månadsarkiv: oktober 2017

TIME OUT OCH FULL RULLE

Ytterligare en vecka har – bokstavligen – runnit iväg. Det har, med några timmars ynkligt undantag, regnat nonstop sen förra måndan och råkar man gå på gräs sugs skorna ner i underlaget 👿 . HELT galet! Veckan har gått ganska fort och helgen har varit fullbokad så den har swishat förbi snabbt den också.

Nisse och Yaxxon har fått vara sällskapshundar den här veckan. Det är ganska skönt att ta en time out och bara ta det lugnt ett tag när man uppnått ett mål. Frasse är på SPA i Åhus sen förra helgen, när han fick åka med mamma och pappa hem. Han har enligt rapporterna snabbt rullat in i rutinerna och verkar ha det mysigt med 100 procents uppmärksamhet, långa skogspromenader, minst en bautastor morot om dagen och – inte minst – lite extra gott i matskålen stup i kvarten 🙂 . Mamma säger att han inte sover en sekund om dagarna för att han har fullt upp med att hålla koll på henne, pappa och byggarbetarna som håller på att stöka i det som tidigare var Åhus Folkets Park och som nu ska bli ett bostadsområde med lägenheter. När mamma och pappa sätter sig framför TV:n på kvällen somnar han som en stock och orkar knappt gå ut och kissa en sista gång innan natten 😀 . Det kostar att ligga på topp <3 . Tänk att Frasse fyller 13 år den 10 december. Otroligt att han också har fått vara pigg och fräsch så länge. Han har dock blivit lomhörd, precis som Kajsa blev (hon var stendöv det sista året 😳 ) men det kan man ju få vara när man är så pass gammal.

 


Ett gäng mästarmysare 🙂

I lördags var jag med Irene, Lotta och Håkan på MH med Polly (Olympia) i ett regnigt Skanör-Falsterbo. Lotta och Håkan har aldrig varit med på ett MH och var så klart lite nervösa. Polly är en jättegosig liten tjej av det försiktigare slaget som tycker att det är jätteroligt att leka. Hon tog sig fram till alla kusligheter även om det tog lite tid, hon avreagerade bra och la inte på sig något obehag inför sista leken och skotten. Dagens värsta var spökena 😀 .


Polly fotograferad av lillmatte Fanny <3

Efter MH:t skulle jag och Irene ”åka och lämna grejerna” på ridskolan, grejer som vi köpt inför kommande omgång i Ponnyallsvenskan. Jo tjena moss … 🙄 . Det slutade med att Irene kastade av sig ytterkläderna och började röja cafeterian som värsta tornadon och skickade ut mig i skytteltrafik med skrot till containern. Vi höll på att greja i cafeterian i tre timmar 😯 ! När det var klart fick jag kasta mig i bilen och åka till Sydslättens ridklubb i Anderslöv för att heja på laget i Equitours Seniorcup. Jag hade lämnat återbud eftersom jag insett att det skulle bli överstressigt att åka från MH till stallet för att göra iordning Nibbi, lasta honom och sen köra till Anderslöv och hoppa. Dessutom har jag glömt bort att ta bort tre stora blå (?! 😯 ) fläckar på mina vita tävlingsridbyxor. Maj – Nibbis bästa groom – och Tyskan (Quintess) startade i vårt ställe och herregud så BRA de var i sin debut tillsammans på tävlingsbanan 🙂 ! Hur som helst var vi några som hejade på VHF:s lag, som kom 6:a av 13 lag med 4 fel. Vi kommer tyvärr inte till final trots fina resultat (1 fel, 4 fel, 4 fel) men nästa år, då jäklar 😎 !


Maj och ”Tyskan”, tillsammans i leran i Anderslöv efter sin fina debutrunda 🙂 (fotot har jag helt fräckt lånat från Majs FB-vägg för att det är så fint)

Efter tävlingen körde jag hem för att rasta hundarna och byta om innan jag körde tillbaka till Vellinge kommun, närmare bestämt till Höllviken och restaurang Millenium där laget och några till samlats för att fira cupen och Maj, som fyllde 60 år förra veckan 🙂 . Det blev en mycket trevlig kväll med alldeles för mycket god mat.

När jag väl kom hem igen framåt 23-tiden var det hur lätt som helst att somna. Herregud vilken dag 😯 !

Igår jobbade jag sex timmar med biståndsmål i ett efterlängtat övertidsprojekt här på jobbet och det var ungefär vad jag orkade med 🙄 .

Ridningen förra veckan gick bra! I måndags red vi ett lyckat dressyrpass med fokus på bakbenskontroll genom framdelsvändningar i alla gångarter. Klurigt men roligt. På slutet galopperade vi några steg, gjorde halt, framdelsvändning och fattade ny galopp direkt. Nibbi blev som elektrisk och jättekänslig för hjälperna. En väldigt häftig känsla! I tisdags hoppade vi bana i Hagahill pay & jump-ridhus och det var precis vad jag behövde efter en kraftig självförtroendestukning på förra seniorcupsomgången när vi rev de tre första hindren. Det hjälpte inte mentalt att de sista sex hindren gick bra. Hur som helst. Vi hoppade en 90-bana med 10 hinder och 11 språng och det gick SÅ bra 🙂 ! Nibbi slog bakut i några galoppfattningar när vi värmde upp och var verkligen på hugget 😎 . Vi fick redig snurr på galoppen och tog oss runt banan med en enda rivning, som jag vackert fick kleta på mig 😳 . Jag kom snett in mot ett räcke och började ratta med tyglarna istället för med benen. Nibbi tappade balansen en aning och rev med frambenen. Känslan efter den rundan satt kvar i flera dagar, kan jag säga. Underbart! Det är en otroligt go upplevelse att bara åka med och känna hur hästen stampar av exakt på rätt ställe, landar och gasar vidare, är styrbar och aldrig tvekar. I fredags red jag och Maj ett pass för Lollo på kvällen och vi jobbade rakriktning, samling, ökning och skänkelvikning. Nibbi blev lite stark i skänkelvikningarna i trav och istället för att ge upp och börja om fick jag instruktionen att ta ner honom i skritt och göra klart och han blev lika fin som han var i måndags. Skänkelvikning med övergång från trav till skritt alltså. Det bästa var ändå att Lollo inte sa ”långa ben” till mig en enda gång. Det är annars hennes favorituttryck tillsammans med ”ner med hälarna”. Det tog jag – iskallt – som ett tecken på att jag fått en bättre sits och att jag inte började tjyvklämma med knäna när det blev jobbigt 🙂 .


Nibbi. Finaste hästen som kan så bra, bara jag gör som jag ska
<3 .

Nu är det bara en happening kvar som kommer att kosta lite tid och energi, nämligen tredje och sista omgången av Ponnyallsvenskan Div 2 som ska ridas i Vellinge på söndag. Vår hoppkommitté sen många år slutade efter Skånska Mästerskapen och i väntan på en ny organisation är vi några stycken som tagit på oss olika ansvarsområden inför den här tävlingen och har förberett allt efter bästa förmåga, med stöd av f.d. hoppkommittémedlemmar (tack <3 !). Det känns som att vi har allt på banan, förutom hindren som inte ställs upp förrän på söndag morgon. Det är några mindre detaljer som ska ordnas den här veckan och jag tycker det är riktigt bra jobbat av oss, så här långt 🙂 .

Lite stressvarning den här veckan också men sen ser det ut att bli lugna gatan igen. Får se om jag tar en flexledig dag på måndag 😉 .

 

BH-PROVET

Igår uppnådde vi vårt första gemensamma mål, jag och Nisse, genom att bli godkända på det s.k. ”BH-provet”. Nu har vi BeHörighet att starta IPO 1 men framförallt har vi lyckats ta oss över en första tröskel tillsammans. Det har inte varit helt lätt för mig att ställa om från coola Yaxxon till sjövilda Nisse och jag har faktiskt känt många gånger att ”det här kommer aldrig att gå”. Yaxxon har också varit busig och stollig genom åren men han har alltid haft en slags styrbarhet ändå. Yaxxon har studsat rundor och grejat men jämfört med Nisses dito har Yaxxons studsande och grejande varit som en ljum västanfläkt. Typ. När jag fick hem Yaxxon kände jag direkt att han var ”min hund” medan jag inte riktigt förstått mig på Nisse förrän den senaste tiden. Jag har tyckt om honom jättemycket från dag ett och har nog aldrig skrattat så mycket åt en hund, som åt Nisse men jag har – som sagt – inte riktigt förstått mig på honom. Inte förrän de senaste månaderna. Plötsligt hände det bara. Nisse och jag började ha riktigt roligt tillsammans även i träningen och han blev ”min hund” han också och igår klarade vi alltså av BH-provet 🙂 .

Själv provet då. Jag var så klart spänd och lite nervös men det var inte obehagligt eller så, det är guld att ha ett program att gå efter istället för att behöva lyssna på en tävlingsledare. Man kan lixom fokusera på rätt saker och man kan förbereda sig på vändningar/halter osv på ett helt annat sätt än när en tävlingsledare t.ex. får för sig att – som jag var med om en gång – börja fria följet med vändningar på stället 😯 . Man ska enligt programmet göra en vänstervändning innan man går in i gruppen men igår stod gruppen på höger sida och då var domaren Göran Wessman tvungen att ingripa för att styra mig rätt 😀 . Förvirrad tant på prommis där ett tag 😳 . Efter lydnaden var det platsliggning och helt plötsligt gav Nisse till ett skall när Tina kallade in Himla ute på planen (sista lydnadsmomentet) och då lovar jag att jag nästan fick en hjärtinfarkt 😯 . Lydnaden blev godkänd och efter lite lunch och fika var det dags för miljöprovet. Vi gick längs med en smal grusväg och först kom en cyklist cyklande fram och tillbaka, ganska nära och sen kom en joggare springande fram och tillbaka. Efter cyklisten och joggaren fick vi binda upp hundarna i ett staket längs med grusvägen för att sedan gå och gömma oss. När vi hade gömt oss passerade en person med hund fram och tillbaka framför hundarna. Nisse skällde till precis när jag hade gömt mig men satt sedan tyst och lugnt. Tillgänglighetsprov/hälsning i grupp gjorde vi före lydnaden.

Vi var tre stycken som gjorde BH-prov och vi klarade oss allihop. Grattis Tina med Imzedrift’s Himla och Angelica med Imzedrift’s Irma 🙂 !

Grattis också till Natalie med Imzedrift’s Claudia till en grym tävling där allt stämde till nästan 100 procent – 290 p (93, 98, 99) och cert och till Fredrik ”jag vet inte om jag ska starta” med Imzedrift’s Glock som klarade IPO II med 287 p (95, 96, 96). Inspiration deluxe!

Den här veckan ska jag lägga upp en träningsplan för Nisse och förhoppningsvis blir vi klara för IPO 1 till våren 🙂 .

SIBIRIENKÄNSLA

Måndagmorgon och ute är det kallt som satan eller – egentligen – kallare än vad man är van vid, trots en vädermässigt rätt tradig sommar. När man är nyvaken på en måndag känns 6 plusgrader och blåst värre än vintern i Sibirien. Så är det. Min nya jacka kom med posten förra veckan och den var jättefin MEN tyvärr hade jag förträngt att jag hade beställt den gamla jackan i en storlek större än vanligt just för att det är rätt så gött att kunna ha en tjock fleecetröja under, utan att det känns tjorvigt. Jackan passade perfekt men när jag provade med min tjockaste fleecetröja under blev det korvskinnsvarning de luxe så det var bara att skicka tillbaka den och byta mot en större. ORKA 🙄 !

Förra veckan var rätt så lugn även om jag fick mycket gjort. Yaxxon har fått ett bautasår på sin ena baktass, som jag upptäckte först när han hade opererat såret själv. Han är lite öm i tassen när han börjar gå men det går över efter hand så han har fått promenixa som vanligt men någon träning har det inte blivit, inte mer än ett spår i lördags på ett ösregnigt Revinge. Ett spår som han jobbade ut jättefint och hittade alla sex apporterna plus slutet – i alla fall enligt Jesper, spårtramparen 🙂 . Yaxxon hade lite bry på ett ställe och sköt iväg en apport med ena baktassen när han grejade med att reda ut problemet och Jesper räknade apporten som ovanligt klockrent markerad medan jag själv tyckte att den var missad 🙂 .

Nisse har fått träna desto mer och eldprovet ägde rum igår när han både fick ligga plats medan söta Irma och hennes lika söta matte Angelica gick sin lydnad bredvid.


Imzedrift’s Irma

Jag var lite spänd på hur det skulle gå men Nisse låg faktiskt kvar, lugnt och fint – trots att Irma fick sin boll som belöning efter inkallningen 🙂 . Det kändes helt fantastiskt skönt och jag blev allt lite stolt över min lille gosse.

Vi körde så klart igenom lydnadsprogrammet också med ”domare”, lite publik och grupp och även det gick bra. Han plogar och tränger en del stundtals och det jobbar vi på men han håller i koncentrationen genom hela lydnadsprogrammet utan belöning, lek och pauser. Härligt – hur som helst – att ha träningskompisar att fråga om det som jag inte kunnat utläsa ur reglerna. Jag hade t.ex. ingen aning om att man ska gå igenom gruppen i fritt följ direkt efter det man gjort det i koppel och att man ska hålla kopplet i vänster hand 😳 . Efter lydnadsprogrammet ville jag prova det där med att binda upp honom, gå utom synhåll och sen låta en hund passera. Jag hade väntat mig ett visst tumult men Nisse satt så fint, studerade hunden och gjorde inte en ansats att börja stöka och böka <3 .

Just ja – jag provade att rondera en fullstor skärm några gånger och det gick bra. Tänkte att det kanske skulle kräva lite förklaringar från min sida men icke 😎 . Förutom lydnadsträningen i veckan fick även Nisse spåra på Revinge i lördags – så klart – och det gick ganska bra. Fortfarande för mycket kraft framåt men han går 100-procentigt djupt och fint i kärnan. I andra spåret hade jag gjort en vinkel och den tog han jättefint och exakt. Vi tränar vidare!

Planen för den här veckan är, att vara konsekvent med Yaxxons sår – tejpad gallerkorg hela tiden utom på promenader och när vi har honom under uppsikt, oavsett hur jobbigt det känns och hur lidande han ser ut – och att träna lydnad med Nisse. På söndag ska vi avlägga BH-provet. Håll gärna en tumme eller två 🙂 !

Nibbi har också fått träna den här veckan. I måndags var det dressyrträning och vi kom till riktigt fin ridning. Det var ett ganska svårt pass eftersom alla övningar inte sitter i ryggmärgen hos mig – jag måste lixom tänka för att göra rätt. Hur som helst körde vi en övning med idel framdelsvändningar och vi klarade ut att göra framdelsvändningar i galopp 😎 . Jag gjorde inte rätt alla försök men åtminstone några stycken och det var jag jättestolt över. Framdelsvändningar i galopp – fatta alltså. Det är stort. För mig 🙂 ! Nibbi lyfte sig väldigt fint och på slutet kändes det som vi dansade fram. Den känslan. I tisdags körde vi en ganska klurig övning på hoppningen med fokus på att styra med skänklarna – in på volt över cavalettibock, varv på volt, ut ur volt över cavalettibock, över hinder, tillbaka in på volten ett varv och sen ut över hinder.

På slutet hände exakt samma sak som på tävlingen, vi kraschade oxern (dubbelhindret) rejält och det berodde på att jag – faktiskt – gjorde rätt och gav Nibbi mycket utrymme för halsen men eftersom han är van vid att jag stöttar och meckar en del blev det fel för honom och han sprang i princip rakt genom hindret 🙁 . Så klart gjorde vi om och gjorde rätt 🙂 . På tävlingen var första hindret jättestort och jag tog ett tag i manen och troligtvis fick Nibbi inte det vanliga stödet och då blev det som det blev. Igår körde vi ett skrittpass med framdels- och bakdelsvändningar, skänkelvikningar och skritt på lång och kort tygel. Så klart travade vi och galopperade lite men mest grejade vi, som sagt, i skritt.

Nu är det hög tid att kicka igång den här veckan.

 

TID FÖR TOLLARP

Igår var det den 1 oktober och hösten kom på riktigt med lite regn och en jäkla massa blåst. Jag insåg att jag inte har någon vettig, lite varmare hundjacka som man kan gå in på Ica med utan att skämmas 😳 . Jag är för snål för att lägga nästan 2 000 kronor på en Arrak Original-jacka, som dessutom inte finns i någon färg som passar 100 %:igt till befintlig garderob och därför valde jag att beställa en jacka för 800 kr från Engelsons. Jackan heter ”Tollarp” och den ser ut att vara mer än bara lite inspirerad av Arrak original 🙂 . Jag har en jacka från Engelson sen tidigare som funkat klockrent ett par höstar/vintrar men som börjar bli sliten och därför får bli stalljacka hädanefter. Så Tollarp it is 😎 .

Veckan som gått har varit lite speciell eftersom Jonas blev kommenderad till Göteborg i onsdags, han åkte iväg i torsdags och kom hem igår – välbehållen <3. Det var allt lite oroligt i och med att polisen mannat upp så pass, vilket de inte gör om de inte förväntar sig riktigt liv i luckan. Nu gick allt bra och polisen fick dessutom mycket beröm för sin insats, vilket inte hör till vanligheterna precis 🙄 . Att vara polis innebär normalt sett att diverse förståsigpåare anser att man gör fel, hur man än gör.

I fredags slutade jag lite tidigare än vanligt för att slippa stressa med hundarna och passade på att ta en långtur med Nisse på Revinge, mycket uppskattat 🙂 . Jösses vad den pojken kan springa, bara för att det är roligt 😯 . Gick och tittade på honom där han for omkring och funderade på hur i all världen man orkar springa sitt allra snabbaste utan att ha bråttom nånstans eller vara jagad av vargar 😳 .

På kvällen kom Fredrik, som brukar bo hos oss när han är nere i Malmö för att träna hund, och vi tog en långpromenad med Yaxxon, Frasse och Glock. Lite muskler och brumbrum i början men det tog inte lång stund förrän de traskade på, sida vid sida. Frasse fick som vanligt gå i mitten, lite som FN.

I lördags var det dags för omgång två i Equitours Senior Jump Cup och den här gången gick resan till Ystad Ridklubb och jag fick köra lastbilen, eftersom ordinarie chaufför – Jonas – hade fått förhinder. Det blåste rejält och det kändes bitvis lite vingligt men efter ett tag fick jag feeling – som Sara brukar få när hon kör skydds – och vi kom fram välbehållna. Bästa Maj var med som groom igen och styrde upp det praktiska och rastade Nibbi när jag gick banan (och på toaletten). Banan var enklare än den i Malmö och på framhoppningen var känslan ”clear round” på riktigt men så blev det inte. Tyvärr. Vi kom helt fel i rytmen från start 🙁 . Nibbi blev lite stel när han fick syn på ut- och insläppet som höll på att stängas och vi rev de första tre hindrena. Efter den urusla starten spottade vi iaf upp oss och red felfritt på återstående sex hinder eller som Charlotte sa ”Va bra det blev när hon kom igång!”. Usch, så besviken jag var på mig själv direkt efteråt, att jag inte gjort Nibbi bättre rättvisa. MEN vi tog oss runt inom maxtiden (vi var faktiskt snabbast i laget ända till Sanne och Pelle hade startat och nollat IGEN!) och det var trots allt 2/3 som blev riktigt bra. Nibbi är en liten kämpe. Medan många av de andra hästarna som var med var vana resenärer som tävlat mer och på högre höjder än honom, hade Nibbi svårt bara med att vara ensam i ridhuset på hemmaplan så sent som för ett år sen. Nu får vi se om vi åker med en gång till eller om vi avvaktar till nästa års seniorcup men oavsett vilket ska vi fortsätta att träna och bli bättre, både han och jag <3. Vi har fått massor av erfarenheter av de här två starterna, erfarenheter som inte hade gått att få hemma. Det där med framhoppning bland en miljard okända hästar och människor är en historia för sig, bara det 🙂 . Ikväll väntar dressyrträning och imorgon är det hoppning igen och vi kör på.

Film från lördagens runda med de två sista rivningarna och de bättre två tredjedelarna


Nibbi med sin ordinarie matte Charlotte (som tyckte att han är världsbäst ändå) och med Maj, hans alldeles egna groom 🙂 . En mycket älskad häst.

När jag kom hem från stallet hade Fredrik varit ute med hundarna – 10 000 tack för det <3 – och jag kunde pusta en stund och göra mig iordning i lugn för att gå på Knut Wahlströms 4-årskalas. Det finns inget som passar så bra som smörgåstårta och massor av bakverk efter en dag på hopptävling, det är en sak som är säker 🙂 .

Igår startade vi dagen med att spåra i rätt kraftig blåst. Jag la ett ganska långt spår till Nisse och Fredrik gick med oss när vi tog vårt spår. Jag fick med mig en hel del bra förslag och råd, framförallt kring starten och slutet och vilka rutiner han har när det är ”på riktigt”. Nisse spårade hur som helst väldigt bra men en aning för snabbt. Som vanligt. En riktigt rolig spårträning och nu känner jag mig plötsligt riktigt taggad och inspirerad att få till det där IPO-spårandet ordentligt. Man känner sig lite vilse när man ska börja med nåt helt nytt och jag har tänkt ”äsch – jag kör det vanliga ändå” väldigt många gånger, just för att jag kan så pass lite och är mer hemtam i appellklass, som jag har tråcklat mig igenom några gånger nu 😳 . Jag gick med i Glocks spår sen och han visade verkligen sin bästa sida i spåret – superfint! Vi har en bit kvar, jag och Nisse, den saken är klar 🙄 . Efter spåret tränade vi ett pass lydnad, jag och Nisse. Det var fler hundar på planen som både tränade moment och lekte och ändå gjorde Nisse inte en ansats att lämna mig utan han höll ihop bra. Vi körde igenom lydnaden för BH-provet och även om han fortfarande plogar lite tyckte jag att han var duktig. Han orkade hålla ihop sin lilla valnöt och stördes – som sagt – inte nämnvärt av aktiviteterna runtomkring. Vi avslutade träningen med en fem minuter lång platsliggning med störning och han låg kvar utan anmärkning. Gött mos!

En bra Nissedag helt enkelt och när vi kom hem hade även Jonas kommit tillbaka från Göteborg <3.

Den här veckan blir förhoppningsvis något lugnare och mer som vanligt. Jag älskar ”som vanligt”.