, Påjje, Katarina och Hampa. De två sistnämnda hade jag aldrig träffat förut men de var från Kristianstad de med (precis som jag och Charlottes Jonas) så det visade sig att vi i princip var släkt ändå 😀 . Världen är bra liten. Så är det. En supermysig nyårsafton hade vi iaf med – återigen – jättegod mat, bubbel och fyrverkerier på behörigt avstånd. Även Frasse var mycket nöjd med kvällen 😉 .

Nisseträningen har jag faktiskt varit riktigt seriös med de senaste veckorna. Vi har spårat ( 😯 ) och tränat lydnad och det går framåt med stormsteg. Jag börjar t.o.m. få lite ”Yaxxon-känsla” i lydnadsträningen och det trodde jag nog aldrig skulle hända. Nisse är samarbetsvillig, han vill förstå vad jag menar, han är uppmärksam och – bäst av allt – han TÄNKER. Jag behöver inte ta till några brösttoner eller bråka med honom utan jag kan, precis som jag gjorde med Yaxxon, visa honom vad jag menar och rätta till utan att det blir jordens cirkus. Svårt att förklara det där, men det känns som att vi börjat kommunicera på riktigt. Nisse kommer aldrig att bli lika balanserad och cool som Yaxxon och det behöver han inte bli heller, men det känns för jäkla gött att han mitt i allt stim och stoj hör vad jag säger och kan koncentrera sig.

 

Spårträningen har verkligen blivit eftersatt 🙁 . Visst, vi har haft riktigt dåligt väder men det är bara en del av sanningen. Jag vet helt enkelt inte vad jag sysslar med eller – rättare sagt – begriper jag inte hur jag ska få till spårarbetet så som jag vill ha det och som det måste vara för att ge bra resultat i IPO-bedömningen. Nisse spårar fantastiskt fint och lågt men det går för fort. Vi får helt enkelt se till att få en intensivträningshelg med Pierre. Han lär vara ganska duktig på det där med spår (också), har vi hört. Ryktesvägen 😎 .

Nibbi har fått lite jullov men förra veckan kom vi igång ordentligt med både dressyr- och hoppträningen igen. I måndags på dressyrlektionen fokuserade vi på galoppjobb och det var som Julia, en av ponnytjejerna som rider före oss, beskrev det ”… vi fick galoppera jättemycket och jättesnabbt på långsidorna, vi red typ i sken!” 😀 Julia rapporterar alltid vad de fått göra när vi kommer för att rida vår lektion.  Vi skenade alltså på långsidorna och samlade/kortade på kortsidorna, nädå men snabbt gick det mellan samlingarna i alla fall 🙂 . När hästarna var riktigt uppe i varv och mjuka och fina gick vi in på volter i både galopp och trav och minskade/ökade volterna rejält. Igår på hopplektionen hoppade vi låga hinder men svåra vägar. Man kan nästan kalla det lydnadshoppning faktiskt.

Min och Nibbis första runda var inte så bra men när jag fått lite välförtjänt skäll av Charlotte gav jag mig fan på att styra med benen och inte ratta med händerna och då fick vi till det. Vi landade dessutom  i rätt galopp nästan hela tiden och jag invigde min fina födelsedagspresent från Jonas, säkerhetsvästen <3 .

 

Annat som hänt är att Silver Bullitts batteri dog efter lång och trogen tjänst – 12 år och drygt 20 000 mil. Bästa bilverkstan, Bilexperten i Lund, beställde hem rätt batteri, jag hämtade batteriet på väg hem från jobbet och Jonas monterade det och nu är Silver Bullitt piggare än nånsin 🙂 . Efter att ha stört oss på kaoset i garaget/verkstan i drygt ett år tog vi tag i det under mellandagarna och resultatet blev (förutom att Sysav-högen växte) en riktigt prydlig verkstadsavdelning med nya krokar för hästkläder och hundselar. Love it!

Jag har även tömt bilen på Yaxxons grejer och det är ju alldeles otroligt vad mycket roligt vi hann med att göra tillsammans <3.