LITE SLITEN MEN NÖJD, GLAD OCH INSPIRERAD

Så. Nu har den sista stora stresshelgen på ett tag passerat och jag har inte bara överlevt, jag har haft riktigt roligt också. Inspirerad de luxe att fixa fler evenemang – jag har fått feeling 🙂 !

VHF:s tidigare hoppkommitté slutade efter Skånska Mästerskapen efter många års hårt arbete och föreningen hade en tävling kvar – Ponnyallsvenskan Div 2, omgång 3 – som vi övriga medlemmar bara fick se till att rådda iordning. Så klart med hjälp av den avgående hoppkommittén – tack 🙂 ! Vi fick PM från hoppkommittén om precis allt, att ha att utgå ifrån. Med Charlotte som tävlingsledare samlade vi ihop ett gäng som fördelade ansvarsområden sinsemellan – banbyggare, bana, underlag, cafeteria, sekretariat (mitt ansvarsområde), domartorn, sjukvårdare och ”övriga funktionärer”. Vi skapade en Facebooksida direkt, där vi uppdaterade varandra om läget.

Hur som helst. I fredags efter jobbet åkte jag till ridskolan för att ta emot varor till cafeterian från Axfood och placerade allt enligt anvisningarna jag hade fått av Irene (cafeteriaansvarig). Det tog nästan två timmar att få ordning på allt och när det väl var läge att ta en tur på Nibbi upptäckte jag att jag hade glömt den färdigpackade väskan med ridkläder hemma 👿 . Jag ORKADE bara inte köra hem och sen tillbaka till ridskolan, så nån ridning blev det inte. Det var kanske lika bra det för jag somnade som en stock när jag kom hem och sov i ett par timmar 😯 . I lördags åkte jag och Jonas och handlade lite kontorsgrejer till sekretariatet och grönsaker till blomkrukorna utanför ridhusentrén. Vi åkte vidare till ridskolan där Påjje (vår eminente kock) mötte upp. Jag pysslade med blommorna och städade iordning medan Jonas och Påjje kockade loss i köket.

 

I söndags var jag på plats tidigt och på grund av ett sent funktionärsåterbud fick jag hoppa in på parkeringen där jag förvisso höll på att frysa ihjäl men ändå hade en superrolig dag tillsammans med Anneli, som var så snäll och kom körande ända från Tomelilla för att hjälpa till <3 . Varken hon eller jag hade nån direkt koll på nånting men det var bara att bita ihop och sätta igång. Jag skulle vilja påstå att vi blev parkeringsproffs på kuppen, för att vi var tvungna 😀 . Vi hade typ ingen att fråga och 80 ekipage att placera. Allt gick bra men man kan lugnt säga att det är väldigt många som kör med släp som vill undvika att backa – till varje pris 😳 . Tävlingarna flöt på bra, cafeterian hade mycket att göra och de flesta verkade vara nöjda. Det finns alltid nån som ska gnälla – så klart – men det ingår och är inget att bryta ihop över 🙂 . Vi avslutade dagen med att tömma alla sopor och städa undan varje spår efter tävlingen och det kändes riktigt gött att ha en ledig måndag att se fram emot.

 

 

Eftersom jag var ute och rände och hjälpte till på prisutdelningen fick jag varken några foton på den superproffsiga banan med sina vackra hinder och gröna växter eller på prisutdelningen 😳 .

I måndags var jag – som sagt – ledig och körde till Åhus för att hämta hem Frasse, som i vanlig ordning haft det hur mysigt som helst hemma hos mamma och pappa. Tyvärr hade det inträffat en olycka mitt emellan två avfarter på E22:an vid Lund med följden att det blev totalstopp i trafiken i 37 minuter ( 😯 ) så resan till Åhus tog lååååång tid men å andra sidan står jag ju hellre still i 37 minuter på en ledig dag än är inblandad i trafikolycka som kräver både poliser, brandmän och ambulanspersonal 🙁 . Så läskigt! Hemresan gick bra.

Tog det lugnt på eftermiddan innan jag körde till ridskolan för att rida dressyrlektion med Nibbi. Vi hade en kanonbra dag på jobbet – trots bomhelveten på voltfan 🙄  – och det var t.o.m. så att de som satt på läktaren och skulle rida lektionen efter vår blev impade av oss. Det är så himla roligt att få lite beröm mellan varven 🙂 . Det behövdes efter förra veckans hopplektion som inte alls blev nån höjdare. Vi hoppade en serie – bom, kryss, oxer – och sen vidare ut på bana och jag tycker verkligen att det är skitläskigt att hoppa serier. Man ska gasa in i dem, höja blicken och gasa ur dem samtidigt som man ska styra och det känns som att hindren kommer emot en i 180. Jag får en känsla av att hela hästen ska snubbla åt helsefyr och kan inte låta bli att bromsa 🙁 . Det är inte lätt att vara häst ibland. Det blev bättre allteftersom men det kändes ändå allmänt åbäkigt. Tur att hopplektionen igår gick bättre, inte top notch men helt ok och det jag var mest nöjd med var vår stundtals riktigt fräsiga galopp och att vi fick till flytet över bommen på volten ALLA försöken 🙂 .

 

Förra måndan blev det ingen ridning eftersom vi överraskade Maj på 60-årsdagen med en privatlektion för henne och Tyskan (Quintess) hos Maria Gretzer 😎 . När Maj kom till stallet var Tyskan välgroomad och alla hennes grejer – inklusive snygga benskydd och ett sprillans nytt tävlingsschabrak – packade så det var bara för Maj att lasta henne på lastbilen och för oss att köra iväg. Maj hade först ingen aning om var vi var på väg men när vi svängde av mot Gessie och Tygelsjö började hon förstå var vi var på väg och började stresstugga nikotintuggummi 😀 . Hela ridgruppen satt på läktaren och fikade medan Maj red en tuff och lång lektion för Maria. Maria Gretzer är en grym instruktör – extremt häst- och ridkunnig, bestämd, noggrann, humoristisk och karismatisk – och vi som satt på läktaren fick lära oss massor, vi med. Maj blev jätteglad för sin present även om hon var sjukt nervös när hon satt upp och red in i ridhuset 🙂 . Själv blev jag faktiskt lite starstruck 😀 .

 

   

(Fotona tagna av Charlotte och Mia)

Förutom att Frasse har kommit hem har det faktiskt varit en del aktivitet på hundfronten. Jag och Nisse har satt igång med våra nya moment ligg under gång, sitt under gång och – inte minst – apportering plus att jag håller på att fixa till vårt fria följ. Jag lär in de helt nya grejerna inomhus, i lugn och ro, och när han kan dem inomhus flyttar vi ut på tomten och när han kan dem där DÅ flyttar vi till en appellplan med störning. Jag har funderat mycket på varför det tagit mig 100 år att lära faktiskt rätt smarta hundar vissa saker och bortsett från att jag själv inte är nån naturtalang som ”har det i händerna” tror jag att jag lagt för mycket inlärning ”på klubben”. På klubben har både jag och mina hundar haft mycket störning och det har inte blivit riktigt den koncentraton som behövs för en optimal inlärningssituation. Med Nisse har jag tänkt prova den här varianten. Med apporteringen har vi – som jag berättat förut – börjat bakifrån med att hålla fast och så här långt har vi kommit nu.

 

 

Nu ska inkallningen med apporten successivt bli längre och säker. Efter det ska han få gripa från längre och längre avstånd med fokus på snabbt/hårt gripande. Allra allra sist kommer jag kasta apporten.

Nu rullar livet vidare och – som vanligt – fylls det på med planer hela tiden. Idag ska jag byta däck på bilen, på lördag ska det fyllas i kaninhål på klubben och på lördagkväll ska jag på tjejmiddag hos Maj för att avsluta veckan med ”staketträning” med Nibbi och gruppträning med Nisse på söndag 🙂 . Staketträning innebär att vi ställer fram dressyrbanestaketen och tränar programridning för Lollo, Hökögat 😯 . Jaja. Man ska leva medan man kan 😉 .