Så ja. Nu är det dags för lite uppdatering om träningsläget för Nils-Gunnar och Kamelkungen, eller Nisse och Yaxxon om man så vill.

Efter lite passivitet orsakad av träningspanik (alla andra unghundar är sÃ¥ duktiga och Nisse kan nästan ingenting, den andra hunden väntar i bilen) har jag äntligen börjat känna lugnet igen och ändrat min planering och vips börjar träningen kännas rolig igen 🙂 .

Först och främst bestämde jag mig för att träna med en hund per dag eller – egentligen – per träning. Jag orkar helt enkelt inte hÃ¥lla fokus och vara konstruktiv med tvÃ¥ hundar pÃ¥ en träning och dÃ¥ är det bara att gilla läget och göra sÃ¥ som det känns bäst för en själv. Det här visste jag iofs innan jag skaffade Nisse, jag har varit i den sitsen förut med Shotti och Kajsa och sen med Kajsa och Yaxxon, att jag hÃ¥ller ihop det bra med en hund men bara hafsar igenom nÃ¥t träningsliknande med den andra. Obra för alla inblandade, särskilt för hundarna. Promenadträningen, när jag tränar lydnad eller uppletande pÃ¥ de vanliga promenaderna, funkar bra men eftersom Jonas haft ett helt sinnessjukt schema med mycket övertid den senaste tiden har jag fÃ¥tt ta Frasse och Yaxxon tillsammans och det säger ju sig själv, att det inte blir nÃ¥n Yaxxonträning dÃ¥.

Nisse tränar jag lite med varje dag, bÃ¥de inomhus och promenaderna, och han börjar bli ganska duktig pÃ¥ att sitta kvar, inkallning till sittande framför mig (han är supersnabb och sätter sig verkligen jättenära) och ingÃ¥ng till utgÃ¥ngsposition vid min vänstra sida. Han kan sätta sig snett i utgÃ¥ngspositionen men han börjar bli riktigt snabb runt mig <3. Vi jobbar med snabba lägganden och snart kan han göra sÃ¥dana utan handtecken/hjälper. Fria följet börjar arta sig ganska bra. Vi kör fortfarande korta snuttar och vändningar pÃ¥ stället men han tappar inte trÃ¥den fullt sÃ¥ ofta som han gjorde förut. Nu är vi där att jag kan säga till honom när han t.ex. plötsligt mÃ¥ste undersöka ett extra spännande löv 🙄 . De största skillnaderna mellan Yaxxon och Nisse är, att Yaxxon hade betydligt bättre förmÃ¥ga att koncentrera sig när han var liten och att han var lättare att styra medan Nisse har nÃ¥got lättare att lära sig saker, han är väldigt snabb i sina utföranden men dessvärre även i tanken och det händer lite väl mycket i hans lilla hjärna per tidsenhet ibland. TvÃ¥ väldigt olika hundar och det är lite klurigt för mig att ställa om mig mellan dem vilket är ytterligare en anledning till att jag bestämt mig för att inte träna med dem bÃ¥da tvÃ¥ pÃ¥ samma träning.

Yaxxon anmälde jag till lydnadsklasser för att ta chansen att få våra tre förstapris så att han kunde bli champion men jag inser att detta nog inte kommer att hända. ALLA är ute och jagar sina förstapris nu, så även de ”riktiga” lydnadshundarna och med tanke på hur mycket träning det kostar att få till de ganska kluriga momenten till höga poäng är frågan om jag verkligen ska lägga mer tid på det där,  eller om jag ska finslipa brukslydnadsmomenten och komma ut taggad till 1000 i spår nästa år. Jag har två anmälda tävlingar kvar och idag får jag fatta ett beslut om jag ska anmäla Höganäs den 10 december också. Oddsen för att vi ska plocka hem tre förstapris på tre tävlingar är mycket höga, det kan man ju iaf konstatera. Jag tycker att vi gjort det bra över huvudtaget som tagit oss till elitklass och fått ett andrapris där med 249,5 p. Sen hände ju det där med avstängningen och jag fick världens platsliggningsångest (den har inte blivit bättre men jag jobbar med det).

I förra veckan tränade vi pÃ¥ lydnadslydnadsmomenten och det gick – med vÃ¥ra mÃ¥tt mätt – ganska bra 🙂 . Han prickade apportering med dirigering pÃ¥ första försöket men eftersom jag stannat honom sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger och dirigerat om honom, har detta pÃ¥verkat tempot. Yaxxon VILL verkligen göra rätt och förstÃ¥ vad jag ber honom om och när han blir tveksam pÃ¥verkar det hans vanligtvis höga tempo och entusiasm. SÃ¥ klart. Rutan gjorde han bra och även zätat medan vittringsapporteringen var riktigt bedrövlig. Han plockade rätt pinne men istället för att nosa över övriga apporter provsmakade han pÃ¥ ett par stycken i farten 👿 . Fria följet gick bra och även hopp-apport. Inkallningen gick sÃ¥ där, bra ställande men det tog bedrövligt lÃ¥ng tid innan han fick ner rumpan i läggandet. Fattar inte hur en hund kan lägga sig sÃ¥ snabbt med framdelen och stÃ¥ kvar sÃ¥ länge med bakdelen i vädret 😯 . Hur som helst hade vi riktigt roligt, jag och min Kamelkung 🙂 .

IgÃ¥r var det ridhusträning för Yaxxon igen och vi körde bara brukslydnad. Vi började med ett lååååååångt fritt följ som började lite väl piggt men efter en ganska kort stund hittade vi flytet och det kändes faktiskt riktigt bra. Han har en enastÃ¥ende uthÃ¥llighet i det momentet och blir bättre och bättre ju längre vi gÃ¥r. Vi körde delar av inkallningen, först till stÃ¥ och sen till ligg och igÃ¥r la sig nÃ¥got snabbare än veckan innan 😎 . Det kan ha berott pÃ¥ min nÃ¥got mordiska ton i kommandot 😀 . Eftersom vi inte har tränat kryp pÃ¥ ett tag började jag med nedlägganden och vändningar pÃ¥ stället innan vi körde hela elitkrypet – lugnt, lÃ¥gt, bra position, bra vinklar och ett snabbt sitt. Gjorde halten lite extra lÃ¥ng för att träna stadgan där. Avslutade träningen med skall och jäklar vad intensivt det var! Eventuellt kan han ha varit inspirerad av skyddshunden som körde bevakning samtidigt, en bit bort 🙂 .

Nisse fÃ¥r vänta med att träna i ridhuset ett tag. Jag tror det blir överkursernas överkurs för honom, att koncentrera sig när det körs skydd i samma lokal 🙄 . Han har dock provsprungit lokalen s.a.s..

Före hundträningen var det hoppträning för mig och Nibbi och vi fick hoppa 9-hindersbana i Hagahill (pay and jump-ridhuset som ligger i anslutning till ridskolan). Det är alltid lite nervöst att hoppa bana, tycker jag. Det är sÃ¥ mycket som man vet att man ska tänka pÃ¥ om det ska bli rätt – hästen ska vara framme för skänkeln, den ska vara styrbar, den mÃ¥ste ha rätt energi och sen ska man tänka pÃ¥ att hÃ¥lla blicken mot nästa hinder hela tiden och man mÃ¥ste planera och ha koll pÃ¥ galoppen i landningen. Vi red lite tight in mot en kombination (6A – 6B) och hamnade helt snett mot hindret efter (7) sÃ¥ vi missade det och fick rida om den delen helt 😳 . Aja. Sen halkade hjälmen ner över ögonen efter ett hopp ocksÃ¥ men just dÃ¥ hade jag full koll pÃ¥ vilket hÃ¥ll jag skulle, sÃ¥ det ordnade sig. Nibbi rev inte ett enda hinder, trots att en del av dem var betydligt högre och bredare (oxrar) än vad vi hoppat förut och ett hinder hade dessutom vattenmatta 😯 ! Lite skräckblandad förtjusning hela träningen igenom, sÃ¥ kan man sammanfatta det hela 🙂 . VÃ¥rt mÃ¥l är Ridskolehoppningen den 4 december där vi ska försöka oss pÃ¥ 80 cm den här gÃ¥ngen, vilket är 20 cm högre än första gÃ¥ngen vi var med, för ett Ã¥r sen. Den här gÃ¥ngen ska jag se till att lära mig Fas 2 innan jag startar ocksÃ¥, om i fall att vi tar oss runt första rundan felfritt 😎 .

Ridskolehoppningen i vÃ¥ras här ser man att vi landar i fel galopp pÃ¥ vägen mot Irenes kamera 🙄 .

ANTAL STEG IGÃ…R: 21 172
ANTAL STEG I ONSDAGS: 13 414
ANTAL STEG I TISDAGS: 18 356
ANTAL STEG I MÃ…NDAGS: 14 926

VARNING FÖR 100 % HÄSTBLOGG!

IgÃ¥r var det prick ett Ã¥r sen jag provade pÃ¥ att rida pÃ¥ ett 3-dagars tantridningshelgläger, som Charlotte hade dragit ihop pÃ¥ Vellinge Ridcenter. Jag fick rida pÃ¥ en bautastor häst (tror han var 1.78 m i mankhöjd) som hette Oscar och jag vÃ¥gade inte att galoppera med honom eftersom det kändes som han skulle skicka mig rakt upp i ridhustaket när han tog sitt första galoppsprÃ¥ng 😀 . Efter att inte ha ridit pÃ¥ drygt 30 Ã¥r kändes det i alla fall helt fantastiskt att jag kom ihÃ¥g pÃ¥ ett ungefär hur man skulle göra men SATAN vad ont jag fick i hela kroppen, särskilt i benen 😯 . Den tredje dagen fick jag byta häst till Nibbi, eftersom han är lite mer som en skön fÃ¥tölj att sitta pÃ¥ och med honom vÃ¥gade jag bÃ¥de galoppera och ta nÃ¥gra skutt över lÃ¥ga hinder 🙂 . Oscar finns tyvätt inte med oss längre, han blev hastigt sjuk och fick tyvärr somna in, bara nÃ¥gon mÃ¥nad senare 🙁 .

Hur som helst. IgÃ¥r, ett Ã¥r senare, var det dags för mig och min kompis Nibbi att prova pÃ¥ att tävla i dressyr i klubbmästerskapet, som är en lokal tävling och som ligger ute pÃ¥ Equipe.com 😯 . Vi började träna för detta redan i början av sommaren och tog nÃ¥gra privatlektioner med programridning för Lollo Rohrwacher, som med extremt stort tÃ¥lamod hjälpte oss att hitta rätt i nybörjarprogrammet som heter Lätt C 2 (LC2)  🙂 . Jag brukar kalla Lollo för örnen, för hon ser varenda liten miss man gör 😀 . Nu under hösten har jag och Nibbi fÃ¥tt vara med ofta i Charlottes Specialgrupp Dressyr och lÃ¥ngsamt har jag lärt mig mer om hur Nibbi fungerar, vad vi behöver förbättra och det genom en massa ganska (för mig) svÃ¥ra övningar och även genom att vi själva fÃ¥tt tänka ut vad som behövs för just ”vÃ¥r” häst. I söndags red jag programridning för Lollo – generalrepetition typ – och dÃ¥ hade vi tvÃ¥ feta missar, dels fattade han fel galopp i första galoppfattningen dels gjorde han inte halt frÃ¥n trav med sidan mot domaren utan bara sänkte huvudet och gick iväg 👿 . Halter är inte Nibbis bästa gren, faktum är att han är lite världsberömd för det i stallet, att han är svÃ¥r att fÃ¥ att stanna 😀 .

Eftersom det var en ”riktig” tävling gällde vita ridbyxor och kavaj och dessa plagg beställde jag via Emmishoppen pÃ¥ nätet. Lika bra att ha grejer själv om man fÃ¥r blodad tand och om man inte fÃ¥r det, gÃ¥r det alltid att sälja. Ridstövlar är svindyra sÃ¥ jag köpte ”leggings” istället, ett slags lösa stövelstaft 🙂 .

IgÃ¥r var jag pÃ¥ ridskolan tidigt och gav mig pÃ¥ projektet att knoppa Nibbis ytterst rufsiga man 🙄 . Det blev faktiskt ganska bra och han sÃ¥g nästan seriös ut, mÃ¥ste jag säga. Kollade pÃ¥ nätet hur man ska göra och fick tips om mangelé för att slippa en massa utstickande hÃ¥rstrÃ¥n. Funkade ypperligt! SÃ¥ klart fick han sig en välbehövlig tvätt av den vitsvarta svansen och jag schamponerade alla fyra vita benen.

Vi red fram i ”Nya ridhuset” och jag följde planen som Charlotte hade föreslagit och jag var inte det minsta nervös eftersom min mÃ¥lsättning var att 1. stanna kvar pÃ¥ banan 2. genomföra programmets alla delar. Just det där med att stanna kvar pÃ¥ banan lÃ¥ter ju inte klokt men faktum är, att Nibbi profilerat sig pÃ¥ ridskolan genom att vara hästen som lämnar tillställningar som han inte har lust att delta i 😯 . Vi red in pÃ¥ banan för att invänta startsignal och han spökade ihop lite pÃ¥ domarbordet men i övrigt kändes han fin och vi kom igÃ¥ng bra. Det var en helt fantastisk känsla när moment efter moment bara fungerade 🙂 . Otroligt häftigt! Och om jag varit väldigt svag för den ponnyliknande storhästen förut, var det total kärlek när vi lyckades fÃ¥ till en urtjusig halt som slutpunkt för programmet (betyg 8!)  <3. För godkänt krävs 62 % och vi fick ihop hela 66,17 % och vann den här deltävlingen i KM i vÃ¥r klass. Klubbmästare för häst i LC2 blev Carro och Arthur som fick ihop 67 % pÃ¥ deltävlingen i vÃ¥ras – GRATTIS 🙂 ! Nu ska vi träna vidare pÃ¥ skritten, där vi fick vÃ¥ra tvÃ¥ enda 5:or i protokollet och pÃ¥ energin i galoppen och den ökade traven. Jag är sÃ¥ taggad och till vÃ¥ren kör vi Lätt B 2 (LB2) som är ett lite svÃ¥rare program 😎 . Vi har ett mÃ¥l! Ett stort tack till Jonas och Charlotte för att jag fÃ¥r lÃ¥na er fina häst sÃ¥ ofta <3 !

 

 

  

Jonas filmade programmet och agerade hejarklack tillsammans med sin kusin Malin <3.

Vilken jädra grej alltsÃ¥ – att inte bara bli godkänd utan även fÃ¥ en blÃ¥gul rosett, en plakett och en superfin grimma till Nibbi i pris 🙂 .

Här är Mia på Gringo och Maj på Calqyl (Calle) som också tävlade i LC2.

Mitt 100%:iga hästbloggsinlägg är härmed slut och inom de närmaste dagarna kommer jag att uppdatera er om läget pÃ¥ träningsfronten med Yaxxon och Nisse 😎 .

Sammanfattningsvis måste jag säga att det faktiskt är underskattat, det här med att vara nybörjare.