månadsarkiv: november 2017

26 DAGAR KVAR TILL JULAFTON

Så blev det ny vecka igen. POFF! Lite väl bra snurr på tiden just nu, tycker jag. Jag läste nån form av logiskt resonemang kring varför tiden går snabbare och snabbare, ju äldre man blir. Jo, när man var liten kändes ju en dag lika lång som ett år (den känslan kan man fortfarande få men förutsättningen är vanligtvis att man gör nåt riktigt tråkigt, bara för att det är obligatoriskt 🙄 ) och förklaringen ska – enligt resonemanget – vara att t.ex. en vecka i ett barns liv motsvarar en betydligt större del av den totala livslängden än vad en vecka gör för t.ex. en 50-åring. Lätt som en plätt, helt logiskt.

HÄST

Förra veckan gick, som sagt, jättefort. I måndags och tisdags red jag Nibbis vikarie Jackson, en jättefin men ganska ung häst av lite större modell. Dressyrlektionen gick väl ganska bra även om han blev trött av övningarna eftersom han verkligen fick koncentrera sig. Hopplektionen … den arkiverar vi. Jag hade väldigt svårt att få fram Jackson för skänkeln och när jag slutade driva stannade allt av. I det läget vågade jag helt enkelt inte hoppa. Vi tog ett skutt men eftersom jag var så upptagen med att få honom att bjuda framåt kunde jag inte fokusera på vägen och … ja. Medan de andra hoppade red jag lite dressyr där jag inte var i vägen och så var det med den saken. Inga skugga ska falla på Jackson utan det var jag som inte hade kraft nog i skänklarna att reda ut det.


Jackson

I fredags var Nibbi tillbaka på jobbet och vi inledde med en tuff dressyrlektion med fokus på skänkelvikningar. Efter en viljornas kamp de luxe (där även Nibbis matte Charlotte var inblandad) fick vi till det riktigt bra, flera gånger 🙂 . Så härligt det var att sitta upp på ”min” häst och så pigg han var <3.

I söndags hoppade vi på förmiddan och det är bara att konstatera, att jag har en rejäl formsvacka i hoppningen 🙁 . Nibbi gjorde så gott han kunde men jag fick helt enkelt inte fram flytet som vi haft förut. Jag rattade med tyglarna, var obeslutsam, drev dåligt och övertänkte alla svängar och avstånd. Helt sjukt, att det kan bli så där dåligt helt plötsligt, men så har det blivit. Jag hoppas verkligen att det vänder snart, att jag tar mig samman för när jag rider så illa är det inte lätt att vara häst 😳 . Vi fick till några bra skutt och landningar men på det stora hela kändes det inte alls bra. Efter hoppning ska man riva banan och baxa undan alla hinder och medan vi gjorde det fick hästarna – Lena, Tyskan, Faustus och Nibbi – ströva runt och götta sig i ridhuset 🙂 . Nibbi och Faustus – the Skäckstenizers – har för övrigt en riktig bromance <3.

  Igår fick jag ett stresspåslag de luxe innan dressyrträningen 😯 . ”Vår” dressyrsadel var upptagen av Dina och Wilde, som trimmade ett pass precis när det var dags för mig att sadla och när jag skulle ta ner hoppsadeln upptäckte jag att fårskinnspadden var borta och som nödlösning fick jag montera loss en padd från en annan sadel och krångla fast den under Nibbis sadel. När detta var klart upptäckte jag att min ridhjälm var borta och innan jag hade hittat en som passade i lånehjälmslådan hade jag gått i konen på riktigt 🙄 . TACK O LOV hjälpte Malin mig att tränsa Nibbi och ta honom till ridhuset <3 .När jag väl kom till ridhuset hade min ridhjälm lokaliserats där (tog tydligen av den när vi rev banan i söndags) och min puls gick ner till normala 62 … Vissa dagar alltså 👿 ! Ridningen gick bra. Vi red ett ganska lugnt pass efter en tuff helg. Ja, just det – jag hittade padden under en ponnysadel och nu är den märkt, det står NIBBI med stooooora röda bokstäver under den. Tack bästa Sofia för hjälpen <3 !

HUND

Nisses träning går framåt. Vi grejar med detaljer inomhus och det går ganska bra. Apporteringen går mestadels bra men ibland spinner han loss alldeles och då är det bara att lägga undan apporterna och göra nåt annat. I söndags efter ridningen åkte vi till Knickarp i ösregn, blåst och 3 graders ”värme” och körde först lite lydnad med andra hundar på planen. Nisse var helt med mig hela passet och även om det var lite extra studsigt och busigt var jag jätteglad över det 🙂 . Pierre hjälpte oss med tajmingen i belöningen i ronderingsträningen och vi fick till det riktigt bra flera gånger. Vi körde på två skärmar och fick jobba in ”HÄR!” (kom till mig) ”RONDER!” (spring vidare och runda skärmen tajt). Trots vädret var det riktigt roligt att träna! Bara det hade jag ju aldrig trott skulle vara möjligt 😀 . Efter lite vila fick Nisse sitt första ”skydds”-pass sen i augusti och han var jätteduktig. Eftersom jag blir så stressad bara av tanken på att råka göra fel med linan och släppa fram Nisse för långt, hålla honom för kort eller – i allra värsta fall – tappa honom fick jag sätta fast honom i en lina som redan satt fast i ett träd och istället stötta upp med kopplet vid sidan av Nisse istället, bara för att få in ”känslan”. Vi tränade på startkommando, bett, belastning, hålla ärmen/kudden stilla, lägga sig, loss, lämna ärmen/kudden till figuranten, gå tillbaka och sen starta om. Jag älskar när jag förstår vad jag tränar på, varför jag tränar på det och får tydliga instruktioner till på köpet 🙂 . När det sen inte blir för mycket cirkus och hallaballoo är det ännu bättre. Så roligt vi hade, både jag och Nils-Gunnar 😎 .

SOCIALT

I fredags efter ridningen käkade vi en god thaimiddag i ridhusets cafeteria. Det var Carro – Arthurs matte – som dessvärre har fått ridförbud ett tag på grund av en olycklig skada i ryggen som var så snäll och köpte med sig thaimat till oss allihop 🙂 . Det var ett helt gäng ryttare med respektive + ridlärare som satt kvar en bra stund. Efter maten bjöd Maj på en sanslöst god tårta till kaffet. Lyxigt!

I lördags åkte vi till Åhus för att fira pappas 75-årsdag med familjemiddag i form av en medelhavsbuffé 🙂 . Hur mysigt som helst och – som vanligt – hade mamma fixat så mycket mat att vi fick med oss matlådor hem 😀 . Pappa blev jätteglad för sina presenter, närmare bestämt luktegott och ett inramat foto på Fanny från studenten.

SHOPPING

Min dunjacka, som jag köpte för minst 5 år sen hade börjat se lite väl dassig ut med utstickande dun och evighetsfläckar och jag var helt tvungen att köpa en ny ”gå till jobbet”-jacka. Jag ville ha en kappa den här gången och hittade den perfekta dunkappan på nätet. Det är alltid lite gambling att shoppa kläder på nätet men den här gången hade jag tur – kappan är lika snygg i verkligheten som på bilden i XXL:s nätshop och dessutom passar den perfekt 😎 .


Nya kappan och i nederkant skymtar den gamla sunkiga mattan 🙂

Adjektivet ”dassig” räcker inte för att beskriva hur vår gamla matta i hallen såg ut 🙄 . När jag hade städat en kväll i veckan fick jag helt enkelt panik, mätte liket och kastade mig ut på nätet (igen) och googlade ”matta 80 cm x 300 cm” för att se om det fanns nån snygg matta i rätt storlek till ett rimligt pris. Hittade en röd snygg Gabbeh till rimligt pris, kollade med Jonas om den funkade för honom med och vips hade jag klickat hem den. Två dagar senare kom mattan med posten och vår hall ser riktigt civiliserad ut igen 🙂 . Kan varmt rekommendera alla mattsökande ett besök på http://www.carpetvista.se!

 

Pro Pet hade utförsäljning av hundfällar i helgen och Charlotte, som hade planerat att åka dit köpte tre nya jättefina fällar i ”pojkfärger” till oss. Tack för servicen <3 !

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med veckans shopping – så många bra grejer utan att behöva trängas och stöka med en massa folk i en endaste affär. Älskar det 🙂 !

Idag väntar hoppträning – måtte det gå bättre än senast – och till helgen är det KM i hoppning som ska råddas. Nånstans däremellan hoppas jag att vädret skärper till sig rejält så att det blir läge för spårträning med både Nisse och Yaxxon. Det ser dystert ut just idag men det var ännu värre igår. Hoppet lever 😎 !

NOVEMBERSCHLETEN

Nu har dagarna verkligen rullat iväg med en jäkla fart. Snart är den här stressiga månaden strax till ända och det känns rätt skönt, även om det hänt rätt mycket roliga saker 🙂 . I lördags var vi t.ex. hemma hos Sophia och Fredrik och hade en riktigt mysig kväll med god grillmiddag, uppdatering om livet, lockhäng och perversa mängder godis 😎 . Passade även på att träna lite passiv markering av ostbåge med Fredriks tjänstehund Jäger FM Jonis III) 🙂 .

I helgen som gick jobbade jag både lördag och söndag i ett övertidsprojekt på jobbet. Jag har en helt ok lön – jag gnäller verkligen inte – men det finns normalt sett inte så stora möjligheter att tjäna extra pengar till större utgifter, som t.ex. nya vinterdäck och julafton 🙄 . När det väl dyker upp ett projekt, som det här, vill man lixom hoppa på tåget och dryga ut kassan 😎 . Jag har sammanlagt jobbat 18 timmar övertid och känner mig faktiskt riktigt duktig.

Tyvärr har det inte blivit så mycket Nisse-träning de senaste helgerna men han har fått en del lydnads- och fysträning och verkar tycka att det är roligt det med så jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete. December blir lugnare på alla fronter och då ska vi ta igen både spår- och skyddsträning. Eftersom vi bor här nere i södern är snörisken inte så värst överhängande. När det väl kommer lite snö blir det snökaos i 48 timmar och sen töar allt bort igen. Lydnadsträningen fortsätter att gå bra. Han är på hugget, den lille Nils-Gunnar, och söker själv aktivitet/samarbete när vi är ute och springer före upp på övervåningen när vi är inne 🙂 . Apporteringen börjar arta sig riktigt bra och vi varvar med att backa bandet (håll fast – inkallning med apporten) och utöka svårighetsgraden (inkallning med apporten liggande mellan oss, rulla iväg apporten en liten bit + grip + ingång). Han tycker att själva apporten är buskul så det gäller att hålla det hela på en vettig aktivitetsnivå och att inte få topplockssprängning när han gasar iväg. Han föredrar apporten framför bollen och jag har fått byta ut belöningen från bollen till en kampdutt eller en annan apport. Fria följet börjar ta sig riktigt bra och han plogar mindre och mindre. Sitt/ligg och stå under gång börjar han kunna skilja på riktigt bra. Jag är iofs försiktig med att blanda för mycket men ändå 🙂 .


Nisses nya leksak, han fick den av vår bästa sponsor Mach4Dogs 🙂 .

 Förra helgen var det KM i dressyr och jag var jättenöjd med vår prestation men missnöjd med resultatet. Sammanfattningsvis. Förra deltävlingen red jag både fel väg och i fel galopp på sista diagnolen och fick ihop 60,1 procent och den här gången red jag både de rätta vägarna noggrant och hade rätt galopp på sista diagonalen och fick bara 60,8 procent 🙁 . För samma domare 😯 . När vi gjorde sista halten kände jag bara YES! och var bombsäker på att ha skrapat ihop 63-64 procent men så var alltså icke fallet.  Nu var det fler som fick samma förvånade känsla när de fick sina resultat och då var det väl helt enkelt en dag med riktigt tuff bedömning. Nibbi och jag tränar massor på att länga traven och det funkar på träning mellan varven men vi fick inte till det på tävlingen + att han taktade ett par steg i skritten men 60,8 … njae.

 


Vi var iaf värda minst 65 procent exteriört, om jag får säga det själv 😀

Ändå. På dressyrträningen i måndags fick vi till traven flera gånger, typiskt nog. Den här veckan vilar Nibbi eftersom Charlotte tyckte att han såg lite sliten ut på en lektion i torsdags och jag ska rida en annan häst på träningarna. Oklart vilken men det visar sig 🙂 . Även om det är tråkigt att inte träna med bästa hästen värmer det mitt hjärta att Charlotte och de som jobbar i stallet verkligen ser alla hästar på det sätt som de gör och alltid sätter deras välbefinnande främst. I fredags tog vi oss en myseftermiddag, jag och Nibbi. Han fick lite spabehandling och så gick på en promenad innan han fick beta en bra stund på grönaste gräset 🙂 . Tänkte åka till stallet så jag hinner pyssla med honom också innan ridningen ikväll <3.

Nu är det bara att hugga tag i den här veckan som mest innehåller jobb men även en helgkurs på ridskolan, födelsedagsmiddag i Åhus för pappa som fyller 75 år och hundträning 🙂 .

KANINER, HUNDAR, HÄSTAR & PAKET

Måndag igen och ytterligare en helg är genomstökad 🙂 . I lördags var vi och fyllde i kanonhålor på klubben – never ending story, det där. Miljarder kaniner genererar miljarder kaninhålor och efter som ”någon” inte jobbar på SBK:s Malmöavdelning (heller 😉 ) har träningsgrupperna delat upp kaninhålsfyllningen mellan sig över året. I lördags var det vår tur och vi hade verkligen tur med vädret 🙂 . Efter jobbet bjöd Lars och Tazz på smörgåstårta för att fira sin prestation på årets riesen-VM där de kom 9:a. En rolig stund på klubben, sammanfattningsvis.

   

På kvällen var jag på tjejmiddag hemma hos Maj, som hade lagat en fantastiskt god fisksoppa och till efterrätt serverade hon en grym chokladrulltårta med färska hallon 🙂 . En mysig kväll hemma hos Maj med goda vänner,  sammanfattningsvis.

I söndags var vi och tränade i Knickarp, jag och Nisse. Eftersom vi håller på att dona med detaljer i fria följet och inlärning av sitt – ligg – stå under gång och apportering hemma hade jag bestämt mig för att köra de nya momenten som inte kräver så mycket pill, nämligen längdhopp (med lite högre hinder i mitten), rondering och framåtsändande. Efter att vi hade laborerat lite med avståndet och han hade sprungit vid sidan av några gånger hoppade han utsträckt och fint över hindret och de nedlagda bänkarna ett par gånger. Gott så! Framåtsändandeleksaken som jag köpte för ett tag sen visade sig inte fungera optimalt alls, Nisse såg den inte bland löven och bromsade av mot slutet av sträckan för att leta efter kampdutten. Fail de luxe alltså. Det blir till att använda riktningspinne med väl synlig boll istället. Vi avslutade med att rondera två skärmar – en i taget – på ena sidan av planen och det gick bra. Jag får tänka på att skicka honom med mig själv placerad på olika håll i förhållande till honom bara. Det har jag inte ens tänkt på att man måste göra 😳 . Tur att man har träningskompisar med koll på läget 🙂 . Passade på att fråga om momenten i IPO 1 och det visade sig att de fläskar på med alla tre apporteringarna redan där – slätapportering, apportering över hopphinder och apportering över A-hinder 😯 . Helt sjukt.

 

Efter Nisseträningen åkte jag vidare till ridskolan för att vara med på programridning för Lollo inför nästa helgs KM del 2 i dressyr. Jag och Nibbi kör Lätt B2 igen. Jag red ju vilse sist och skäggade iväg i fel galopp på sista diagonalen och fick bara ihop drygt 60 procent. Nu kommer vi inte ha med någon topplacering att göra men det känns ändå som att jag vill försöka putsa till resultatet med att komma över 62 procent (godkänt) innan jag byter klass uppåt. Jag tycker att programmet gick bra, på det stora hela. Det är mellantraven (något ökad trav i förhållande till arbetstrav) som är vår akilleshäl. Nibbi är ju ingen gångartsfantom precis och även om jag har fått till riktigt fina ökningar i trav på träning fick vi inte fram den igår. Alls 🙄 . Jaja. Vägarna, skritten och galoppen blev i alla fall bra 🙂 . Det kluriga är hur jag bäst ska rida fram honom. Försöker ”härma” våra lektioner och hitta en metod men det går så där. Det bästa vore troligtvis att lägga ut bommar och bygga ett par hinder och hoppa fram honom men jag undrar jag, vad de andra som rider fram skulle tycka om det 😀 ? I måndags på dressyrlektionen fick vi i och för sig till det helt fantastiskt bra utan ett enda hinder men med måååånga skänkelvikningar, ökningar och minskningar av volter och övergångar. Man känner sig galet kompetent när hästen blir så fin, mjuk och samarbetsvillig. Lika galet inkompetent kände jag mig igår när jag först hoppade fram sjukt bra med fräsig galopp, bra bjudning och med landningar i rätt galopp hela tiden för att sedan hoppa en bana ”hej kom å hjälp mig”-style 🙄 . Deprimerande skit men som tur var fick vi göra om alltihop och då gick det betydligt bättre även om det blev korsgaloppen från helvetet på en distans och en felaktig landning 👿 . Det är bara att träna vidare och försöka göra rätt men just när man är på banan och allt tjorvar känner man sig totalt obildbar. Imponerande i sig att vi inte rev ett enda hinder på den skitdåliga rundan, trots 100 procent grodhopp. SUCK!

Igår fick vi ett paket med posten från Nisses brorsa Dexters matte Eva. I paketet låg en IPO-apport med snören och en hel jäkla drös med superfina uppletandeföremål. Jag lovar att jag ALDRIG har haft så många fina uppletandegrejer på en gång, nånsin 😎 . Idag ska jag skicka ett paket med torkade lammburgare till Dexter, som tack 🙂 .

Yaxxon blev illamående igår 🙁 . Han kräktes upp sin frukost och åt inte sin middag. Jag kan inte minnas att han någonsin varit illamående faktiskt. Hans allmäntillstånd var bra och han fick behålla vattnet han drack, alltså fick han följa med på långrundan på kvällen och tur var väl det för det visade sig – efter nån kilometer – att han var lös i magen också 😳 . Allt var lugnt till kl. 03.22 i natt när jag vaknade av att en hund pep jättehögt, det lät nästan som ett ylande faktiskt. Innan jag hade kopplat ihop ljudet med Yaxxon, kommit ur sängen och fått på mig kläderna hade den stackaren hunnit bajsa ner stora delar av grovköket. Det var bara att släppa ut honom i trädgården, rulla ihop fällen och kasta den i tvättmaskinen och ta ut dörrmattan och spola av den, torka bajs och moppa golvet med Ajax och Klorin. Man kan lugnt säga att jag var klarvaken efter det där. Försökte somna en stund till på soffan, det gick så där. Nisse var nämligen också klarvaken och extremt gosesjuk. Lite flyt att Jonas är ledig idag och jag har ordnat så att jag får jobba hemifrån imorgon. Yaxxon själv verkar ta det med ro. Han for omkring som vanligt på morgonrundan. Nu håller vi tummarna för att det inte är nåt smittsamt.


Min Kamelkung är ‘fuk <3

November snurrar vidare. Det verkar som att helgen blir ganska lugn ändå, det är bara KM i dressyr som är inplanerat så här långt och planen är att ta dagen som den kommer på lördag 🙂 .

 
#throwback

LITE SLITEN MEN NÖJD, GLAD OCH INSPIRERAD

Så. Nu har den sista stora stresshelgen på ett tag passerat och jag har inte bara överlevt, jag har haft riktigt roligt också. Inspirerad de luxe att fixa fler evenemang – jag har fått feeling 🙂 !

VHF:s tidigare hoppkommitté slutade efter Skånska Mästerskapen efter många års hårt arbete och föreningen hade en tävling kvar – Ponnyallsvenskan Div 2, omgång 3 – som vi övriga medlemmar bara fick se till att rådda iordning. Så klart med hjälp av den avgående hoppkommittén – tack 🙂 ! Vi fick PM från hoppkommittén om precis allt, att ha att utgå ifrån. Med Charlotte som tävlingsledare samlade vi ihop ett gäng som fördelade ansvarsområden sinsemellan – banbyggare, bana, underlag, cafeteria, sekretariat (mitt ansvarsområde), domartorn, sjukvårdare och ”övriga funktionärer”. Vi skapade en Facebooksida direkt, där vi uppdaterade varandra om läget.

Hur som helst. I fredags efter jobbet åkte jag till ridskolan för att ta emot varor till cafeterian från Axfood och placerade allt enligt anvisningarna jag hade fått av Irene (cafeteriaansvarig). Det tog nästan två timmar att få ordning på allt och när det väl var läge att ta en tur på Nibbi upptäckte jag att jag hade glömt den färdigpackade väskan med ridkläder hemma 👿 . Jag ORKADE bara inte köra hem och sen tillbaka till ridskolan, så nån ridning blev det inte. Det var kanske lika bra det för jag somnade som en stock när jag kom hem och sov i ett par timmar 😯 . I lördags åkte jag och Jonas och handlade lite kontorsgrejer till sekretariatet och grönsaker till blomkrukorna utanför ridhusentrén. Vi åkte vidare till ridskolan där Påjje (vår eminente kock) mötte upp. Jag pysslade med blommorna och städade iordning medan Jonas och Påjje kockade loss i köket.

 

I söndags var jag på plats tidigt och på grund av ett sent funktionärsåterbud fick jag hoppa in på parkeringen där jag förvisso höll på att frysa ihjäl men ändå hade en superrolig dag tillsammans med Anneli, som var så snäll och kom körande ända från Tomelilla för att hjälpa till <3 . Varken hon eller jag hade nån direkt koll på nånting men det var bara att bita ihop och sätta igång. Jag skulle vilja påstå att vi blev parkeringsproffs på kuppen, för att vi var tvungna 😀 . Vi hade typ ingen att fråga och 80 ekipage att placera. Allt gick bra men man kan lugnt säga att det är väldigt många som kör med släp som vill undvika att backa – till varje pris 😳 . Tävlingarna flöt på bra, cafeterian hade mycket att göra och de flesta verkade vara nöjda. Det finns alltid nån som ska gnälla – så klart – men det ingår och är inget att bryta ihop över 🙂 . Vi avslutade dagen med att tömma alla sopor och städa undan varje spår efter tävlingen och det kändes riktigt gött att ha en ledig måndag att se fram emot.

 

 

Eftersom jag var ute och rände och hjälpte till på prisutdelningen fick jag varken några foton på den superproffsiga banan med sina vackra hinder och gröna växter eller på prisutdelningen 😳 .

I måndags var jag – som sagt – ledig och körde till Åhus för att hämta hem Frasse, som i vanlig ordning haft det hur mysigt som helst hemma hos mamma och pappa. Tyvärr hade det inträffat en olycka mitt emellan två avfarter på E22:an vid Lund med följden att det blev totalstopp i trafiken i 37 minuter ( 😯 ) så resan till Åhus tog lååååång tid men å andra sidan står jag ju hellre still i 37 minuter på en ledig dag än är inblandad i trafikolycka som kräver både poliser, brandmän och ambulanspersonal 🙁 . Så läskigt! Hemresan gick bra.

Tog det lugnt på eftermiddan innan jag körde till ridskolan för att rida dressyrlektion med Nibbi. Vi hade en kanonbra dag på jobbet – trots bomhelveten på voltfan 🙄  – och det var t.o.m. så att de som satt på läktaren och skulle rida lektionen efter vår blev impade av oss. Det är så himla roligt att få lite beröm mellan varven 🙂 . Det behövdes efter förra veckans hopplektion som inte alls blev nån höjdare. Vi hoppade en serie – bom, kryss, oxer – och sen vidare ut på bana och jag tycker verkligen att det är skitläskigt att hoppa serier. Man ska gasa in i dem, höja blicken och gasa ur dem samtidigt som man ska styra och det känns som att hindren kommer emot en i 180. Jag får en känsla av att hela hästen ska snubbla åt helsefyr och kan inte låta bli att bromsa 🙁 . Det är inte lätt att vara häst ibland. Det blev bättre allteftersom men det kändes ändå allmänt åbäkigt. Tur att hopplektionen igår gick bättre, inte top notch men helt ok och det jag var mest nöjd med var vår stundtals riktigt fräsiga galopp och att vi fick till flytet över bommen på volten ALLA försöken 🙂 .

 

Förra måndan blev det ingen ridning eftersom vi överraskade Maj på 60-årsdagen med en privatlektion för henne och Tyskan (Quintess) hos Maria Gretzer 😎 . När Maj kom till stallet var Tyskan välgroomad och alla hennes grejer – inklusive snygga benskydd och ett sprillans nytt tävlingsschabrak – packade så det var bara för Maj att lasta henne på lastbilen och för oss att köra iväg. Maj hade först ingen aning om var vi var på väg men när vi svängde av mot Gessie och Tygelsjö började hon förstå var vi var på väg och började stresstugga nikotintuggummi 😀 . Hela ridgruppen satt på läktaren och fikade medan Maj red en tuff och lång lektion för Maria. Maria Gretzer är en grym instruktör – extremt häst- och ridkunnig, bestämd, noggrann, humoristisk och karismatisk – och vi som satt på läktaren fick lära oss massor, vi med. Maj blev jätteglad för sin present även om hon var sjukt nervös när hon satt upp och red in i ridhuset 🙂 . Själv blev jag faktiskt lite starstruck 😀 .

 

   

(Fotona tagna av Charlotte och Mia)

Förutom att Frasse har kommit hem har det faktiskt varit en del aktivitet på hundfronten. Jag och Nisse har satt igång med våra nya moment ligg under gång, sitt under gång och – inte minst – apportering plus att jag håller på att fixa till vårt fria följ. Jag lär in de helt nya grejerna inomhus, i lugn och ro, och när han kan dem inomhus flyttar vi ut på tomten och när han kan dem där DÅ flyttar vi till en appellplan med störning. Jag har funderat mycket på varför det tagit mig 100 år att lära faktiskt rätt smarta hundar vissa saker och bortsett från att jag själv inte är nån naturtalang som ”har det i händerna” tror jag att jag lagt för mycket inlärning ”på klubben”. På klubben har både jag och mina hundar haft mycket störning och det har inte blivit riktigt den koncentraton som behövs för en optimal inlärningssituation. Med Nisse har jag tänkt prova den här varianten. Med apporteringen har vi – som jag berättat förut – börjat bakifrån med att hålla fast och så här långt har vi kommit nu.

 

 

Nu ska inkallningen med apporten successivt bli längre och säker. Efter det ska han få gripa från längre och längre avstånd med fokus på snabbt/hårt gripande. Allra allra sist kommer jag kasta apporten.

Nu rullar livet vidare och – som vanligt – fylls det på med planer hela tiden. Idag ska jag byta däck på bilen, på lördag ska det fyllas i kaninhål på klubben och på lördagkväll ska jag på tjejmiddag hos Maj för att avsluta veckan med ”staketträning” med Nibbi och gruppträning med Nisse på söndag 🙂 . Staketträning innebär att vi ställer fram dressyrbanestaketen och tränar programridning för Lollo, Hökögat 😯 . Jaja. Man ska leva medan man kan 😉 .