VI NÄRMAR OSS PASS 22

SÃ¥ är vilan slut och vi tuggar vidare mot nästa start i elitlydnaden. IgÃ¥r packade jag Yaxxon och alla prylar i Silver Bullitt och rullade mot Burlövs BK för lite lydnadsträning tillsammans med Gosia framÃ¥t sena eftermiddan, när det hade slutat att regna. Möblerade planen med alla koner jag kunde hitta innan Gosia, Ajaxx och Ingo-Pingo kom. Ingo fick börja träningen och han var jätteduktig – han bÃ¥de apporterade, fjärrade och sprang till rutan som värsta proffset 🙂 . Ganska mycket busigare än ett vanligt proffs men det kan man ju fÃ¥ vara om man precis har fyllt Ã¥ret (frÃ¥gar man Yaxxon är det iofs helt ok att vara överbusig även när man börjar närma sig sin 8-Ã¥rsdag … 🙄 ).

ingo1

ingo

PASS 19/22 

Sitt i grupp utan grupp
Sin vana trogen böjde sig Yaxxon ner efter en halv minut ungefär för att komma Ã¥t att snooza lite i gräset vid framtassarna och blev mäkta förvÃ¥nad att när jag sa Ã¥t honom att lägga av med det *moahahahahaaa* 😎 . Jag älskar platsliggningsplank med möjligheter att kika igenom brädorna 🙂 . Han satt fint i hela 2.5 minut efter det. Goody!

Platsliggning
Ingo låg bredvid och det hela gick bra men Yaxxon har fortfarande inte riktigt förstått vitsen med att jag går förbi honom och ställer mig tre meter bakom innan jag ansluter.

Sändande till ruta
Ja alltsÃ¥ – vad ska jag säga om detta? Det gÃ¥r sjukt fort helt enkelt och det krävdes ett par försök innan jag fick till stanna-kommandot pÃ¥ rätta stället 😕 . Fullt ös jätteklös är kul men inte helt praktiskt. Dirigerade Ã¥t bÃ¥da hÃ¥llen och det gick bra men inkallningen frÃ¥n rutan in till min vänstra sida blev inte bra alls när jag vinklade höger vid rutan – han kom farande in frÃ¥n min högra sida och kastade sig in i position framifrÃ¥n s.a.s. 😯 . Detta mÃ¥ste vi träna pÃ¥ helt enkelt. Han gjorde ju rätt – om man tänker pÃ¥ slutresultatet – men jag höll pÃ¥ att ramla över honom och det hade ju varit obra om det hade hänt pÃ¥ tävling 😳 .

Hopp apport metall
Ingen anmärkning och han hoppade tillbaka varje gång.

Apportering med dirigering
Här börjar det faktiskt bli riktigt stabilt. Gosia la ut apporterna och kastade bara ut den högra vid första repetitionen och efter det körde vi ganska tävlingsmässigt. Han var pÃ¥ väg att ta mittenapporten en gÃ¥ng men jag kommenderade ”nej – stanna” och gav nytt kommando (röst + handtecken) och dÃ¥ sprang han och tog rätt apport, den vänstra 🙂 . Belönar rätt apport rejält och tror – som sagt – att han börjar förstÃ¥ vad jag vill att han ska göra.

Zätat
Han satte alla positioner och hade fin stadga men sättandet var segt.

Sammanfattningsvis kändes det som att vi kommit till den punkt i träningen som innebär att han ”kan” momenten och att det är dags att börja fixa till det som kunde vara bättre. Ganska skön känsla faktiskt och jag trodde helt ärligt aldrig riktigt på att vi skulle komma dit, min Kamelkung och jag.

PÃ¥ kvällen traskade vi ut pÃ¥ den första riktiga lÃ¥ngturen i mer normalt tempo sen Jonas blev sjukskriven och när vi hade gÃ¥tt en liten bit fick vi syn pÃ¥ en gammal farbror som gick framför oss med ett flexikoppel i handen men ingen hund. Vi kände igen honom och började undra lite hur det var ställt, dels pÃ¥ grund av kopplet utan hund dels för att han gick längs med bilvägen och inte pÃ¥ gÃ¥ngbanan. Jonas kunde inte riktigt släppa det hela och gick ikapp farbrorn för att prata med honom medan jag stannade en bit bort för att vänta. Farbrorn berättade att han var 80 Ã¥r och att han var pÃ¥ väg till sitt föräldrahem som ”bara” lÃ¥g en mil bort. Jonas frÃ¥gade om hans föräldrar fortfarande var i livet och jodÃ¥, det var de och de drev en trädgÃ¥rdsodling och om Jonas ville kunde han fÃ¥ blomkÃ¥l och även flexikopplet, för att han hade ett till hemma. I över 20 minuter stod Jonas och pratade med farbrorn och lyckades till slut övertala honom att gÃ¥ hem igen (vid det laget visste han var farbrorn bodde). Vi fortsatte vÃ¥r runda en bit innan vi delade pÃ¥ oss för att Jonas inte kunde släppa det hela och ville gÃ¥ och kolla sÃ¥ att farbrorn verkligen gÃ¥tt hem. Han ringde även yttre befäl hos polisen för att berätta att farbrorn varit pÃ¥ vift och fick dÃ¥ veta att denne varit ute pÃ¥ lÃ¥nga rundor förut och efterlysts av sin familj. Där kan jag känna att Jonas och hans kollegor är helt fantastiska. Vem hade orkat stÃ¥ och diskutera i nära en halvtimme i regn och blÃ¥st med en dement gammal människa med mÃ¥let att komma överens, etablera ett förtroende och till varje pris inte kränka? Bry sig pÃ¥ riktigt lixom? Inte jag iaf, jag tror att jag hade blivit ganska obeväm.

getimage

I lördags tog jag sovmorgon och gjorde egentligen ingenting alls mer än att rasta hundar och glo pÃ¥ burken. PÃ¥ eftermiddan var jag hemma hos Jennifer (och Jocke) pÃ¥ en sÃ¥n där babyshower som de brukar ha i Amerikat’ 🙂 . Jennifer visste ingenting om evenemanget och höll pÃ¥ att svimma av chocken när hon kom hem och hela vardagsrummet var fullt av folk som vrÃ¥lade ”SURPRISE!!” 😀 . Ett tag var jag nervös att hon skulle föda barnet – sÃ¥ överraskad blev hon – och dÃ¥ hade de fÃ¥tt ringa efter tvÃ¥ ambulanser, jag hade nämligen svimmat ihjäl mig om det hade hänt 😯 . Bara tanken pÃ¥ konceptet förlossning/föda barn fÃ¥r mig nämligen att känna lätt yrsel. Jennifers och Jockes sjätte barn, som väntas om ett par veckor, föddes iaf inte men fick en väldig massa fina presenter och vi gäster fick gofika och grillkorv 🙂 . PÃ¥ kvällen grillade vi och kollade pÃ¥ film pÃ¥ Daggpilsgränd, jag och ALLA pojkarna Palm. Mysigt!

jennifer

I fredags var det lydnadstävling och det vara bara att Ã¥ka direkt ner till klubben efter jobbet för att mecka fyra ringar med plastband som skulle fästas pÃ¥ marken med en slags ”pluppar” som skulle tryckas ner var sjätte – sjunde meter. Ryggskottsverksamhet de luxe men det ordnade upp sig och vi – jag, Gosia och Sandra – hann fÃ¥ ringarna klara innan samling. Jag kommenderade lydnadstvÃ¥an och bortsett frÃ¥n att jag rÃ¥kade ta tvÃ¥ moment i fel ordning för en hund, tycker jag att det gick bra. Hade planerat det sÃ¥ att alla moment utom hoppet och fjärrdirigeringen utgick frÃ¥n samma punkt och det blev väldigt smidigt. Av 8 startande fick hela 6 ekipage förstapris 🙂 . Alltid lika roligt när det gÃ¥r bra för de tävlande! Själv var jag dock mer död än levande när jag kom hem, trots alla uppiggande förstapris.

ANTAL STEG IGÃ…R: 12 133
ANTAL STEG I LÖRDAGS: 7 686
ANTAL STEG I FREDAGS: 19 276

blogg10

2 reaktion på “VI NÄRMAR OSS PASS 22

  1. Jessica

    ”En mer välförtjänt 10:a har väl sällan skÃ¥dats!” Det tackar vi för och suger Ã¥t oss berömmet. 🙂
    Jag var ocksÃ¥ mer död än levande efterÃ¥t kan jag säga….kvällstävling är inte min grej insÃ¥g jag.

    Tummar & tassar hÃ¥lles för er nästa elitlydnadsstart. 🙂

  2. Nina Inläggsförfattare

    Den var klockren och äras den som äras bör :)! Kvällstävling har bÃ¥de för- och nackdelar … Det Ã¥terstÃ¥r att se om det är vÃ¥r grej och vi tackar för tummar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.