EN VECKA HAR GÃ…TT

Nu har det gått en vecka och drygt två timmar sedan Kajsa fick somna in och det är fortfarande jättesvårt att tänka sig att hon inte finns mer. Hon har lixom alltid funnits i vår familj, iallafall har det känts så och vi har så många roliga minnen som är förknippade med Kajsa, Milleniumbruden <3. Tack vare henne fick vi uppleva ett SM i rapport 2006 och den (på den tiden) hysteriska kvalperioden innan slutdatumet. Vi hamnade till slut på 18:e plats på kvallistan med cirka 570 p. Vi låg överlägset sist på tid inför sista skicket på tävlingen när Kajsa visade att rapport inte bara handlar om att vara snabb utan även om att ha huvudet med sig. Vi låg på en makalös 4:e plats efter rapporten, slutade 6:a och fick vara med om prisutdelningen och allt. Det var en stor upplevelse, iaf för oss.


Jag, Kajsa och Jonas innan prisutdelningen på SM i Borlänge 2006

Kajsa var verkligen en envis liten rackare, som kunde driva en till vansinne med sina gälla skall och sitt blixtrande humör. Hon tyckte säkert att hon varnade både länge och väl innan hon vaktade sina grejer mer tandgripligt men i realiteten var det mer än en hund som fick på blocket av henne och fick ärr för livet. Yaxxon hade vi just hämtat när han inte hann uppfatta hennes varningsmorr och fick sig en rejäl markering rakt över nosen, en markering som krävde veterinärvård. Hans högra öga rinner än idag på grund av en skadad tårkanal. Det intressanta var, att de hundar (företrädesvis hanar) som upplevde närkontakt med Kajsas vassa tänder avgudade henne än mer efter den smärtsamma upplevelsen.

Kajsa hade en väldig integritet och kunde vara rätt dryg men på nåt vis letade hon sig ändå in i allas hjärtan med sina egenheter. Hon gick lixom inte att motstå.

Sina sista Ã¥r tillbringade Kajsa hos min mamma och pappa och Kajsa gick – sin vana trogen – all in även när det gällde att byta matte. De första gÃ¥ngerna när vi kom för att hälsa pÃ¥ ville hon följa med oss hem till Malmö men det tog inte lÃ¥ng tid förrän hon följde min mamma som en skugga och t.o.m. undvek att följa med ut pÃ¥ uppfarten för att försäkra sig om att slippa följa med oss hem. Kajsa var verkligen min mammas hund de sista Ã¥ren och hon levde ett fantastiskt pensionärsliv. Varje morgon gick mamma och hon pÃ¥ en timmes promenad i skogen, hon fick följa med överallt och hon blev behandlad som en prinsessa. Det är klart att det kändes jobbigt för mig att bli ”puck-tvÃ¥a” pÃ¥ ett sätt men pÃ¥ ett annat sätt var det ju underbart att veta att Kajsa var precis där hon ville vara när hon inte var hos mig.


Prinsessan Kajsa på party


Kajsa för en dryg månad sedan


… här med Yaxxon

Kajsa blev sÃ¥ när som pÃ¥ en vecka 14 Ã¥r och nio mÃ¥nader gammal. Vem hade kunnat ana att hon skulle bli sÃ¥ gammal och frisk när jag – per telefon! – valde ”den minsta grÃ¥a tiken” samma dag som hon föddes och föreslog namnet Kajsa. Det var Irene som la till ”Karlsson” och det passade ju alldeles utmärkt. PÃ¥ pappret var Kajsa inget lysande avelsresultat med bÃ¥de C-höfter och lindriga armbÃ¥gsfel men i verkligheten var hon – precis som sin lillebror – en sjukt frisk hund. Faktiskt. Hon fick aldrig nÃ¥gon halsinfektion, hon hade aldrig öroninflammation, inga hudproblem och om hon nÃ¥gon gÃ¥ng var dÃ¥lig i magen var hon det en enda dag och sen blev hon frisk igen. Hennes försäkring använde vi en gÃ¥ng när hon var 8 Ã¥r gammal och hade fÃ¥tt en missprydande ”plupp” pÃ¥ ena frambenet. Den gÃ¥ngen fick vi 600 kr i självriskrabatt av Agria. Mamma höll stenkoll pÃ¥ Kajsa och vi trodde nog alla, att hon skulle lämna oss pÃ¥ grund av en stroke, hjärtsvikt eller nÃ¥gon liknande Ã¥ldersrelaterad akut diagnos. SÃ¥ blev det inte utan Kajsa visade sig ha bÃ¥de en inflammerad tand som behövde Ã¥tgärdas med kirurgi och tvÃ¥ bamsestora epulider (ett slags godartade tumörer som är ganska vanliga pÃ¥ boxer) under tungan som enbart kunde Ã¥tgärdas med operation. Operation och narkos och en smärtsam konvalescens var inte ett tänkbart alternativ och Kajsa fick somna in. Sorgen och saknaden är stor.

(Tack Lotta Olsson för de fina bilderna på Kajsa!)

Och avslutningsvis – syskonen Kajsa och Nixx, som nu är tillsammans igen <3

10 reaktion på “EN VECKA HAR GÃ…TT

  1. Eva

    Hittade en sån fin dikt till dig <3
    I stood by your bed last night; I came to have a peep.
    I could see that you were crying you found it hard to sleep.
    I spoke to you softly as you brushed away a tear,
    "It's me, I haven't left you, I'm well, I'm fine, I'm here."
    I was close to you at breakfast, I watched you pour the tea,
    You were thinking of the many times, your hands reached down to me.
    I was with you at the shops today; your arms were getting sore.
    I longed to take your parcels, I wish I could do more.
    I was with you at my grave today; you tend it with such care.
    I want to re-assure you, that I'm not lying there.
    I walked with you towards the house, as you fumbled for your key.
    I gently put my paw on you; I smiled and said, "it's me."
    You looked so very tired, and sank into a chair.
    I tried so hard to let you know, that I was standing there.
    It's possible for me, to be so near you everyday.
    To say to you with certainty, "I never went away."
    You sat there very quietly, then smiled, I think you knew…
    in the stillness of that evening, I was very close to you.
    The day is over… I smile and watch you yawning
    and say "good-night, God bless, I'll see you in the morning."
    And when the time is right for you to cross the brief divide,
    I'll rush across to greet you and we'll stand, side by side.
    I have so many things to show you, there is so much for you to see.
    Be patient, live your journey out…then come home to me.

    Author Unknown

  2. Sabina

    Fina Kajsa Karlsson- sov så gott <3!!

    Kajsa hade det bästa av hundliv först hos er och sen som pensionärsdrottning hemma hos din mamma (&pappa). Härligt att hon fick leva hela vägen, orka gå på långrunda, bossa över sin servicepersonal, spöa störiga brorsor & till sist somna lugnt och stilla innan smärtan tog överhand <3 <3 Men fyy vad ont det gör i hjärtat trots det!!!

    Massor med styrkekramar från mig & Kamikazen (som nog också tar efter tant Kajsa Karlsson förutom Yaxxon Palm) <3 <3

  3. Catta

    Älskade Kajsa, sÃ¥ färgstark o med sÃ¥ mycket humör men även känslor. Vissa lämnar större avtryck än andra. En tröst för mig att klanen kommer att samlas nu när även Nixxon snart ska lämna oss. Det sätter punkt för en Era med dessa hundar som mest har tyckt-att dom vet bäst o att vi ska vara följsamma o servera karameller enligt önskan. Man borde kanske inte blivit sÃ¥ överraskad när man valde en Häxa-avkomma…. Eller???

    Kramar

  4. Suzanne Gyllenbielke

    Ja jag kommer aldrig att glömma denna lilla lilla fröken det är då ett som är säkert 😭😍😘😘💔

  5. Nina Inläggsförfattare

    Det är nog sÃ¥, att de där Häxabarnen föddes för att utmana vÃ¥rt tÃ¥lamod 🙂 . Herregud alltsÃ¥! Nixxon är den siste som finns kvar och jag ska allt passa pÃ¥ att pussa honom som bara den <3.

  6. Nina Inläggsförfattare

    Det är precis så det är. Det var rätt beslut på exakt rätt dag och även om det är väldigt sorgligt
    är det skönt att veta att hon fick vara så fräsch in i det sista. Kramar <3

  7. Petra

    Sov gott lilla Kajsa Karlsson <3! Tänk så härligt att få leva precis som man själv vill ända till sista stunden, det borde vara alla förunnat. //Bamsekramar

  8. Nina Inläggsförfattare

    Ja det är absolut ingen självklarhet att man får göra som man vill ända till sista dagen, varken för människor eller djur. Kajsa har nu kommit hem igen och på något vis känns den där lilla vita lådan som en tröst. //Bamsekramar

Kommentarer inaktiverade.