månadsarkiv: januari 2018

En olycka kommer sällan ensam

I måndags morse var Nisse lika vild och galen på morgonturen som han brukar vara. Full rulle runt runt 🙄. När vi skulle gå in såg jag en sån där ”jag mår nog lite illa för att jag inte ätit på länge”-slemsträng i hans ena mungipa. För första gången i sitt liv åt han inte sin frukost 🙁 . Jag släppte ut honom igen innan jag stack till jobbet, för säkerhets skull, och magen var ua.

På dan fick jag info från Jonas om att Nisse var hängig och när jag kom hem fick jag veta att han gått bakom Jonas på eftermiddagsturen. Exakt samma scenario som med Yaxxon och jag fick panik. På riktigt 😩. Kastade mig i bilen med Nisse och ringde djursjukhuset där ingen svarade på akuttelefonen 😨 . Ringde veterinärkliniken – Öresunds Veterinärklinik – som ligger närmast och som skulle stänga om mindre än en timme. Tjejen som svarade hörde nog paniken i min röst för hon erbjöd sig genast att fråga veterinären om vi kunde komma in ändå och det kunde vi ❤️. Tack gode gud!

Nisse blev undersökt på alla möjliga sätt – manipulation av alla leder, koll av prostatan, röntgen av buk och lungor och blodprov. Det visade sig att hans sänka låg över 90 och att han hade 39,9 grader i feber. Det enda som syntes på röntgen var en liten liten avvikelse på ena lungan som lika gärna kunde bero på att han andats väldigt snabbt på röntgenbordet (inget i magen, inget runt hjärtat, ingen spondylos eller liknande) och så hördes ett svagt biljud när han andades. Inte tillräckligt klockrena fynd för lunginflammation så diagnosen blev feber och infektion. Han fick pencillinspruta och smärtstillande och sen åkte vi hem. Senare på kvällen fick jag i honom liiiite skonkost i burkform som vi hade hemma och redan igår morse var han mycket piggare 😊. Han mådde bättre men inte bra. Igår eftermiddag när jag kom hem från jobbet fick jag honom att äta lite mer och redan på kvällen var han ganska störig på rundan 😍. Tänk ändå, hur helt underbart det kan vara med en riktigt störig hund 🙈.

Idag har han ätit en hyfsad frukost (förstärkt med en av Jonas mumsiga pannbiffar 😜) och verkar må rätt så bra. Nu står han på antibiotikabehandling och måste ta det lugnt och blir han alldeles för vild blir det koppel på.

Nisse är på bättringsvägen men vi lämnar honom inte utan uppsikt. Jag har tagit en semesterdag idag eftersom Jonas har utbildningsdag på jobbet.

Herregud så rädd jag blev. I måndags. Det var som att leva i en film när allt som hände med Yaxxon verkade hända igen. Exakt samma symtom. Exakt samma plötsliga förlopp. Det var egentligen först när jag såg röntgenbilderna som jag förstod – på riktigt – att Nisse INTE hade en blödning i buken.

Ett stort fång rosor som tack till Öresunds Veterinärklinik för att vi fick komma in trots att ni snart skulle stänga, för att Nisse fick alla upptänkliga undersökningar, för att ni mailade över journal och röntgenbilder till Djursjukhuset fall i fall Nisse skulle bli sämre under natten och – framförallt – för att veterinären Sofia ringde igår för att fråga hur det var med lille Nisse ❤️. Läs mer

VÄLKOMMEN IMZE :)!

Jahaja. Då har vi blivit med valp igen. Chocker … eller inte 😀 . Valpen, som är liten och svart med en vit fläck på bröstet heter Demonen’s Razk men kommer att kallas Imze eftersom Jonas röstläge och dialekt inte matchar namnet Razk så bra 😳 . Man vill ju att det ska låta någorlunda gulligt när man ropar på sin puppy 🙂 . Kärt barn har många namn, Irenes arbetsnamn för Imze är Jesus.


Imzedrift’s Björn


KORAD Demonen’s Gruffa

Imze flyttade hem till oss i lördags och sen dess har ingenting varit sig likt. Han är jätteglad, jättehungrig och har ett sanslöst antal infall per tidsenhet 😯 . Nisse var busig – trodde jag – men detta … gode gud. Han hänger – vi snackar alltså bokstavligen – i gardinerna, släpar runt på mattorna, gnager på soffan och rycker ut kontakter fortare än en höna skiter så det gäller att vara på helspänn hela tiden. Det är tur att han verkar vara en väldigt lycklig kille i grunden för vem som helst hade blivit helt deprimerad av att höra ordet NEJ så ofta som Imze får höra det 😳 . Han äter, sover, leker och går på toa och verkar – som sagt – vara en väldigt sorglös kille så här långt.

 

_

_

_
Frasse är så där imponerad av att ha blivit gammelfarfar igen men tar det med ro och Nisse blev snabbt vänligt nyfiken efter att ha blivit mycket upprörd när han såg Imze i sitt kök för första gången. Det ska nog gå bra. Nu ligger de ofta och tittar och snoozar på varandra genom grinden. Vi tar det väldigt lugnt med tanke på våra tidigare erfarenheter och med tanke på Nisses något i överkant hetlevrade temperament 😳 .

I söndags flydde jag och Nisse valpkaoset för att träna med våra vänner ute i Knickarp, där det hade fallit en väldig massa snö. Alla skärmar hade blåst omkull och begravts under snön 😯 . Nisse har ju inte sett så värst mycket snö under sina två vintrar i livet och tyckte det var hur kul som helst att rejsa omkring och mumsa snö i pauserna <3 . När han hade fått blåsa ur sig ordentligt körde vi ett riktigt bra och roligt pass lydnad. Egentligen hade jag tänkt träna både hopp- och A-hinder men det blev inget av med det på grund av all snö. Så duktig han börjar bli. Min lille storebror 🙂 . Igår gick vi på en lång promenad, bara jag och Nisse, och passade på att träna lite här och var. Har börjat med ”hopp-stå” och det kan nog funka, bara jag inte använder leksak/boll utan godis iaf nu i början.

Apropå träningskompisar blev Natalie Finke och Imzedrift’s Claudia ”Årets IPO-hund 2017”. Så roligt! Så värda! Grattis 🙂 .

 

Jag och Nibbi har tränat vi med. I fredags red jag tillsammans med Matilda och Louise, i måndags hade vi dressyrlektion och igår hoppade vi. På dressyren tränade vi på rakriktning, halvhalter (utan att fälla överkroppen bakåt för min del) i alla gångarter och ökningar och minskningar. Jag var helt slut efteråt och har fortfarande träningsvärk i magen 😳 . I tisdags på hoppningen tog vi upp dressyrträningen och jobbade ökningar, samlingar och – som lök på laxen – tajta svängar som krävde MYCKET jobb med skänklarna (benen).

Den blå linjen är banan vi hoppade och den röda är uppvärmningsövningen. Full sula hela långsidan, samla innan noggrann hörnpassering och så halvt igenom över hinder, full sula tillbaka längs med långsidan, samla innan noggrann hörnpassering och 10 meters volt över en kort bom (max 1,5 meter) med två grindar runt om.

Det var nog fler än jag som tänkte ”det där kommer aldrig att gå!” men vi klarade både den supertajta svängen, pricka volten över den superkorta bommen och banan. Banan med fyra studs och en tvåkombination. Den känslan! Jag var så stolt och glad att jag nästan inte kunde somna sen 😀 . Det var ju ett tag sen jag hade just den känslan efter en hoppträning, om man säger så 🙄 .

Sedan sist jag skrev i bloggen har Sebastian hunnit fylla 18 år och det är helt galet, att den lilla och stundtals rätt stökiga killen har blivit myndig och det med den äran. Han sköter skolan, han jobbar extra med kundsupport på ett larmföretag, han planerar för framtida studier, han håller på att ta sitt körkort, han bryr sig om sin familj, sin släkt och sina vänner och är i allra största allmänhet den bästa – och stiligaste – bonusson man kan ha <3. Stolt. På riktigt.

 

Nu är det strax helg igen och den lär bli ganska valpig eftersom Jonas jobbar nätter. Förhoppningsvis kan jag och Nisse får till lite träning och förhoppningsvis kan någon hjälpa oss med att filma lite. Det var länge sen nu 🙂 .

 

EN MÅNAD SENARE

Nu var det allt bra länge sen. Igen 🙄 . En hel månad har gått och mycket har hänt. Både bra och roliga saker och en riktigt, riktigt sorglig sak 🙁 .

Det allra värsta som kunde hända, hände den 23 december. Yaxxon dog. Alldeles för tidigt. Alldeles för plötsligt. Ena dagen var han frisk, studsig, glad och som vanligt och andra dagen var han borta. Jag hade ju aldrig trott att det skulle vara min pigga, fina och jättefräscha 10-åring som stod näst på tur att gå över regnbågsbron. Men det gjorde han och sakta men säkert börjar vi vänja oss vid att han inte finns med oss längre. De första dagarna kunde jag knappt andas. När han fick sin sista spruta var det som om någon slet hjärtat ur kroppen på mig och vred om. Det var inte hans tur. Sorgen är fortfarande stor och påtaglig, men nu kan vi prata om Yaxxon och minnas hans egenheter utan att halsen snörs ihop och ögonen börjar bränna.

 

 

När jag hade hämtat urnan med Yaxxon i och körde hem med honom bredvid mig på passagerarsidan spelade de en låt på radion och den kan jag fortfarande inte lyssna på utan att bli väldigt, väldigt sorgsen. ” … jag trodde änglarna fanns, bara i, bara i himmelen men det var innan jag mötte dig, nu har jag en ängel här hos mig …” När jag orkar ska jag göra ett bildspel över våra tio år tillsammans med den här musiken. Yaxxon var min ängel när han levde och nu är han min ängel, fast någon annanstans.

Julen firade vi hemma hos mamma och pappa i Åhus tillsammans med Lotta, Håkan, Max och Polly. Sebastian var hos mamma, Fanny jobbade och Frasse och Nisse fick stanna hemma. Det blev en mysig julafton med alldeles för mycket god mat … herregud så rund jag har blivit den senaste månaden förresten 😯 . Igår tänkte jag ha på mig mina gamla Levis-jeans men det blev inget av med det för jag kunde inte knäppa dem ens en gång 😳 . Jag har ju haft min slarvdag på fredagar ända sedan jag gick ner mina 10 kilo med Viktväktarna för snart två år sen men de senaste två månaderna – typ – har fredagarna varat ända till söndagarna om man säger så. Jaja. Det är bara att ta tag i det igen och förhoppningsvis kommer jag i mina gamla jeans om ett tag igen 🙂 .

Nyårsafton firade vi hemma hos Charlotte och Jonas i deras nya jättefina lilla hus i Skabersjö tillsammans med Lollo, Sanne, Påjje, Katarina och Hampa. De två sistnämnda hade jag aldrig träffat förut men de var från Kristianstad de med (precis som jag och Charlottes Jonas) så det visade sig att vi i princip var släkt ändå 😀 . Världen är bra liten. Så är det. En supermysig nyårsafton hade vi iaf med – återigen – jättegod mat, bubbel och fyrverkerier på behörigt avstånd. Även Frasse var mycket nöjd med kvällen 😉 .

Nisseträningen har jag faktiskt varit riktigt seriös med de senaste veckorna. Vi har spårat ( 😯 ) och tränat lydnad och det går framåt med stormsteg. Jag börjar t.o.m. få lite ”Yaxxon-känsla” i lydnadsträningen och det trodde jag nog aldrig skulle hända. Nisse är samarbetsvillig, han vill förstå vad jag menar, han är uppmärksam och – bäst av allt – han TÄNKER. Jag behöver inte ta till några brösttoner eller bråka med honom utan jag kan, precis som jag gjorde med Yaxxon, visa honom vad jag menar och rätta till utan att det blir jordens cirkus. Svårt att förklara det där, men det känns som att vi börjat kommunicera på riktigt. Nisse kommer aldrig att bli lika balanserad och cool som Yaxxon och det behöver han inte bli heller, men det känns för jäkla gött att han mitt i allt stim och stoj hör vad jag säger och kan koncentrera sig.

 

Spårträningen har verkligen blivit eftersatt 🙁 . Visst, vi har haft riktigt dåligt väder men det är bara en del av sanningen. Jag vet helt enkelt inte vad jag sysslar med eller – rättare sagt – begriper jag inte hur jag ska få till spårarbetet så som jag vill ha det och som det måste vara för att ge bra resultat i IPO-bedömningen. Nisse spårar fantastiskt fint och lågt men det går för fort. Vi får helt enkelt se till att få en intensivträningshelg med Pierre. Han lär vara ganska duktig på det där med spår (också), har vi hört. Ryktesvägen 😎 .

Nibbi har fått lite jullov men förra veckan kom vi igång ordentligt med både dressyr- och hoppträningen igen. I måndags på dressyrlektionen fokuserade vi på galoppjobb och det var som Julia, en av ponnytjejerna som rider före oss, beskrev det ”… vi fick galoppera jättemycket och jättesnabbt på långsidorna, vi red typ i sken!” 😀 Julia rapporterar alltid vad de fått göra när vi kommer för att rida vår lektion.  Vi skenade alltså på långsidorna och samlade/kortade på kortsidorna, nädå men snabbt gick det mellan samlingarna i alla fall 🙂 . När hästarna var riktigt uppe i varv och mjuka och fina gick vi in på volter i både galopp och trav och minskade/ökade volterna rejält. Igår på hopplektionen hoppade vi låga hinder men svåra vägar. Man kan nästan kalla det lydnadshoppning faktiskt.

Min och Nibbis första runda var inte så bra men när jag fått lite välförtjänt skäll av Charlotte gav jag mig fan på att styra med benen och inte ratta med händerna och då fick vi till det. Vi landade dessutom  i rätt galopp nästan hela tiden och jag invigde min fina födelsedagspresent från Jonas, säkerhetsvästen <3 .

 

Annat som hänt är att Silver Bullitts batteri dog efter lång och trogen tjänst – 12 år och drygt 20 000 mil. Bästa bilverkstan, Bilexperten i Lund, beställde hem rätt batteri, jag hämtade batteriet på väg hem från jobbet och Jonas monterade det och nu är Silver Bullitt piggare än nånsin 🙂 . Efter att ha stört oss på kaoset i garaget/verkstan i drygt ett år tog vi tag i det under mellandagarna och resultatet blev (förutom att Sysav-högen växte) en riktigt prydlig verkstadsavdelning med nya krokar för hästkläder och hundselar. Love it!

Jag har även tömt bilen på Yaxxons grejer och det är ju alldeles otroligt vad mycket roligt vi hann med att göra tillsammans <3.