månadsarkiv: september 2017

LÅNGHELG

Nu är jag tillbaka på jobbet efter en fyra dagar lång helg 🙂 . Skulle utan problem kunna förlänga helgen med ytterligare ett par dagar eller med ett helt år men bättre lite långhelg än ingen alls.

Vi har fixat en del som legat i röret de här två extradagarna, bl.a. har vi handlat ett gäng nya dörrmattor, gummilister till duschdörrarna, sängkläder, nya spotlights och halkskydd till ett gäng mattor som är på rymmen mest hela tiden. Spännande grejer – not – men ack så nödvändiga 🙄 . Igår gjorde jag en storsanering av duschen med min ångtvättmaskin och fick gå över duschdörrarna två gånger för att få bort allt kalk. Skämsmössa på den och hädanefter ska badrummet avkalkas betydligt oftare 😳 . Det har varit grymt skönt att få sova ut ett par dagar extra och att bara ta dagen som den kommer.

I lördags kom Jonas föräldrar på besök från Småland och det var roligt. Vi satt mest och uppdaterade oss om läget, de kollade på uterummet och så käkade vi gott grillat. Rätt så chill 😎 . Nu till helgen kommer mamma och pappa ner för att hälsa på och vi håller verkligen tummarna för att det fina vädret håller i sig. Uterummet och trädäcket gör sig bäst i solsken 😉 .

Borde ha åkt ut och spårat med Nisse och Yaxxon men det blev inget av med det. Vad man borde men inte gjorde 🙁 . MEN i gengäld har Nisse fått ganska många ensamrundor med lydnadsträning, som har gått ganska bra. Jag försöker variera mig så mycket jag kan för att komma på vilken ”uppstart” som funkar bäst och jag kan konstatera att leken måste vara med men att den inte behöver komma i början av passen utan att han tycker att det nästan är lika kul att träna när jag börjar med godis. Det är en balansgång det där. Hur som helst. Vi har lagt mycket tid på platsliggning på olika ställen med varierad grad av störning och han har hittills legat jättefint utan tendens till oro. Jag lägger plats minst en gång om dan för jag känner att det är som Nisse behöver träna på mest. Han är ganska impulsiv, om man säger så 🙄 . MEN som sagt – än så länge har han legat kvar utan anmärkning … pepparpepparpeppar. Det är också en sån grej som är go med att vara ledig några dagar extra, man kan gå ut mitt på dan och träna långa pass med sin hund i dagsljus utan att stressa 🙂 . Idag ska jag besiktiga bilen efter jobbet och planen är att åka ut och spåra efter det.

 

Frasse har varit en duktig kille den här veckan och visat att han kan när han behöver 🙂 . Jag, som nyss fått köpa en ny hörlur till min telefon för att jag tappat den gamla, tappade även den nya luren ”nånstans på en fotbollsplan” i fredags 👿 . Fattar inte hur jag bär mig åt 🙁 ? Jonas suckade oerhört djupt men tog ändå med sig Frasse ut för att leta upp den lilla grejen. Jonas gjorde bara sina förberedelser som förr och vips var Frasse igång med att leta intensivt på fotbollsplanen. Efter en liten stund blev han väldigt bestämd i riktning mot platsen där jag hade ställt bilen och Jonas hängde med. När Frasse började cirkla på ett ställe där jag ”ABSOLUT inte hade varit ” trodde jag att han letade kissefläck … men icke, han hittade först den orange pluppen och sen den svarta plastmannicken och la sig så fint 🙂 . Sanslöst imponerande och det enda jag kan säga är – tack gode gud för Frasse <3 .

Veckans största happening var dock varit hoppträningen för Jörgen Larsson. Herrejösses så nervös jag var – jag är ju verkligen grön i de här sammanhangen jämfört med de andra i laget och Nibbi har som högst gått en bana på 80 cm (räknar inte att han skuttat högre på träning) medan de andra hästarna gått ändå upp till 1,45 😯 . När vi skrittade in i ridhuset och Jörgen fick syn på Nibbi utbrast han ”åh en skäckajävel” och vips var isen bruten 😀 . Sen började lektionen som gick ut på att hitta en bra galopp, rida rätt vägar och – framförallt – hitta takten/rytmen. Jörgen jämförde banhoppning med att dansa vals och åka slalom 🙂 . Vi körde ett varv på banan i fel galopp vilket är imponerande i sig men näst sista rundan, när hindrena var uppe på 80 cm, ägde vi faktiskt. Jag och Nibbi, tillsammans 🙂 . När vi landade efter sista språnget fick jag en sån där lyckoklump i halsen och en tår i ögat, Jag har en tendens att sluta hålla skänkeln (gasa) när jag tittar åt vilket håll vi ska och det var vad jag fick med mig som kritik. Det är inte så lätt att göra allt samtidigt och just det där med att titta mot nästa hinder redan i luften och hålla blicken uppe har jag fått lära mig är jätteviktigt och då blir det gärna så att jag glömmer att gasa för att jag är så upptagen med att titta 😳 . Simultankapacitet: 0 (noll).


Från vänster: jag och Nibbi, Katarina och Hoppetossa, Sanne och Costa Plenty, Monica och Z  

 

Annars hade vi dressyrlektionen från helvetet i måndags där både vi och hästarna fick jobba så svetten lackade i trav och galopp med en minuts skrittpaus på tygel i halvtid. Rakriktning på kvartslinjerna, fram för skänkeln, övergångar, ökningar, minskningar och minskade och ökade volter med hästarna ställda utåt. Så himla jobbigt att rid nedsuttet i sån rakettrav som vi fick till med lite assistans av Charlotte 😳 . Trots min gympaboll har jag träningsvärk de luxe i magen. Igår var det hoppning igen inför helgens övningar och det gick bra men det var VÄLDIGT nära att jag fick tugga grus på grund av en riktigt dålig sväng. Jag kände att Nibbi tänkte att ”näe du – det här kommer vi inte att klara” och att han var på väg att kasta sig åt vänster framför en oxer men jag hann styra upp med vänsterskänkeln och vi tog oss över. Jag var väldigt nära att få flyga ensam över det hindret kan jag säga 😀 .

Nu väntar tre arbetsdagar med rätt mycket på Att göra-listan och på lördag är det hopptävling igen i seniorcupen plus ett födelsedagskalas och på söndag kommer mamma och pappa på besök 🙂 Jaja. Det lär icke växa mossa på den här svensken i alla fall.

 

DJUR OCH NATUR

Ja, jäklar alltså. Den här veckan har det verkligen blivit mycket djur och natur. Om man räknar trädgården som natur har jag äntligen rensat 75 procent av rabatterna, klippt en bautastor tuja och det ser riktigt fint ut nu. Höll på i 4.5 timme igår och det kändes i morse när jag skulle veckla ut kroppen och ta en långrunda med Nisse 🙄 . Man är icke 32 längre – satan vad det knakar och sprakar innan man ledat igång maskineriet. Särskilt när man varit dubbelvikt i flera timmar 🙂 . De sista rabatterna får vänta ett par dagar.

Nisse har fått träna en hel del den här veckan och vi har haft så roligt, jag och min lilla stolle. Vi har börjat (om) med markering av spårapporter. Det blev lite väl stimmigt senaste vi började med det, mycket för att han är lite väl överintresserad av föremål – alla sorters föremål. Jag blev bara förbannad och det är ingen bra grund för inlärning. As we all know 😳 . Men men. Nu har vi börjat om och den här gången hade jag en plan, det är alltid bra att ha en plan. Det är svårt att förklara exakt hur vi har gjort den här gången. MEN jag gör ett försök:

Jag började med att hålla föremålen i handen utan att han fick ta dem, han fick belöning för att låta dem vara (klick + godis). Ett slags omvänt lockande fast med spårapporter. Sen la jag ner ett föremål på golvet en bit framför honom med handen över och sa ligg, tog bort handen och men höll fast i föremålets kant. Nisse glodde järnet på föremålet och efter 10-15 sekunder drog jag det sakta ifrån honom, samtidigt som jag belönade honom med rösten. Efter ytterligare några sekunder kastade jag föremålet en liten bit framåt och han fick ta det. Föremålen betyder mest för Nisse och efter att ha försökt belöna med klick och godis insåg jag att det blev obegripligt för honom att äta godis när han bara ville ha den lilla grejen 🙂 .

Nu liggmarkerar han jättefint, fast med en Nissetwist – han skäller en gång i samma sekund som han lägger sig och det tyder på att han inte är i rätt sinnesstämning så det får vi klura på 🙂 . Det intressanta är att han inte stimmar alls utan bara kastar sig ner mer ett skall och glor intensivt på föremålet. Han gör inget försök att ta det eller slå på det med tassen. Han ligger jättefint och väntar på belöningen. Jaja. Vi får se hur det utvecklas och kanske får jag ändra till att belöna på nåt annat sätt.

I lördags var vi ute och spårade med Charlotte och Gabrielle och deras hundar. Nisse fick ett ganska långt spår, som fick ligga över en timme. Svårigheten blev, att jag gick ut spåret när gräset var riktigt fuktigt och när Nisse skulle börja spåra var det snustorrt. Han hade ganska stora problem i början men efter en sisådär 50-75 meter hade han kalibrerat in sin snoozer och löste uppgiften jättebra 🙂 . Han missade inte en enda godis och när vi väl hade tagit oss förbi den första svåra biten (och Charlotte som stod bredvid på vägen och visade sig vara en megastörning för Nisse) spårade han lugnt och metodiskt. Det tar sig!

Nisse fick avsluta dagen med uppletande och lika lugn takt som han höll i spåret, lika snabbt rejsade han ut i rutan för att leta rätt på sina grejer 🙂 . Lite kul att han kom tillbaka med dem till mig också utan att jag behövde locka honom med en exakt likadan grej 🙂 .

Annars har vi fortsatt med våra lydnadsmoment och de börjar sitta ganska bra, tycker jag. Helt oväntat är han jätteduktig på platsliggning men i ärlighetens namn har jag inte utsatt honom för så mycket störningar än. Nu när alla träningskompisar har kommit hem från och är klara med FCI VM för den här gången hoppas jag på att kunna träna på detta och få lite input 🙂 . Jag behöver ju träna på att binda upp honom och gå iväg och lite annat grejs också.

Yaxxon fick också träna spår och uppletande när vi var på Revinge. Gabrielle trampade ett roligt cirka 800 meter långt spår åt oss och jag fick spårfacit minus apportmarkeringar skickade till min mobil (teknikens under deluxe – älska Dog Track!). Startade spåret i appen, la telefonen i fickan och släppte på Yaxxon och som han spårade! Vi hittade alla snusburkar med godis och alla apporter och i slutet låg en vad Jessica Sjö så träffande kallar en ”engångsboll” 😀 . Jag behövde inte kolla i appen en enda gång under spåret och efteråt kunde jag att vi varit rätt hela vägen 🙂 . Yaxxon var även väldigt duktig på uppletandet, även om avlämningarna var så där skolbok 😳 . Lite extra kul att jag kunde stanna honom när han på väg in efter ett grunt skick och kunde kommendera honom ”UT!” <3. Bästa bästa gubben 🙂 .

Vi hade en jättehärlig dag ute på Revinge med duktiga hundar, gofika, onödigt många kor och en gäng cowboysare’ 😀 . Charlotte tog jättemånga härliga foton med sin nya fina kamera.

   

 


Den här bilden är unik, inte bara för att jag publicerar en bild där jag liknar en schleten’ prussiluska utan för att jag tränar uppletande mindre än 100 meter ifrån en miljon kor – jag har nämligen koskräck och satt i bilen med stängda dörrar när flocken på bilderna ovan vallades förbi våra bilar tidigare under dagen 😳 .

 

 

 

 


En engångsboll 😀

 

 

Nibbi fick vila från dressyrträningen i måndags eftersom jag – som inte var på VM – skulle representera IPO-gruppen på TK-möte på brukshundklubben. I tisdags var vi iaf med på hoppträningen. Vi hörde en ”evighetsrunda” med studs – jag tycker att studs är ganska läskigt – och det gick väl sisådär. Jag spänner mig i studsen och håller honom för kort istället för att ge honom utrymme att länga halsen. De sista två vändorna blev iaf ganska bra och jag får vara nöjd med det 🙂 . I fredags tränade vi själva och trimmade tempoväxlingar, övergångar, fyrkantsvolter med bakdelsvändningar i hörnen och även med framdelsvändningar i hörnen och så enkla galoppbyten (galopp – skritt – ny bytt galopp). Det gick överlag bra men det allra coolaste var, att jag i slutet fick ett par hallelujamoments när jag TÄNKTE halt och han stannade, jag TÄNKTE volt och han svängde in. Helt galet coolt 🙂 ! Älskade lilla smutsgris till häst <3 . Nu väntar en vanlig hästvecka och även en rätt galen grej, seniorcupslaget ska nämligen på hoppträning för Jörgen Larsson på torsdag 😎 . Jag och Nibbi på hoppträning för Jörgen Larsson, overkligt roligt.

 
Jörgen Larsson på Charlottes och Jonas uppfödning Conrad, i Falsterbo i somras och när de vann kvaltävlingen i Lövsta Future Challenge för unga hästar i Norrköping den 3 september. I och med vinsten i Norrköping har Jörgen och Conrad kvalat in till att få starta på Gothenburg Horse Show – GHS –  i slutet av februari nästa år 🙂 .

Ibland är det för övrigt extremt oglamoröst med häst 🙄

Avslutningsvis ett STORT GRATTIS till Natalie med Imzedrift’s Claudia, Dalle med Imzedrift’s Catinka och Maria med Sophia Ot Vitosha för väl genomförda starter på FCI VM, ett VM dit de flesta aldrig kommer 😎 ! Grattis även till Pierre som är deras coach 🙂 .


(bild lånad av Pierre)

Med tanke på korna, studsen och den kommande hoppträningen tycker jag att det här citatet passar helt perfekt för den här bloggen:

HOPPTÄVLING PÅ RIKTIGT

Igår gjorde vi vår debut på en officiell, riktig hopptävling. Vi var ett av fyra ekipage i Vellinge Hästsportförenings lag i ”Equi Tours Senior JumpCup” och banan gick enligt regler för 1,10-metershoppning fast med max 80 cm höga hinder. 13 lag kom till start. Vellinge fick tyvärr ett enda sketet tidsfel och hamnade på 9:e plats i första omgången men nu laddar vi om och svänger tajtare nästa gång 🙂 .

Min och Nibbis runda gick inom tiden men tyvärr rev vi 2 bommar och fick 8 fel 🙁 . Lagets sämsta resultat räknades, som tur var, bort och VHF slutade alltså på 1 fel.

Jag är – trots felen – så himla nöjd med vår prestation. Nibbi har aldrig varit iväg på tävling, han var troligen enda lektionshästen som kom till start igår (en Londonresa ligger lixom i vinstpotten 😎 ) och han har egentligen bara tränat hoppning seriöst sen början av året och han har som mest skuttat över en meter på träning. I november har jag ridit regelbundet i två år (efter drygt 30 års uppehåll) och jag har mycket kvar att lära. Jag och Nibbi har tillsammans mycket kvar att lära – så klart – men vi blir bättre, sakta men säkert.

Jag hade stor hjälp av Maj, vars foderhäst Calqyl (Calle) är skadad 🙁 . Maj behöll lugnet, hade koll på allt som skulle göras och tog hand om Nibbi när jag gick banan och sånt. Nibbi, som tyckte det var lite läskigt att vara ensam i en transport på en ny plats och därför fick komma ut och beta och kolla läget. Även Louise hjälpte till och det var så himla gott att veta att de höll koll på läget med den lilla pållen.

Charlotte var lagledare och hjälpte oss både på bangången och framhoppningen. Jag fick en plan att följa från det att vi kom in på banan och fram till startsignalen och den följde jag till punkt och pricka. Det är nästan lite kusligt att hon känner Nibbi så väl, att hon kunde räkna ut exakt vad han skulle må bra av att gå förbi innan start. Hon är inte mycket för att ”visa” hinder utan förordar att man bara går förbi. Framhoppningen var det jobbigaste med 8 okända hästar och ryttare i ett ridhus men även där styrde Charlotte upp oss med bestämd röst och peppade oss att ta plats. Vi kraschade oxern där inne men innan det var vår tur att starta skuttade vi över den utan problem 🙂 .

Under bangången hade jag nytta av alla våra träningar där vi fokuserat väldigt mycket på att rida rätt vägar, styra rakt mot och över hinder, gasa efter landning och ”sikta” mot olika riktmärken mellan hindren. När det väl var dags att rida hade jag full koll och red – om jag får säga det själv 😉  – väldigt bra vägar och kom rakt på alla hinder utom nr 2, som jag lyckades att göra en liiiite väl tajt sväng in mot och kom för nära innan språnget. Vi rev nr 2 och nr 6 av 9 hinder.

Sammanfattningsvis hade vi en riktigt rolig dag. Tack laget, tack hejarklacken och tack bästa Nibbi <3 !

Här kommer lite foton från gårdagen, de flesta har Charlotte tagit 🙂 :

 
Farkosten är redo och lagschabraket i närbild 🙂

 

 
Maj x 2, Louise och Nibbi

 

Bara man får äta är livet ganska chill 😀

 

 

 

 

 


Laget från vänster: Katarina med Hoppetossa, Jenny utan sin häst Patron, jag med Nibbi och Sanne på Costa Plenty (Pelle) 🙂

FULL RULLE

Det är bara onsdag och jag känner att det borde ha varit fredag redan igår 🙄 . Herrejössestrött efter en rätt körig vecka. En bra vecka, men körig. Det har varit psykförhandlingar, lydnadsträning, spårträning, banbygge, funktionärsjobb på hopptävling, tre ridpass, byte av ytterdörr och så ”the usual shit” ovanpå det.

 
Nya ytterdörren, som strax ska få sällskap av nya dörrmattor 😀

Nisse har varit en duktig pojke. Lite väl ivrig mellan varven men ändå styrbar (allt är relativt 🙂 ) även om jag måste ta honom i kragen när han spinner loss alldeles. Vi tränar vidare på våra BH-provsmoment och han börjar bli ganska uthållig. Han plogar fortfarande en del men det har blivit betydligt bättre och under långsam marsch plogar han nästan inte alls. Faktiskt. Han har fin stadga i sitt och ligg kvar – väldigt otippat, om jag ska vara helt ärlig – och det känns nästan lite roligt att han sitter kvar när jag går iväg på fria följet efter att jag stöttat upp med ett ”sitt” i en halt 😀 . Jag säger ju aldrig ”fot” till Yaxxon när vi tränar fritt följ men det måste jag göra till Nisse, annars får jag gå omkring själv 🙂 . Ronderingen är han duktig på och jag ska fundera på om jag ska köra två skärmar på samma sida eller om jag ska en skärm på vardera sidan … alla dessa beslut 🙄 . Det råder lite delade meningar om vad som är bäst och jag får försöka bestämma oss för vilket som är bäst för oss.

 

Vi åkte ut och spårade med Nisse och Yaxxon på Revinge i helgen och Nisse fick tre stycken cirka 200 meter långa spår med Jonas som linhållare (man får ju passa på när man har handler 😉 ). Nisse var så duktig att jag nästan dog. Han spårade lugnt och metodiskt och behövde inte påminnas om tempot i nån större utsträckning. Godis i vart 20-25 steg och han missade inte en enda godisbit. Sista spåret var i det närmaste perfekt, självklart för att han var lite trött av de tidigare spåren och värmen, men ändå 🙂 . Den duktiga lilla stollen <3 .

 

Jonas trampade ett spår på 7-800 meter till Yaxxon med upptag och med böjar istället för vinklar. Det började bra med att han tog spåret på rätt håll … och drev upp en monsterstor hare, som drog i spårriktningen, på ett ungefär 🙄 . Man kan ju lugnt säga att vi kom av oss där och när vi väl samlat ihop oss hade vi missat den första apporten, en snusburk med godis i. Hur som helst tuffade vi vidare i spåret och trots att jag var ganska slarvig med att titta på Yaxxons beteende i spåret hittade vi två apporter innan Jonas uppmärksammade mig på att mindre gäng kor tagit sikte mot oss och kom joggandes i rätt bra fart 😯 . Jag är skiträdd för kor men lyckades ändå avstå från att springa i panik mot bilen utan tog in Yaxxon och gick med jäkligt långa steg från korna (och spåret). Korna kom närmare och närmare innan de plötsligt vek av åt ett annat håll lagom till att vi kom till den sista delen av spåret. Yaxxon tog upp spåret, hittade en apport, tog ett par böjar till och kom till slutet 🙂 . Trots haren och korna blev mitt riktigt bestående intryck av spåret att jag verkligen föredrar vinklar (ordning och reda) framför bågar och böjar (flummigt). Jag tycker att det är betydligt enklare att orientera mig ett spår som har tydliga vinklar och raksträckor än att jag plötsligt bara upptäcker, att jag är på väg i en helt ny riktning. Det var verkligen jättesvårt och jag inser att det nog är ganska nyttigt för mig att träna på den typen av spår. Först blev jag ju skitsur (på Jonas) för att jag tyckte att spåret var flummigt och helt värdelöst, särskilt efter det att haren hade dragit iväg – ”Men var fan är vinkelhelvetet då? Vart ska vi?!” 👿  – men sen insåg jag, att det nog är bra för mig som förare att träna spår som har ett lite flummigare upplägg 🙂 .Spår = ”turistklass” ? Not so much 🙄 .

 

 

Nibbi och jag har – som sagt – tränat tre gånger den senaste veckan. I fredags tränade vi själva i ”Nya ridhuset” där vi ältade övergångar (gasa och bromsa mellan gångarterna och till och från halter), sidoförflyttningar och bakdels- och framdelsvändningar. Det gick ganska bra faktiskt och Nibbi var på hugget 🙂 . Det allra roligaste – som slog mig först efteråt – var, att vi kunde ta oss till ridhuset trots att vi inte hade sällskap av någon annan häst och trots att det var jordens liv på Åkarpsgården på grund av pågående hopptävlingar. Väl inne i ridhuset – utan sällskap – gnäggade han inte en enda gång och blev inte det minsta orolig. Framsteg. I måndags hade vi en riktigt bra och rolig lektion med fokus på tydliga övergångar och tydliga gångarter + att få ordentlig energi i galopp och trav. Framåtbjudning är en förutsättning för att kunna bromsa/stanna. Klurigt. Men det gick ganska bra faktiskt 🙂 . Igår var det hoppträning och för första gången sen i våras kändes det riktigt bra. Tredje gången gillt? Visst vi landade i fel galopp några gånger och jag var lite tung i gumpen inledningsvis men Nibbi var på hugget och jag kunde fokusera på att rida rätt vägar istället för att leta bra galopp 🙂 . En jäkla tur det eftersom vi på grund av återbud ska vara med i Vellinges lag och hoppa seniorcupen på söndag 😎 . Shit så spännande det ska bli! Dels har Nibbi aldrig varit på utflykt annat än till havet och till Vombskogen, dels har varken han eller jag tävlat officiellt förut. Nu är det alltså dags, jag har tagit Grönt kort (som man måste ha för att tävla ”på riktigt”) och Nibbi har strax sin första egna tävlingslicens inom Svenska Ridsportförbundet. Det enda som saknas för att licensen ska bli klar är att jag mailar in en kopia av hans pass. Jag är så tacksam för att Maj, som egentligen skulle ha startat med Calle som tyvärr blivit skadad, följer med som Nibbis personliga hästskötare och styr upp det hela 🙂 .

 

Apropå hästtävlingar tog jag ”lite” foton på Skånska Mästerskapen 2017. Vilka tävlingar det blev! Förra året regnade det oavbrutet men i år hade vi vädret på vår sida och alla verkar ha varit riktigt nöjda med arrangemanget 🙂 .

Det verkar som att den kommande veckan också blir ganska ösig 🙄 . Ikväll och imorgon väntar Nisse- och Yaxxonträning, på lördag ska jag köra och hämta Frasse, på söndag är det seniorcupsdags och nånstans däremellan ska jag hinna med att tvätta Silverbullitt och rensa ogräs 🙂 . Jaja. Det ordnar sig säkert.