SÃ¥ där ja. Äntligen en liten stund över – vissa mÃ¥ndagar är stressigare än andra 🙄 .
Hundträningen i förra veckan blev väldigt apporteringsinriktad, bÃ¥de för Yaxxon och för Nisse. Yaxxon fick apportera (och leta upp) uppletandeföremÃ¥l och det känns fortsatt rätt sÃ¥ stabilt. Visst, ibland hänger nÃ¥n pÃ¥ pryl pÃ¥ en hörntand men han jonglerar inte med dem och han tappar dem sällan 🙂 . Förutom att han lämnat av prylarna fint har han överlag hÃ¥llit riktigt fin fart i uppletandet. Vi vallade en ganska djup korridor i lördags, när vi var med Charlotte och brudarna pÃ¥ Skanör Falsterbo BK och han skötte sig riktigt bra. Det kan iofs ha berott pÃ¥ att han hade nytvättat tjänstetecken eller pÃ¥ att han skulle stajla för sina tjejer. Det kändes hur som helst härligt att se honom jobba sÃ¥ fint <3. Det har inte blivit sÃ¥ mycket Yaxxonträning den här veckan, som jag hade tänkt 🙁 . Det kom lixom en snöstorm emellan.
Nisse har även han fÃ¥tt bekanta sig (lite mer) med apporten. Efter en inledande monstercirkus där han blev helt uppskruvad, dels för att apporten var sjukt rolig dels för att han inte fattade vad jag menade har vi nu fÃ¥tt till en hyfsad och en riktigt bra träning, inomhus. Inomhus är bra skit. Jag vet inte var jag fick idén ifrÃ¥n men jag satte mig helt enkelt ner pÃ¥ golvet, utrustad med godis och började öva handtargeten och omvänt lockande. När han var i ”godis-mode” tog jag fram apporten och la den pÃ¥ golvet bredvid mig. Nisse lyfte apporten och jag kastade en godis och till slut la jag apporten en bit bort, han hämtade och jag kastade en godis. Nu vill jag först och främst ha ett direkt gripande och igÃ¥r kom vi sÃ¥ lÃ¥ngt att jag la apporten en dryg meter bort och höll emot lite i halsbandet innan han fick sticka iväg och gripa den. Rätt eller fel? jag vet inte men det kändes iaf väldigt lovande att han grep direkt, att han höll ordentligt utan flams och vände tillbaka för att fÃ¥ en godis. Jag tycker att apporteringen är det absolut svÃ¥raste momentet att fÃ¥ riktigt bra. MÃ¥lsättningen med Nisse är ett direkt och fast gripande (Yaxxon griper inte vid första kontakten utan vänder upp bakom apporten och griper + att han är lös i själva gripandet/hÃ¥llandet).
Yaxxon tuggar inte pÃ¥ lydnadsapporterna i nÃ¥n större utsträckning men jag vill ändÃ¥ vara noga med Nisse och inte hamna i konflikt nära mig, ofta är det känslorna som kan uppstÃ¥ kring avlämnandet som gör att hundarna tuggar. Ett annat moment som vi börjat sÃ¥ smÃ¥tt med den här veckan är hopp över (lÃ¥gt) hinder bara för att lära honom kommandot. FÃ¥r sÃ¥ klart prova det nÃ¥gra gÃ¥nger till men sen är planen att fÃ¥ honom att hoppa lÃ¥ngt snarare än högt, till att börja med 🙂 .
Nisse fyllde förresten 1 Ã¥r i torsdags 🙂 . Helt otroligt vad fort tiden har gÃ¥tt. Vid den här tiden förra Ã¥ret satt jag och vÃ¥ndades som mest över om jag skulle ha en valp överhuvudtaget och över om jag skulle ha en tik eller hane. Jag velade hit och dit och fram och tillbaka. Skulle jag orka med att hÃ¥lla igÃ¥ng Yaxxon och börja om med en valp samtidigt? Skulle vi orka med att ha fyra (4) hundar? Herregud vilken Ã¥ngest, men till sist blev det en Nisse och även om det varit lite drygt ibland är jag väldigt glad för att jag valde just Nisse, eller för att Nisse valde oss (eller Jonas – om man ska vara helt ärlig 🙄 ). Nisse är väldigt olik Yaxxon och det är nog det som varit jobbigast för mig, att ställa om. Yaxxon var ju en väldigt lugn och balanserad valp som tänkte efter före, samtidigt som han tyckte att det var jättekul att lära sig saker och att samarbeta. Yaxxon var enklare pÃ¥ det viset, att han kom ihÃ¥g ett ”nej” frÃ¥n ena dagen till den andra. Nisse är med som en bulldozer, en ovanligt gosig bulldozer men ändÃ¥. Han är snäppet livligare än Yaxxon, han är väldigt oförskräckt och han agerar snarare än funderar. PÃ¥ gott och ont. Han har tyvärr väldigt kort minne och ett ”nej” mÃ¥ste upprepas ungefär 150 gÃ¥nger innan det sitter. NÃ¥gorlunda 😳 . Nisse är kort sagt ganska jobbig men samtidigt helt underbar. Han älskar att spÃ¥ra och är fantastiskt duktig pÃ¥ det, han tycker att det är jätteroligt att samarbeta och lära sig saker och han är – faktiskt – väldigt lättlärd (även om just det där med apporteringen krÃ¥nglade lite i början). Han kan koncentrera sig lÃ¥nga stunder i taget och tappar inte trÃ¥den numera (i början var han en enda stor tappad trÃ¥d och jag misströstade big time  🙄 ). Han har ett stort föremÃ¥lsintresse, han har jättefin social kamplust och ett mkt bra tillkämpande. Nisse har lätt för att skälla (Yaxxon var knäpptyst till han var cirka 18 mÃ¥nader). Han har ett jäkla humör och det är väl bÃ¥de en fördel och en nackdel, beroende pÃ¥ hur man ser det. Nisse är säkert inte den perfekta hunden men han är vÃ¥r hund och vi älskar honom <3.
Nu har vi alltsÃ¥ en kille pÃ¥ ett Ã¥r hemma, som är 63 cm hög och väger 32 kilo. Behändig storlek, sÃ¥ här lÃ¥ngt. Han har varit frisk hela sitt första Ã¥r (mage, öron, hals, hud) och har inte lyckats skada sig eller drabbas av hälta (peppar-peppar) och han är dessutom spänstig som en katt. Örat skadades av Frasse, sÃ¥ det räknar jag inte 🙂 . Nu Ã¥terstÃ¥r röntgen och MH. AngÃ¥ende röntgen är jag inte sÃ¥ himla uppjagad men det är sÃ¥ klart roligast om alla leder är utan anmärkning. Kajsa hade en ”fri” led (C/C, ED 1/0) och hon hade aldrig nÃ¥gra bekymmer under sina 14 Ã¥r och 9 mÃ¥nader. Vi ”tutar och kör” oavsett resultat. MH:t ska bli riktigt spännande och jag ska, som jag gjorde med bÃ¥de Kajsa och Yaxxon, kryssa i ett protokoll före och sen jämföra med hur det faktiskt blev.
Förra veckans ridning blev lite rumphuggen eftersom jag fick ställa in hoppträningen pga. vädret. Jordens jäkla snöstorm och jag vÃ¥gade helt enkelt inte köra iväg 🙁 . MEN dressyrträningen var vi med pÃ¥, jag och Nibbson, och vi fortsatte nörda bommar och galoppbyten. Det kändes som att vi fick till det ännu lite bättre i alla fall 🙂 . IgÃ¥r tränade vi vidare och dÃ¥ körde vi ”snett igenom” i galopp, halvhalt innan varvbytet och sen bytte vi galoppen ut mot spÃ¥ret. Jag tror vi satte alla försöken faktiskt och jag var helt lycklig 😎 . Min högsta dröm är byten i sprÃ¥nget och det fÃ¥r vi till ibland pÃ¥ ren tur men varken jag eller Nibbi är riktigt där än, att vi klarar det. Det finns 10 000 olika tips pÃ¥ nätet och jag tror nog att vi ska fÃ¥ till det med Charlottes hjälp 🙂 . Höll pÃ¥ att svimma ihjäl mig av beundran, bÃ¥de när jag sÃ¥g bytena i varje och vartannat steg i dressyren frÃ¥n Gothenburg Horse Show och när hopphästarna for rundor och landade i rätt galopp hela tiden.
Nu har all snö smält bort och det är runt 5-6 grader varmt ute. Det hade ju verkligen varit top notch om våren hade kunnat komma nu och om det hade kunnat vara färdigsnöat för den här gången. Den här veckan blir allt lite i jagigaste laget med 4 ridlektioner, årsmöte på ridklubben, hundträning och gud vet allt men det ska nog gå bra.